Jag fick en fråga om varför jag ska opereras igen eller varför det gör så ont när det "bara" är kramp och inga ärr är helt trasiga. Jag uttryckte mig nog så att jag "bara" hade kramp för jag var glad över att inget var trasigt, men att "bara" ha kramp är mer smärtsamt än spruckna ärr.
Så här funkar det: Vissa muskler i kroppen kan man inte styra med tankekraft och detta är precis en sådan muskel. Nu kan jag absolut inte mycket om kroppen men man kan tänka på att hjärtat är en annan sån muskel som man inte behöver tänka att det ska slå hela tiden, det gör det ändå.
Vanligvis när man får kramp i en muskel så kan man bara sluta med det man gör och slappna av muskeln så försvinner krampen. Tänk dig att du tar en vikt i ena handen och håller armen rakt ut. Efter en stund börjar du få kramp i några muskler och krampen sprider sig sen vidare till musklerna bredvid tills du helt enkelt inte orkar längre och tar ner armen, just för att du kan styra detta med tanken och vidare till handling.
Om vi nu säger att du inte skulle kunna styra detta utan var tvungen att stå med armen rätt ut med en vikt i handen. Hur lång tid tror du det tar innan du börjar gråta av smärta? Hur mycket av smärtan sprider sig till omkringliggande område? Relativt snart har smärtan tagit över hela din hjärna för det finns en begränsad mängd smärta hjärnan kan klara av. Det är därför man proppar i sig morfin och kramlösande som en tok.
Det är precis så här jag har det fast min smärta börjar då inte i armen utan i musklerna i analen, sen sprider det sig vidare över hela baken, låren, svankryggen och även fram mot "guldgruvan" (hihi) och det känns som man är kissnödig hela tiden fast det är man inte, det är bara musklerna som krampar.
Tänk dig nu att du ska ha det så här varje dag, varje timme och varje minut av dagen och efter toalettbesök så är smärtan så hög att man börjar fundera på om man ska svimma innan man hunnit ta sig till soffan. Samtidigt som detta pågår ska man försöka behålla förståndet och tänka framåt att det kommer släppa efter operation och då får jag börja om lite med att komma tillbaka till jobbet igen.
För att undvika besvärliga toalettbesök så dricker man ganska mycket laxermedel så när man ska gå på dass blir det alltid väldigt akut. Det här har under de senaste åren varit mitt besvärliga att försöka leva normalt men samtidigt hålla sig inom räckvidd från en toalett. Det är psykiskt påfrestande och vad jag har förstått av läkare så är det många i min sits som faller in i långtidssjukskrivningar och depressioner. Det är jobbigt att gå utanför dörren när man inte vet om man hinner till en toa eller om jag ska stå i kön på ica och skita på mig lite? Det är här mina dåliga sidor, den tjurskalliga, envisa oxen hjälpt mig att fakstiskt ta mig över dessa hinder.
Vad är det då de gör under en operation? Jo de bänder och sliter och drar i muskeln tills krampen släpper. Detta är det enda sättet att få bort denna kramp när den satt sig. Egentligen heter det inte kramp utan ett annat ord men jag föredrar ordet kramp. Som lite grädde på moset har jag fått en kronisk analfissur, vilket betyder att jag har en kronisk djup, lång spricka. Så helt hel kommer det aldrig att bli men jag tycker att jag fungerat väldigt bra med detta och anledningen till att krampen kom tillbaka var att jag blev förstoppad. Ett absolut INTE vad man får bli med de kroniska besvär jag fått.
Anledningen till att jag förklarar detta var att jag på mail fick en fråga om vad det är, varför jag inte skriver så mycket rent ut på bloggen om vad det är för fel. Nej, jag tycker inte jag behöver göra det. Jag vill hellre skriva om roliga betraktelser och kan skriva om vår köksrenovering istället för att jag legat hela dagen i plågor. Det är ju faktiskt min blogg............
Om ni fortfarande inte förstår vad smärta är så kan ni ta ett bowlingklot, hälla fotogen på det, tända på och sen köra upp det i rövhålet. Det är också en bra beskrivning på hur smärtan känns ;-)
The Bitter End
13 år sedan
