Schema

Just nu är det inte roligt. Jag är fortfarande skittrött efter den förbaskade influensan. Idag jobbade jag kväll och var tvungen att ta mig en liten tupplur på förmiddagen efter frukost och dusch. Jag, som är en morgonmänniska! Hemskt!!!
Sen är det lite ledsam stämning på jobbet. Nytt schema ska sjösättas och ingen är nöjd, allra minst jag. Höll på att ramla av stolen när jag såg mitt nya schema, hade inte räknat med att det skulle bli såpass mycket sämre. Normalt brukar jag vara ganska cool och inte tjura till för mycket inför förändringar, men idag blev även jag riktigt tjurig.
Jag hoppas att om det bara blir vår snart så kommer allt kännas lite lättare, till och med en eländig schemaläggning. Och vet ni vad, imorgon är det mars, officiellt en vårmånad. Tänk att jag ska vakna och få se en grön gräsmatta och inte huttra så i kylan och snålblåsten, inte behöva halka runt på alla isfläckar! Vad skönt det ska bli ;-)

Bilder på inredning

Dagens planering höll inte riktigt, varken för mig eller Hellner. Vet inte vilket som är mest tragiskt.

Det tog betydligt längre tid än vad jag beräknat att fixa i Jossan lägenhet. Det var bra mycket svettigare än beräknat också. När vi började ge upp vid femtiden var orken nere på noll för att göra något annat. Det hade jag redan ett par timmar tidigare insett att det inte blir mer än inredning denna söndag. Nu är det bara lite saker kvar som Thomas ska borra. Så ska även alla stolsdynor kläs om i köket eftersom vi vill ha ett ljusare tyg på. Jag mäktade med en stol, lämnar övriga tre till maken att fixa, han kommer inte att uppskatta det speciellt mycket men i ett äktenskap ska man väl dela med sig?

Här kommer i alla fall lite kort på hur det ser ut nu när vi nästan är klara.


Hallen
Mera hall

Kök

Kök


Kök, notera att en stol är omklädd.

Vardagsrum
Hyllor vardagsrum

Hyllor från andra hållet

Den lilla "sängkammaren"

Soffstudie

Söndagsplaner

Planeringen för dagen är att först få ut alla kassar med inredningsprylar till bilen och sen transportera in dom till Jossans lägenhet. Förhoppningsvis kommer jag och Jossan sen lyckas få upp massa tavlor och grejer utan att borrmaskin behövs. Borrning i väggar är ju absolut ett manligt göromål så det som absolut måste borras får maken åka dit nästa vecka och fixa. Nu är det inte så att jag inte skulle kunna borra med borrmaskin om jag nu ville göra det, men en nagel kan ju gå av eller nåt annat hemskt.
Samtidigt som vi inreder måste vi titta på skidorna och förhoppningsvis se Hellner ta ett guld till. Som tur är har vi ju simultankapacitet så att vi klarar av att göra dessa saker samtidigt.

Efter att inredningen är klar är min plan att åka iväg till jobbet och jobba litegrann. Förhoppningsvis har jag ork kvar efter kånkande på massa påsar, spikande och funderande på var alla saker ska vara. Det kan vara skönt då att få sitta och koncentrera sig på bara en sak några timmar istället för som det är när man håller på med inredning, en miljon saker som virvlar runt i hjärnan. Ska det vara så, eller så, eller vi kan göra så här istället, tänk vad snyggt det blir som vi gör så här!!!! Känner på mig att Jossan kommer ha svårt att riktigt tycka om sin mamma idag:-)

Någon som inte har svårt att tycka om sin mamma hela tiden är Bauer. Han befinner sig vanligtvis på samma kvadratmeter som jag, hela tiden! Efter att ha varit hemma flera veckor så är det värre än nånsin. Förhoppningsvis rättar det till sig under nästa vecka när jag är borta hela dagarna och arbetar iställer för att tillbringa dagarna tätt, tätt med valpen. Inte så att jag inte tycker det är roligt att han tycker om mig, men ansträngande blir det är det är hela tiden. Igår kväll rakade jag ansiktet på honom, han samarbetade inte ett skvatt! Jag var helt genomsvettig och synnerligen irriterad. Väldigt hårdhänt höll jag fast honom och rakade på. Helt görsnyggt blev det inte men dugligt i alla fall. Man kan ju tycka att han skulle tycka att jag då är lite dum och inte vilja vara med mig på en stund sen, men inte, hundar fungerar verkligen inte som människor. En människa väljer givetvis att vara med någon som är snäll hela tiden medan en hund väljer den som bestämmer, hur obekvämt behandlad man än blir ibland.

Grisöra

Med ett grisöra kan man göra mycket. När man lägger sig ska man ta med det till sängen, gräva ner det i täcket vid fötterna på mamsen och sen gå upp till kudden och "bädda" lite, kura ihop sig och nästan somna. Då kommer man på. Jag har en skatt någonstans! Hmmm, var var det någonstans? Tänka, tänka. Jo vid mammas fötter. Ner och gräva fram skatten (grisörat) för att kolla att det verkligen fanns där. Gräva ner det några cm från där det låg, gå upp till kudden och krafsa runt lite och sen kura ihop sig och nästan somna. Precis när man är på väg att somna, då slår det en, det finns nåt gott gömt nånstans. Var gömde jag det? Jag vet! Vid mammas fötter! Ner och gräva fram det underbara skatten, gnaga en halv minut för att sen gömma det i täcket igen och sen gå upp till kudden, gräva och bädda lite för att sen nästan somna.....
Sen gör man detta runt tio gånger ända tills mamma säger till på skarpen att det förbannade grisörat åker ut ur sovrummet om man inte ligger still. Då tjurar man, gruffar och gnyr lite, sen är man så utmattad av all aktivitet så att man slocknar fullständigt och tänker inte alls på att man nu delar säng med en irriterad mamma. Man drömmer helt enkelt om att man imorgon bitti kanske hittar en skatt, till exempel ett grisöra!

Halva priset

Det är något som jag stött på idag på nästan varenda pinal jag handlat. Ibland har man tur när man handlar. Skulle handla lite tavlor och nån lampa och nåt mer inredningsaktigt till Jossans lägenhet, och har haft världens flyt. Hittade massor med tavlor till just halva priset, fönsterlampa till halva priset och lite annat tjafs också. Tror inte jag betalade fullt pris på en endaste sak. Nu är det banne mig färdighandlat (förutom att det visst behövdes taklampor också). Det blir dyrt för denna mamman när barnet flyttar, förvisso frivilligt men jag vill ju att hon ska ha det fint. Taklamporna kommer kära maken att få sätta upp så han kan få nöjet att inhandla dom också. Vad glad han kommer bli över detta ärofyllda uppdrag...
Nu ska vi bara få upp allting under helgen så slutar det förhoppningsvis att eka i lägenheten också. Efter att jobbat halva dagen idag och sen varit inne i några affärer och slitit magnetremsan på kortet är jag ganska matt. Måste bara bort till ica också för det verkar inte som om maten kryper hem hit själv idag heller. Efter det kommer det bli soffläge resten av kvällen tills det är dags att kräla över till sängen.
Kanske ska jag börja läsa i någon av mina böcker som jag handlade igår? Köpte en med Jeffrey Archer, en av mina favoritförfattare. Ja, kanske orkar jag med nåt mer ansträngande än skvallerbilagan som var med aftonbladet idag.

Bokrea

Jag hade nästan glömt bort bokrean totalt. Som tur är så har jag under kvällskvisten tagit en sväng till coop inne i Skara och fått inhandlat några böcker. Inte för att jag var ute efter några speciella böcker, eller ens har tid att läsa böcker, men man måste handla sig några böcker på bokrean för det är tradition. Det vet ingen vad som kan hända om man bryter en tradition. Vad tror ni till exempel skulle hända om man inte tittade på kalle anka på julafton? Förmodligen skulle världen rasa samman. Samma är det med bokrean även om jag nu i år missade första dagen (världen har inte rasat ännu).

Vulkan

Idag i arla morgonstunden fick min mage ett utbrott värre än den där vulkanen på Island. Pencillin sitter alltid lika fint i en inflammerad tarm :-(
Plågade mig sen genom 2 timmars arbete för att sen åka hem och lägga mig i sängen och sova många timmar. Nu är jag uppe igen men magen vill inte lugna sig och sluta värka.
Faktiskt så står jag nu i operationskö. Jag hoppas att det blir operation före sommaren men det är väl inte troligt. Man ska få komma in inom tre månader, mitt i sommaren vill jag absolut inte operaras utan då får jag vänta till hösten istället. Mitt drömscenario är att de ringer och säger att de fått in ett återbud till dagen efter. Vore inte det perfekt? Då slapp denna sjukhusrädda människa även bekymret med att gå och stirra upp sig över ett bestämt datum månader i förväg. Det är märkligt att man i vissa avseenden aldrig blir vuxen. När det gäller sjukvård, sprutor och blod, så kommer min ålder aldrig överstiga förskoleåldern. Ibland när jag kommer ut från ett läkarbesök har jag inte den blekaste aning om vad läkaren har sagt, hjärnan på mig blir helt blank. Då pratar vi bara ett vanligt läkarbesök, så hur det är ställt med mitt förstånd när det är dags för operation är ju lätt att förstå. Inte en fungerande hjärncell i huvudet på mig.

Nu ska jag fortsätta att ligga i soffan en stund och beklaga mig högt och tydligt för min man. Efter några veckors sjukdomar samtidigt (där maken givetvis var mycket, mycket sjukare än mig) och ett extra utbrott från min inre vulkan, så får man verkligen rabbla: I nöd och lust, i nöd och lust, i nöd och lust....... 50% chans för er att gissa vilken fas vi är i nu.
Skulle inte vara så tokigt att få lite liv i den andra vulkanen heller, känns som ett utbrott där är efterlängtat, och behövligt!

Jobbmail rensad och radioskratt

Idag har jag varit på arbetet igen, kan inte säga att jag arbetat speciellt mycket men i alla fall röjt undan i min mailkorg. Känns gött! Tillbringade två timmar där idag och nu sen har jag sovit som en stock i soffan med Bauer snusande på samma kudde. Imorgon och på fredag tänker jag arbeta halvdag. Det är bra att få tjuvstarta med lite kortare dagar i slutet på en sjukskrivning istället för att sen köra igång heltid direkt. Nu är man inte tillräckligt sjuk men inte heller tillräckligt pigg för att orka hela dagen, perfekt med ett mellanting.

Min man är återuppstånden från de halvdöda och tänker laga taco till mig ikväll. Inte illa! Tänk att en karl kunde överleva både influensa och lunginflammation. Känns som om vi borde larma Guinness rekordbok så att de får veta detta otroliga. Fast det är klart, man blir väl inte trodd om man påstår något dylikt.

Hörde något otroligt roligt på radion när jag åkte till jobbet idag. En av Sveriges största bloggare, en 19 eller 20 åring vid namn Kissie, som ringde och skällde ut en journalist över en artikel som denne gjort som handlade om att hon (fanns även fotografier och således bevis) delat ut flygblad och satt upp klistermärken för nationalsocialistisk front (mycket värre förening är sverigedemoktraterna). Det spelades upp delar av detta telefonsamtal och du milde tid, vilket stolpskott!!! Eftersom det ingick ganska mycket hot är hon nu polisanmäld och hennes blogg har tagit en "paus". Hennes blogg handlar visst mest om hur man bästa ska operera sig till skönhet, där hon själv visst fyllt på, sugit ur och dragit åt det mesta. Så lite bra bantningstips och ett och annat modetips, hennes följare har en medelålder på 13 år. Om du har möjlighet så gå in på mix megapol och se om det går att lyssna på detta telefonsamtal, så gör det, leder garanterat till skratt. Det var riktigt, riktigt roligt att höra en tjej som knappt lämnat tonåren bakom sig, med helt klart förvrängd uppfattning om sin egen makt och om hur saker och ting fungerar i ett svenskt samhälle.

Spa

Nu ska jag åka på spa, ja, kanske inte ett riktigt spa, men ska hem till Jossan och låna hennes badkar en stund. Efter att ha sovit fram till klockan ett så är denna dagen också helt förstörd. Förhoppningsvis ska en halvtimme i ett badkar göra underverk och all trötthet försvinna och min vanliga energi och morgonpigghet komma tillbaks. Är inte det väldigt troligt?

Tröööööööööööööööööööötttttttttttttttttttt

Jag har verkligen drabbats av en helt utmattande trötthet. Idag var jag uppe på morgonen och ringde till chefen, sen gick jag och la mig och sov till halv ett. Efter lite gröt till "frukost" och dansat ett varv med dammsugaren, sitter jag här och konstaterar att jag faktiskt får gå och lägga mig igen. Klockan är nu 14,50 och jag ska ta en eftermiddagslur, jag orkar verkligen inte vara vaken. Detta är för en normalt morgonpigg människa rena tortyren att ha det på detta viset. Hujedamej!

Feberfri och mammig pojke

Idag är första dagen på två veckor som jag är helt feberfri! Jippi! Det går åt rätt håll, ska bara bli av med den enorma tröttheten också. Det hjälper inte att sova, man blir inte mindre trött av det. Min ork nu sträcker sig till att få på mig något annat än pyjamas, och så ta en promenad med Bauer, sen är det soff o sängläge resten av dan, petar in en och annan maskin tvätt också. I alla fall känns det som om det går åt rätt håll och hoppas det går lika fort som det gick att bli sjuk. Längtar till jobbet, känns som om jag inte varit där på evigheter.

Bauer är mer mammas pojk än nånsin nu. Jag kan inte ta ett kliv någonstans utan att han är med. Får han inte följa med så sitter han och piper. Jag blir helt tokig av att ha en liten vovve på samma kvadratmeter som mig hela tiden, och detta pipandet!!!!! Nog för att jag skrytit om min så kallade "walk in closet", men så vidare värst stor är den inte, inte känns den rymligare heller av att ha en hund precis vid fötterna när man ska byta om. Vart jag än går, så går Bauer med. Vill han leka eller gå ut så står han bara och stirrar på mig tills man måste fråga honom om vad det är han vill. Om det dröjer för länge (och han kan stå länge och stirra) innan jag frågar så kommer pipandet, eller så buffar han på mig med nosen. En fördel finns såklart, han går med på att ligga i mitt knä som en liten bebis långa stunder, det tycker mamsen om.
Bauer får av denna mammighet nu inte sova med mig på nätterna, annars skulle det förmodligen bli helt olidligt. Maken är förpassad ner till källaren och så även Bauer. Jag har alltså sängkammaren för mig själv och brer ut mig allt vad jag kan i dubbelsängen. Får passa på, för när hostan tar slut så flyttar vi ihop igen, maken och jag och så lille valpen såklart. Just nu är det absolut läggdags, och jag ska spreta med armar och ben åt alla håll, bara för att jag kan!

Hacke Hackspett

Honom hörde jag och Bauer idag när vi var på långpromenad ute i skogen. Bauer tyckte det var ganska läskigt att vara mitt ute i skogen, speciellt när hackspetten började väsnas i ett träd precis i närheten. Bauer har övat sig på både att morra (för att skrämma bort osynliga faror) skälla (så att en kråka flög bort ur spåret) och hoppa på mamma (för att det är tryggast om mamma lyfter upp mig). Nu var inte mamma speciellt samarbetsvillig utan han fick hålla sig på backen och gå själv. Vi gick elljusspåret och det var ganska bra upptrampat att gå bredvid skidspåret. Utom på några ställen där det var lite djupsnö att forcera. Bauer är inte något lätt promenadsällskap då han drar otroligt i kopplet, far fram och tillbaks, upp och ner, och är helt överallt mesta delen av tiden. Brukar träna att gå fint några bitar mellan varven men det är himla besvärligt tycker han, att gå utan att dra i kopplet. Jag ska prova ett annat halsband som sitter högre upp för att se om det blir lite lättare.

Eller som Thomas säger, bara snön försvinner så.... Då ska det nämligen tränas både på att gå ordentligt i koppel, vara ensam hemma och åka bil och allt annat man också ska behöva lära en valp, bara den där snön försvinner! Eller om man ens behöver träna då, det kanske går av sig själv då? Bara snön försvinner.

Så har Bauer fått sig en mycket välbehövlig dusch idag. Tar lång tid att föna honom torr nu. Pälsen är ganska lång och denna valppäls är fyllig. Inte skulle man kunna tro att en nakenhund ska ha så riklig valppäls. Det ska bli spännande att se hur vuxenpälsen blir sen. Även om det är fint med jättetjock päls så hoppas jag på att den kommer bli lik Classes päls i kvaliten. Just nu är pälsen inte alls lättskött, tovor o elände direkt om man skippar borstning en endaste dag.

Men just nu, idag, när han är nyduschad och fönad och borstad, är pälsen jättevacker.

Julstjärnor

Hur länge är det tänkt att julstjärnor ska överleva egentligen? Jag tycker mig komma ihåg att jag inte brukar få dom att överleva julen knappt. Nu har jag fortfarande två kvar på matsalsbordet som inte vill vandra vidare. Jag kan ju inte vara så elak att jag slutar vattna helt, de brukar väl tuppa av ändå?

Tänka sig

Maken är verkligen ordentligt sjuk, han har lunginflammation. Han passade väl på att beklaga sig lite hos farbror doktorn att hans fru inte förstår honom..... Där tyckte de i alla fall ordetligt synd om honom så han kände sig lite nöjd med att någon ynkade med honom en stund.
Nu är det inte så att jag inte anser att han är sjuk och ska vila, men gränsen för manlig och kvinnlig sjukdom ligger så långt ifrån varann så det är svårt att få fram den där riktiga empatin efter två veckor.
Eftersom detta är första gången någonsin som maken är sjuk och fått pencillin så är det kanske förståligt att det är "lite" jobbigt för honom. Jag ska i framtiden komma ihåg detta och utnyttja det vid nästa tillfälle som jag blir sjuk och ska få pencillin. Att jag är sjuk nu också och äter pencillin räknas inte riktigt.... När jag frågar hur han tror att jag har överlevt alla de gånger som jag ätit pencillin, både för bihålor och lunginflammation(!!!) så blir svaret att jag nog ändå inte varit lika sjuk som han är nu. Tur för maken att han ändå svarar med en litet leende, så att han är medveten om att jag nu driver lite med honom, lite driver han nog med sig själv också (men riktigt sjuk är han).

Jag har varit ute i kylan och plågat runt mig på en lång promenad med Bauer. Tänk om hunden ändå kunde rasta sig själv när man inte egentligen orkar. Är inte så många minusgrader, men när man kom utanför bebyggelsen så blåste det iskallt. Fick snurra runt halsduken runt huvud och ansikte för att inte komma hem med frostskador. Efter 40 minuters promenad är man helt slut, så nu ska jag lägga mig och sova en liten stund.

Kan sluta att drömma om att åka till jobbet denna vecka (ja, är ju redan fredag lunchtid också). Egentligen fattar jag inte att jag som inte är helt korkad i huvudet inte kan lära mig att man inte blir frisk på ett par dagar? Läste på lite om influensa och den smittar fram tills man varit feberfri minst ett dygn, så smittar man när man hostar. Jag hostar egentligen bara på nätterna, hostan kommer bara på dagen om jag pratar en stund. Nu är det inte lätt att vara tyst på mitt jobb, nog för att jag har andra arbetsuppgifter än att prata i telefon och sysselsätta mig med, men man måste småprata med sina arbetskamrater också. Kanske kan jag åka dit i helgen när det är folktomt och åtminstone gå genom min mailkorg. Jag känner mig nu inte tillräckligt sjuk för att vara hemma hela tiden, är bara så förbaskat trött, så jättetrött! Så jag kan inte räkna ut hur jag skulle orka arbeta en hel dag heller. Vill inte heller komma dit och smitta om det nu var svininfluensan vi hade först. För den delen stod det på sjukvårdsupplysningen att svininfluensan nu är att betrakta som en vanlig säsongsinfluensa. Det stod också att det inte är ovanligt att man får eftersjukdom som till exempel bihålsinflammation eller lunginflammation efter influensan.

Verkar i alla fall som om jag lyckades smitta ner storasyster i helgen, för nu ligger hon nedbäddad jättesjuk. Det var ju inte riktigt meningen.....

Mamma är bäst ändå

Minsann att Jossan inte blev helt förfärad över min ankomst. Speciellt stökigt var det inte heller, lite disk bara. Så fick jag äran att skjutsa runt henne till massa olika ställen. Vårdcentralen för blodprov (där mamma fick komma in och hålla handen), ungdomsmottagning, apotek, försäkringskassans servicekontor, himla trevlig myndighet, fantastisk personal, speciellt på telefon :-) så mataffären för lite påfyllning. Det är nog inte alls tokigt att ha sin mamma så här nära, även om mamman ibland är en häxa....

Efter allt detta var denna mamsen helt slut och fick åka hem och lägga mig och sova några timmar efter att passat upp på min döende make en stund. Tänk att han hade sån otur att han fick den manliga influensan ändå. En annan som fick den kvinnliga varianten har ju åtminstone kunnat stå på benen.... Tvingade maken att ringa till vårdcentralen så nu har han en tid imorgon. Jag skulle tippa på att även han behöver någon form av pencillin, att det från influensa övergått till nåt mycket värre som till exempel luftrörsinfektion kanske. Maken har aldrig i hela sitt liv fått pencillin eller ens haft feber över 38 tidigare så det är ju förståligt att ena benet är i kistan. Lite ansträngande är det ändå att leva ihop med en döende karl när man inte är helt kurant själv och kan få komma iväg till jobbet och vila sig lite. Fick mitt läkarintyg hemskickat idag och upptäckte till min stora förfäran att jag är sjukskriven ända till 25 februari!!!! Nog för att läkaren poängterade att jag måste vila för att bli frisk och inte bli sjuk direkt efter att pencillinet är klart, så känns det väldigt, väldigt länge. Jag när en förhoppning om att jag ska vara piggare imorgon så att jag kan åka dit en sväng då. Jag har massa mail att gå genom och har missat flera möten och genomgångar, så jag har massor att göra, här hemma har jag inte ett endaste dugg att göra.

Häxmammans planer

Det hjälpte visst inte att jag städade så sakta som det nånsin går att göra, jag var ändå helt slut hela kvällen. Blev inte mycket gnäll över dåliga tv-program i alla fall, jag valde att ligga inne i sängen där det är mörkt och behagligt för en värkande skalle.
Idag när jag vaknade kände jag mig i alla fall snäppet bättre. Funderar på om jag ska åka in till Jossan och skrämma slag på henne. Hon måste ju vänja sig vid att hon nu bor nära häxmamman och att jag när som helst kan stå i hallen. De sensaste åren har hon ju alltid vetat när jag ska komma och på så sätt kunna förbereda (städa och plocka undan) innan jag kliver in, nu kommer hon tvingas att ha ordning mer eller mindre hela tiden......
Jag tog ju med mig hennes tvätt hem när jag hämtade henne i fredags. Nu är allt tvättat så jag kommer ju i all välmening hem till henne med allt detta rena. Det är i alla fall inte den första tanken som kommer slå Jossan när det är jag som plingar på dörren utan snarare, har jag diskat? har jag det stökigt? herregud kärringen är här!!!!!! Moooaaaahhhhhh!

Först ska jag bara ha det besvärliga med att göra mig iordning lite. Inte nog med att jag är en häxa, jag ser för tillfället ut som en också. Kan inte begripa hur trött man kan bli av influensa och bihålsinflammation. Normalt är jag ju morgonmänniska och hoppar ur sängen och gör mig iordning i ett huj och sen väntar på att få åka till jobbet. Nu är det så segt och kommer jag väl ur sängen så tar det timmar innan jag får på mig något annat än pyjamasen. Det är himla frustrerande. Så kan jag undra om det är så här som morgontrötta människor har det varje dag? Hujedamej så hemskt. Jag som kan hinna med att vattna blommor och stryka tvätt så att jag inte ska komma till jobbet alltför tidigt, det kan ju verka galet. Å andra sidan så är det aldrig någon annan där så tidigt och jag tycker väldigt mycket om lugnet som är tidigt på morgonen innan dagen kör igång. Man är så himla effektiv tidigt i ottan. Håller ni inte med????

Göra sakta

Det är olidligt tråkigt att vara sjuk och inte orka mycket och hosta så fort man gör något mer ansträngande än att sitta still i soffan. Idag har jag i alla fall plågat mig med att städa huset i sakta mak. Det mest plågsamma för mig är nog att behöva göra saker sakta. Jag kan inte begripa att folk i normalt tillstånd väljer att göra saker sakta, eller att vänta med vad som nu skulle göras tills imorgon. Det är mycket bättre att göra allt på en gång, så är det gjort sen!
Det tog i alla fall på krafterna för nu sitter jag som en zoombie vid datorn och inte vet vad jag ska surfa på för sida. Kanske ska jag istället lägga mig i soffan, eller i sängen? Ja, valen är många..... Usch vad allt är tråkigt!

Bauer tycker vi är helt bedrövligt tråkiga som inte orkar vara ute och leka. Han förstår inte riktigt vad som har hänt. Ska det vara så här, ser han ut och tänka, ligga i soffan hela tiden? Idag har han i alla fall fått jaga både dammsugare (fortfarande ganska läskigt) och sen jagat skurmoppen (mycket roligare).
Något som inte är roligt är att bli borstad. Nu börjar valppälsen trassla sig. Har läst om att under den period som valppälsen ska falla av så är det risk för mycket tovor. Risk??? Om man inte borstar honom en dag så är det fullt med tovor nästa dag. Det är heller inga tovor som går att reda ut, bara att klippa lite. Varje kväll när jag nu tar fram borsten så tar jag alltid med saxen också för jag kan på förhand räkna ut att nånstans är jag tvungen att klippa lite. Hade det inte varit vinter och kallt så hade stora trimmern kommit fram och all päls rakats av. Fast pälsen hjälper ju till att dölja den otroligt rangliga och beniga kroppen, inte mycket kött att skryta med där inte.

Jag hade rätt

Sa jag inte att jag tyckte att det där speciella trycket man får över bihålorna började komma i helgen? Jovisst, har precis varit inne och fått mig en pencillinkur. Det är egentligen inte alls så att man ska få bihålsinflammation som en följd av influensa, det är bara för oss lite speciella som det kommer följdsjukdomar. Vad det få mig att känna mig utvald! Skulle just nu vilja lägga en lång ramsa svordomar på en rad här, men ni kan väl tänka hur det låter när jag sitter här och rabblar dom istället.

Nu ska jag äta lite frukost, plocka i mig den första pencillintabletten och sen gå och lägga mig och låta pencillinet börja verka ordentligt. Jag blev sjukskriven denna veckan men har verkligen inte lust att behöva vara hemma så länge. Hjärnan blir lite slö på en när man bara ligger här och inte tänker på nåt vettigare än vad för tråkigt program som kan tänkas visas på tv ikväll. Så om bara pencillinet börjar verka ordentligt så hoppas jag vara tillbaks i verkligheten innan veckan är slut.

Snöblandat regn

Nu tror jag att det börjar kännas som om det finns hopp för att kärringen här ska kunna bli frisk igen. Bara 38 i feber och sovit nästan hela natten, fantastiskt! Börjar täppa till lite i bihålorna bara men det var väl bara väntat fast jag knappt ens varit täppt under influensan.

Jossan däremot var nere på vårdcentralen igår och hon har lunginflammation. Hon ska tillbaks på måndag och ta nya prover så för henne blir det inget 70-årskalas imorgon. Jag tänkte ta en sväng in till staden sedan och se om jag kan locka med henne ut till Axvall så att hon kan hålla pappa T sällskap. Han är inte heller speciellt fräsch. Han har slagit sitt personliga rekord i febertopp varje gång han närmat sig febertermometern. Tidigare har han aldrig varit över 38, nu är han över 40. Han får högre feber för varje dag, men det var helt normalt (?) enligt sjuksköterskan när han ringde jouren igår. När det har gått sex dagar borde ju febern gå neråt tycker jag, men vad vet en annan, inte mer än det man kan läsa på sjukvårdsrådgivningen. Kära maken kommer att få sjukanmäla sig på jobbet en gång till. Nu är korset i taket enormt stort!

Själv ska jag imorgon halka ner till småland för att fira 70-åringen, kära pappa. Ska plocka upp Matilda, som numera är Skövdebo, på vägen. Har en ungefärligt hum om vart hon bor, lite bakom högskolan sådär. Om jag är lite piggare och har lite mer ork ska jag övertala henne att vi behöver handla nåt på ikea på vägen hem på söndag. Är man där vid öppningsdags behöver man inte ens trängas med så himla mycket folk. Känner på mig att det finns lite fint pynt där som väntar på att få flytta hem till mig.

Nu ska jag försöka göra ett ryck och få på mig något annat än nattlinne och halka runt i Axvall med en yster valp. Bauer tycker inte om det här ynkandet vi håller på med, dumheter, lek vill han ha, massa lek! Och lite lekfullt blir det allt när man ska halka runt på ishala gator med snöblandat regn som faller ner.

Siduppdatering

Tänkte det var dags för mig att uppdatera mig sida litegrann. Har bytt ut bilden på Classe mot en bild på Bauer, kanske dags för det i och med att Classe inte funnits på ett halvår.
Har även fått in några nya bloggar i min blogglista. Det tog ett tag för mig att komma på hur det var man gjorde förändringar. Försökte för ett tag sen men gav upp. Nu hade jag även tänkt att byta färg och lite layout men jag tröttnade efter en stunds pillande. Kanske orkar jag det någon annan gång. Å andra sidan tycker jag om det färgvalet jag gjorde från början, så vänjer man sig vid hur det ser ut också, ser "hemma" ut.

Igår plågade jag mig ut på en lång runda med Bauer. Det är inte lätt för en valp när människorna är sjuka. Idag har han varit ute i trädgården endel och hoppat runt i all snö som behagat vräka ner under natten (tack för det). Så har vi försökt att busa med leksaker ordentligt så att han ska bli lite trött. Tillräckligt i alla fall så att han sov middag med mig i ett par timmar.

Idag har jag, hur det nu gick till, städat huset. Inte för att jag hade ork till det egentligen och ibland kändes det som om jag skulle svimma, men jag blir sjukare av att ligga i ett dammigt hem. Inte för att jag på något sätt lider av dammallergi, bara lite gammal hederlig pedanteri. Även om febern ligger kvar på 39 så blir jag rastlös av att bara ligga och vara sjuk. Jag längtar till jobbet!

Igår började vi titta på "på spåret". Vi har inte kollat något program i och med att Thomas jobbar fredagnätter och åker innan detta börjar. Jag zappade en fredag kväll och såg en stad och tänkte det att det ska jag minsann komma ihåg och sen när vi kommer till det programmet ska jag klippa den stan på 10 poäng och verka smart. Nu kan jag inte ens komma ihåg vad det var för stad, vet inte ens i vilken världsdel och ägnade mer tanke igår åt att försöka komma ihåg vilken stad det nu var jag skulle komma ihåg, än åt de frågor som verkligen var i de program vi tittade på. Så irriterande! Det är så det går när man tänker fuska, åt skogen!
I alla fall så var Kalle Moreaus och vad hon nu heter med i ett program vi såg igår. Utan att fuska och med hög feber samlade jag och maken ihop mycket mer poäng än vad de gjorde. Visste de inte vad det var för program de hade tackat ja till månntro?
Vi ska nog fortsätta med att titta ikapp i denna programserie idag och hoppas att den där staden kommer snart. Typ en stad som heter samma namn två gånger, kanske ligger den i Asien eller nåt sånt....Hrmmmmmmmf, eller kanske i sydamerika. Jag vet att det inte är Borås i alla fall.

Turist

Min make tycker att jag skriver bara om elände här. Så då ska jag skriva något roligt. Turist! Det är roligt att vara turist. Den 28 augusti åker vi till Korfu och provar på att vara turister i en vecka. Före det ska vi förhoppningsvis turistat lite med husvagnen på skilda ställen i Sverige också, vart har vi inte riktigt bestämt ännu.

Däremot vill jag varna för filmen the tourist men Jonny Depp och Angelina Jolie. Det värsta skräpet vi sett på länge. Vi såg inte ens klart utan stängde helt enkelt av efter 45 minuter plåga. Hittar knappt sämre B-rulle på tv 1000.

ynkynkynkynkynk.......

Här mås det verkligen för jäkligt! Känns som om jag aldrig har varit så sjuk i hela mitt liv (vilket jag säkert har). Nattens toppnotering i feber var 40,4 tror jag är för gammal för att tåla så höga temperaturer. Mina höftben går av vilken sekund som helst, kanske till och med före jag hostar upp ena lungan. I denna byhålan är det verkligen inte på topp just nu. Försöker tänka så att eftersom influensan kom väldigt snabbt så kanske den sen försvinner lika snabbt också. Det vore ju liksom rättvist, då skulle även texten på sjukvårdsupplysningen behöva redigeras lite. Där stod det att man kunde vara trött och hängig i flera veckor efter att man blev frisk.
Jag har de senaste månaderna haft sån himla energi så detta stör mig nåt helt vansinningt.

För den delen önskar jag att vi hade bott bredvid ett hundpensionat så att vi hade haft någonstans att göra av vår lilla ystra Bauer. Han begriper inte nåt vad det är med oss två. Inte leka? Inte busa? Inte ligga i knät? Inte träna olika kommando? Inte gå ut och gå och upptäcka världen? Det är bara "nej" och "inte nu" som gäller tydligen, Bauer ser mycket konfunderad ut ibland som om han undrar -vad är det som händer?

The flu

Japp, en influensa är det minsann som härjar här i huset. Kollade på www.1177.se för att läsa hur en influensa fungerar. Allt stämmer in precis, hög feber som kommer väldigt fort, torrhosta och värk i kroppen. Däremot blev jag förskräckt över att läsa att man kan komma att ha feber mellan 39-40 i 3-5 dagar! Jag har haft sen igår och är redan helt slutkörd tycker jag. Så tror jag att höft och bäckenben håller på att malas sönder på mig. Det gör så fruktansvärt ont! Spelar ingen roll om man sitter, går eller ligger.
Thomas är precis lika dålig. Idag på morgonen vid halv femtiden hade vi febertävling. Thomas hade 39,1 grader, han har aldrig tidigare haft över 38 grader så han har verkligen ena benet i kistan. Strax därpå så fastställdes vinnarresultatet på tant Hillevi, 39,2 grader. Nu kändes det inte som någon ära direkt att vinna, någon pokal fick jag inte heller, bara messa till chefen att jag kommer vara halvdöd i några dagar framåt istället för att arbeta.
Bauer håller på att skaffa sig en depression över att hans matte o husse är så erbarmligt tråkiga. Inte nåt händer det, de bara ligger och ynkar sig. Några pipleksaker är det ingen som vill veta av. Jossan kände sig i alla fall lite bättre idag och med tanke på att hon blev sjuk i onsdags så finns det väl hopp för mig och maken också då. Ibland är det besvärligt att vara vuxen, speciellt när man är sjuk. Helst skulle jag vilja att mamma kom hit och tog hand om allt, lagade mat och köpte glass och i största allmänhet bara var som mammor är när barnet är sjukt.

En asiat kanske?

Jomen det är ju inga problem att stoppa en förkylning med lite receptfritt. Nu sitter jag här med 39,2 i feber och hela luftstrupen är jättekonstig. Så tror jag att jag antingen fått hastig foglossning eller så är det helt enkelt så att det är nån influensa. Tror att mina höftben och korsrygg håller på att smulas sönder. Går det nån shanghai eller vad det nu brukar heta och vad gör jag för att bli av med det så fort som möjligt? Jag vill bli av med den tills imorgon tack.

Harkel

Har lite problem med harklingarna idag. Börjar kännas väldigt konstigt i halsen, helt torr och hostig, såndär kruttorr rethosta. Jossan är jättesjuk och sitter nu förmodligen hemma hos sig och jämrar sig över att hon smittat sin kära mamma..... Thomas är visst inte heller så fräsch, jag tror att jag är piggast av the gang. Har gjort en räd i mitt medicinskåp och ska nu försöka avleda den annalkande förkylingen.


Jossan ligger på 39-40 i feber så henne får vi kanske få iväg till en läkare om det inte ger sig de närmsta dagarna. Hon har ju en benägenhet att få lunginflammation om det inte fastnar i halsen och blir halsfluess. När till och med Thomas blir krasslig har vi med virus/bakterier att göra som äger superkrafter. Han är i och för sig inte så krasslig att han är hemma från jobbet, det är han i och för sig nästan aldrig. I november eller om det var december var han i alla fall hemma en helg, de måste verkligen undrat på lönekontoret där om det kunde stämma att den där Ohlsson var sjuk, så ovanligt är det.





Igår arbetade jag på förmiddagen och när jag kommit hem fick jag skjutsa in Jossan till sitt hem i Skara. Hon ville hellre ligga hemma hos sig och kurera sig. Inte så att jag nödvändigtvis blev helt förstörd av det eftersom det är ganska irriterande att höra någon annan hosta precis hela tiden.





Vi skulle titta på melodifestivalen. Så visade det sig att det var skidskytte på en annan kanal så det blev ganska mycket zappande. Jag kom också på att detta var ett bra tillfälle att raka ansiktet på Bauer. Tänkt och gjort, helt plötsligt var hela soffan och jag full med avrakad päls. Jag måste ännu en gång skryta över min egen förträfflighet över hur jag med stort tålamod lärt Bauer att finna sig i att bli rakad i ansiktet. Många godisbitar går åt under tiden men resultatet är som ni ser en mycket, mycket söt liten vovve.
Ser ni att han räcker ut tungan åt sin kära mamma?

Idag har jag även sytt om draperierna som ska vara runt sängen hos Jossan. Det var ju märkligt att takhöjden sjönk en halvmeter på några dagar? Eller så var det väl kanske inte direkt taket som sjönk så mycket som att jag hade mätt fel. Fruktansvärt irriterande ändå. Hur kunde jag vara så korkad att jag inte en enda gång reagerade på att takhöjden var, av mig själv, uppmätt till 3 meter? Så högt och fint till tak är det inte där utan mer normal takhöjd. Nu är i alla fall felet korrigerat. Vilken lycka att få sy lite till i helvetestyget!!!!!

Lördag=Övertid

Sitter här i arla morgonstund och ska snart ge mig iväg till Lidköping för att (som vanligt) jobba övertid på min egentliga lediga lördag, det börjar bli en vana nu. Jag har jobbat över så mycket på veckodagarna också, så igår när jag faktiskt gick hem vid halv fyra tiden blev ju kvällen skitlång. Jag var ju hemma så tidigt! När klockan var nio var jag skittrött och tyckte jag suttit hur länge som helst i soffan och väntat på att få gå och lägga mig. Då kröp jag i kojs och sitter nu här klockan fem på morgonen pigg som en mört. Härligt!

Jag hämtade med mig Jossan på hemvägen igår, hon ska vara hundvakt idag när jag jobbar och Thomas sover efter nattjobb. Vilken härlig känsla det var att bara ringa och säga att jag kommer om en liten stund, gå ner! Det känns så skönt att hon bor i Skara, lyx att ha sitt barn så nära.
Vi tog en snabb shoppingtur också och lyckades inhandla en lång svart hallmatta (3,5 m) och en stor spegel till hallen. Vi har lite mer småpyssel att fixa med innan det är klart i hennes lägenhet. Det blir så fint där inne, ser absolut inte ut att vara en lägenhet som tillhör en arbetslös 24-åring i alla fall, lite för lyxig för det. Beräknar att jag kan lägga ut lite kort här om en vecka så att ni kan förundras över hur fint vi lyckats göra hennes lägenhet.

Jossan håller också nu på att bli kanonförkyld. Har kraftig hosta och jag misstänker ganska hög feber. Kanske kan jag övertala henne att stanna kvar i Axvall hos de kära föräldrarna denna lördagskväll och bli lite ompysslad. Har en känsla av att det inte kommer att bli lätt, kanske ska jag locka med lite oxfilé?

Bauer har nu vant sig lite vid att vara i Jossans lägenhet också. De första dagarna pep han hela tiden och var klängig. Berodde väl delvis på att vi höll på och stressade och sprang fram och tillbaks och rev i alla kartonger. Igår var han hos henne några timmar och kunde både leka och slumra till lite. Vi har införskaffat några leksaker till honom som kommer att finnas i hennes lägenhet, han ska även få en egen korg att ha där inne så att man slipper att släpa saker fram och tillbaks. Det är ju massa spännande ljud i en lägenhet som kommer från grannarna. En dag så borrade en granne och Bauer stod och stirrade in i väggen och morrade sitt farligaste morr. Det vill ju till att vara beredd om ett spöke helt plötsligt skulle hoppa fram ur väggen....

Tyget från helvetet

Det är vad jag lyckats inhandla och ska försöka göra gardiner och draperi runt sängen till Jossans lägenhet. Det är det värsta tyg jag någonsin pillat på. Det tyg som ska vara som draperi vid sängen är genomskinligt svart. Det är så förbaskat halt så nålarna fastnar knappt när man ska nåla in kanterna. Så ska det gå från golv till tak, 3 meter, och det är fyra längder. Kommer att ta lite tid, många svordomar och ett antal egenhändigt ordnade blodprov på sig själv av nålarna.
Tyget till gardinderna var inte mycke mer sammarbetsvilligt det heller, något prassligt sidenslisk. Tänk om det inte ens blir fint när det är klart och upphängt när jag nu får slita mycket mer än normalt för att få till detta? Jag sa till maken igår att om det blir fult ska jag riva ner hela skiten och elda upp det. Han tyckte, efter att tvingats höra mig sitta och svära men jämna mellanrum, att det var en god idé.

Nu ska jag ta några djupa andetag och ge mig på gardinsyandet igen.

Huvudet sitter löst

Åtminstone så känns det så. Jag fick sån himla huvudvärk i söndags, inte migrän utan stresshuvudvärk tror jag. Brukar inte ha huvudvärk sådär utan bara migrän med jämna mellanrum. Jag höll på att bli tokig och ingen huvudvärkstablett hjälpte, trött och matt var jag också. Jobbigt är det att ha huvudvärk för man spänner sig liksom hela tiden. I alla fall vaknade jag sen mitt i natten och då hade det övergått till migrän, mycket märkligt. Proppa i mig en migräntablett som inte hjälpte ett skvatt, var uppe på förmiddagen och tog en till och sov i fyra timmar, när jag vaknade var migränen värre än någonsin så då proppade jag i mig ytterligare en tablett och tänkte det att nu får jag nog hjärnblödning av överdosering också. I alla fall så hjälpte sista tabletten och senare på kvällen var skallen normal igen, om än lite trög. Jag brukar inte få migrän av stress, kanske är det såhär det blir då. Åtminstone var det mycket värre än min hormonmigrän som man i alla fall brukar få stopp på lättare.

Nu känner jag mig i lite halvform och ska in till Jossan lägenhet senare under förmiddagen. I eftermiddag sen ska jag och Jossan åka till Skövde och tygshoppa. Ska ändå ta det lite lugnt idag och fortsätta med härjandet sen imorgon, fast i ett makligare tempo. Kanske var denna huvudvärk en knäpp på näsan till mig för att påpeka att allt inte behöver bli klart på en dag, man kanske inte ska vara ett sånt kontrollfreak som jag är? Istället för att väcka Thomas för att vi ska åka in till stan så fort som möjligt ska jag ligga här i soffan och öva mig på att ta det lite lugnt istället. Det är inte så lätt när man själv redan varit uppe i flera timmar, så är det att vara morgonmänniska, man får alltid vänta på att andra ens ska vakna för att man ska kunna sparka igång dagen. Så nu blir det övning i att ta det lugnt, det kommer säkert att ha bra effekt på min hjärtverksamhet eller någon annan viktig kroppsfunktion som blir lite sämre med åldern.