Vad denna veckan gick fort

Hoppla, nu har visst en hel arbetsvecka svischat förbi utan att jag har lyckats få till ett endaste litet blogginlägg. I början på veckan var jag så himla trött av ansträngningen av att vara vaken hela dagen, sen kom man in i det igen. Nu är det skönt att det är fredag och jag är ledig hela denna helgen.

I onsdags var vi i Tidaholm hos familjen Larsson och hälsade på. Vi fick jättegod mat och en trevlig kväll med lite prat inför sommarens husvagnsrally. Thomas trollade lite med datorer där också, hoppas att det fortfarande fungerar. Classe kände sig väldigt hemma och verkade nästan som om han hade tänkt att stanna kvar när vi skulle åka då han gick in i huset igen istället för att följa med mig och Thomas till bilen. Märks att han kände igen sig och brydde sig inte ens om att försöka förföra Dixie heller. Förvisso ett omöjligt uppdrag men jag tror aldrig jag har sett honom lämna en tik så ifred efter hälsandet. Goda kulor hade hon i matskålen att bjuda på istället för ett romantiskt äventyr.

I torsdags när jag satt på jobbet så ringde Affi på mobilen. Vi brukar aldrig ringa utan sms:a på mobilen så jag tänkte det var bäst att jag ringde upp direkt när jag såg det missade samtalet. Var stod hon då om inte inne på Rörstrands, i samma byggnad som jag jobbar! Så jag skolkade en halvtimme från jobbet och gick ut och pratade lite. Himla roligt att ett syskon helt plötsligt befann sig i Lidköping. Mina andra syskon får också gärna överraska mig med att helt plötsligt, utan förvarning, spela lite på min planhalva av detta landet. Jättekul!

Idag har jag varit och klippt mig efter jobbet. När man ska ha en kort stylad frisyr måste man gå till frissan ofta har jag nu kommit på. Jag har redan beställt nästa tid som ska bli före Olivias student så att hon slipper skämmas för sin kära faster den dagen. Fast det slipper hon nog bara om jag sitter tyst i ett hörn och inte gör något väsen av mig. Och lets face it, sånt händer inte i verkligheten utan bara på film.

Tyst och lungt igen

Nu har tystanden lagt sig över huset igen då Jossan har åkt hem till sig igen. Det har varit roligt att ha henne hemma en helg, men det är för mig totalt obegripligt hur hon lyckas att stöka ner så mycket på så kort tid. Det läggs saker överallt! När det nu bara är vi två gamla kvar här i huset vänjer man sig vid att allt ligger på sin plats. Jag har glömt hur det var när Jossan bodde hemma och det var ett ändlöst plockande på saker som låg överallt.

Så dök en tanke upp i huvudet. Tänk om Jossan får tre barn, hur i hela fridens namn ska det gå om hon ska komma hem en helg med make, tre barn, förmodligen har de en stor hund som fäller och barnen har säkert marsvin, kaniner eller något annat hemskt som bits (kankse en iller som heter Göran). Kan ni begripa vad stökigt det kommer att bli i mitt hus när detta framtida gäng kommer hem till oss? Nu är det väl så att allt har sin tid och när den dagen kommer så tycker man det är roligt. Förutom att Thomas påpekade att barnen kanske gnäller och skriker hela tiden, tänk om de få maginfluensa hela högen samtidigt också? Vi får helt enkelt köpa oss ett större hus, kanske ett med en flygel där man kan hysa in gäster?

Mamma och pappa står ju ut med att deras sex barn med respektive och fjorton barnbarn kommer och belamrar deras hus med jämna mellanrum. Det är inte så ofta längre i och med att många av barnbarnen nu är större. De verkar ju i alla fall tycka det är kul när vi kommer hem fast förmodligen sitter de i soffan på kvällen efter alla har åkt och pustar över att denna gången är över, precis som jag gör nu. Och då har jag bara haft dottern hemma, ingen make eller barn eller husdjur, för de har jag än så länge bara fantiserat ihop. Jag tror att jag behöver anstränga mig lite och jobba lite med mitt pedanteri innan jag blir mormor.

Så tror jag att Jossan tycker det är lika skönt att komma hem till sig också. Idag har jag nämligen ägnat mig lite åt "mammatjat" och skrivit en mycket bra att-göra-lista till henne. Jag tror att hon uppskattar det väldigt mycket...hihihi. Jag har i alla fall hjälpt henne med deklarationen, diverse ansökningsblanketter och andra papper.
Jag hjälpte henne med att hitta bra reafynd att använda presenkort hon hade fått i julklapp till (jag är väldigt bra på att hitta saker i reastångarna). Jag har lagt upp jeans och sytt upp axelband på klänning och tvättat hennes ytterjacka. Hon har även fått god mat, godis och bra underhållning både i form av filmer och lite roligt tjejprat, så helgen har varit lyckad.

Ikväll blir det en tidig sänggång för imorgon börjar jag jobba igen. Är nästan frisk, bara helt otroligt trött fortfarande, vet inte hur det ska gå att vara vaken en hel dag utan att sova middag i ungefär tre timmar. Jag tror inte att jag få göra det på arbetstid så det blir till att hålla sig vaken.

Lördagsnöje

Nu är det sena kvällen och jag ska snart krypa till kojs. Thomas sover uppe i sängkammaren nu igen eftersom Jossan är hemma och har tagit sitt rum i besittning där min kära make sovit den senaste veckan. Han påstår nämligen att jag snarkar alldeles förfärligt. Nu tror jag han ljuger och bara vill ha lite mer plats, men helt säker är jag inte.... (väckte mig själv en natt av att jag snarkade våldsamt). Låter nu i alla fall Thomas somna in ordentligt innan jag går och lägger mig och väcker honom med de trevliga lätena. Glad och pigg kommer han säkert vakna av klockan när han ska upp imorgon bitti. Han trivs bra mycket bättre på de helgerna han jobbar natt mot de han jobbar dag tror jag. I alla fall under de senaste veckorna när jag dragit timmerstockar hela nätterna.

Idag har jag och Jossan varit en sväng i Skövde. Blev inte många affärer vi orkade med. Vi skulle ju köpa en födelsedagspresent till mig från Jossan och så skulle jag köpa mig en klocka. Det slutade med att Jossan köpte stövar, några klänningar, jacka och bikini. Till Thomas köpte jag en fin tröja och några födelsedagspresenter inför kommande högtidsdag i slutet av maj. Till mig själv blev det inkentinken!!!! Märkligt att det alltid ska sluta på det sättet när jag shoppar. Vi var i några affärer på Elins esplanad och sen åkte vi till ica, det var vad vi orkade med.
När vi kom hem hade Jossan mannekänguppvisning här. Imorgon kommer jag få ägna mig åt att sy lite så det blir perfekt passform åt henne. Sen sov vi några timmar på eftermiddagen och har sen ätit god mat ikväll och sett på actionfilm, igår såg vi på komedi kanske ska jag imorgon kväll ge mig på en dramafilm?

Urlakad

Idag har jag sovit, och vilat lite och sen sov jag en stund till. Det är helt otroligt vad jag är trött. Denna infektion och pencillin tar verkligen musten ur mig. Jag har till och med suttit och tittat på reprisen av serien förhäxad (början av 90-talet eller?) och tycker att den är helt okej att titta på, till och med lite spännande!!!!!!!!!! Det måste verkligen vara fullt av snor i hjärnan på mig eller så är det tröttheten som gör att jag inte märker hur fruktansvärt dåligt det är. Kanske åldern? Jag är ju i alla fall ett år äldre nu. Helt totalt urlakad är jag. Urlakad, vad kommer det egentligen från? Är inte lake en fisk? Har man på något sätt då vridit ur fisken? Lutfisk som man äter till jul har man väl först dränerat på vätska och torkat innan man sen förbereder den till julen. Så jag kanske ska uttrycka mig så att jag känner mig som en lutfisk.

Nu sitter jag och väntar på att Thomas ska komma hem med Jossan som han är och hämtar vid tåget i Skövde. Ikväll kommer det att bli pizza och imorgon har dottern önskat fläskfile med klyftpotatis och hemmagjord lökdip och lite god sallad till det. Tack gode gud så har jag en lat dotter som inte vill fara runt på massa aktiviteter när hon är hemma. Äpplet faller ibland nära trädet. Jossan måste ha studsat lite och plockat upp något av mig i alla fall, för många andra saker har då studsat bort, som ordningssinne till exempel. I alla fall har vi tidigare bestämt att vi ska in till Skövde imorgon för lite shopping. Just nu känns det inte som om jag skulle orka med att gå i affärer. Får se hur det är imorgon. Jossan brukar också tröttna efter två affärer och det kanske man kan orka med.

Födelsedag

Idag är det födelsedag. Egentligen skulle jag gjort som lillnalle och gått runt och bjudit in till kalas klockan tre, men vi gick bara en vanlig promenad utan att bjuda in en enda människa.

Däremot så har jag fått massa mail och min mobil har plingat med jämna mellanrum då grattis-sms har ramlat in. Även telefonen har ringt. Tyvärr tog jag mig en ordentlig tupplur på fyra timmar under eftermiddagen så när jag vaknade fick jag istället ringa upp dem som hade försökt att gratulera mig.

Annars har jag fått massa guld, glitter och godis. Kanske inte guld egentligen men i alla fall lite glitter i form av en silverhalsband med ett jättefint hjärta. Så fick jag en klocka där armbandet förmodligen var gjort att passa till en människa i taiwan där klockan säkert är tillverkad. Tänk vad förvånad Jossan ska bli när hon nu kommer att få en fin klocka i present vid lämpligt tillfälle? Godis finns det alltid i huset så även om det var inhandlat igår så ska jag nog öppna påsen ikväll och låtsas att det är mitt födelsedagsgodis.

Classe har dagen till ära fått duscha och fått pälsen fönad torr. Sen sprang jag och Thomas runt ute i gräsmattan och jagade honom lite med kameran, något han tycker är otroligt otäckt. Det är inte lätt att få ett vackert kort på den hunden. Han sitter ihopkrupen helt förskräckt som om det skulle skjutas dödsstrålar ut ur kameran. Ett litet bildbevis på detta är medskickat där ni ser honom sitta och vänta på hemskheterna som kan komma ur kameran.

Det har varit en bra födelsedag och nu ska jag avsluta den med att sitta och mysa i soffan med min kära make.

Tråååååååååååååååååååkigt!

Det är så himla tråkigt att vara hemma. Det kryper i benen på mig när jag bara ska ligga ner. Nu är klockan åtta på morgonen och hela dagen är framför mig utan en enda sak att göra mer än att ligga ner. Det känns ju inte som något nödvändigt ens att vakna, det bästa vore om man kunde sova hela dagen och inte märka av hur tråkigt allt är.
Igår tidigt på kvällen kände jag mig nästan bättre en liten stund. Jippi, tänkte jag, det nya pencillinet verkar fort. Några timmar senare var jag så igentäppt att jag knappt kunde prata. Thomas undrade vad jag hade gjort för att bli så extra mycket täppt. Ingenting, bara legat i soffan.....
När man är förkyld är man ju alltid mer täppt på morgonen och kvällen. Varför är det så? Jag kan förstå morgonen när man är nyvaken att man är mer igentäppt då, men varför på kvällen? Någon signal till kroppen att man ska sova nu eller? Hur är det i sådana fall för de som jobbar ständigt natt, tvärtom?
Jag har inte mycket annat att göra än att tänka på sådana här tråkiga saker.

Idag ska det vara två möten på jobbet också som jag missar. Det är så himla typiskt. Jag få helt enkelt försöka att inte tänka på det för då blir det bara ledsamt. Man missar så himla mycket information plus att när bara vår egen grupp har möten så har vi så himla roligt.

Nej, nu får jag tänka på nåt annat istället. Undrar vilka idiotiska dagsåpor jag kan titta på idag när jag ligger i soffan? Det finns massa konstiga program på dagtid som jag inte kan begripa att en enda normalt begåvad vuxen människa skulle vilja titta på.

Så kan jag tänka på att jag fyller år imorgon. Undrar vilka överraskningar Thomas och Classe har ordnat för mig. Förmodligen massa guld, glitter och godis.

Många tabletter blir det

Nu har jag fått mig en ordentlig pencillinkur. Ska äta dubbel dos av doyferm mot vad jag har fått tidigare. Jag är visst väldigt sjuk! Så fick jag order att absolut inte göra annat än att ligga ner i två dagar så att all energi ska gå åt för kroppen att ta upp pencillinet. Det har jag inte hört innan. Nog för att man ska vila sig men inte har jag tidigare hört att det är extra viktigt de första dagarna på en pencillinkur. Så istället för att åka vidare till jobbet är jag nu hemma och ska krypa ner i sängen igen. Nog för att jag hade haft väldigt svårt att orka med en hel dag på jobbet till, var ganska jobbigt igår.
Sen kan man ju som kvinna få vissa biverkningar av pencillin på onämnbara delar av kroppen. Vilket jag fått av den första kuren och hållt på med lite receptfria mediciner. Detta har inte hjälpt såvärst mycket så jag tog upp detta dilemmat med läkaren också nu när jag ska äta en kur till. Läkaren var ju dansk, givetvis, så jag begrep inte riktigt allt han sa men jag skulle få en kapsel. Tänkte att kapsel är nog det danska namnet på en vagitor. När jag småpratade lite med apotekspersonalen så informerade hon att det var en kapsel man äter. Himla tur att jag fick den informationen för jag vet var jag annars hade gömt denna kapsel......
Nu ska jag upp till köket och värma mig en pirog och ta mina mediciner. Dessa mediciner ska intas med mat men inte med mjölkprodukter. En pirog känns som ett bra förmiddagsalternativ för detta.
Tack och godnatt! (kl 10,12 på fm)

Lite mer pencillin kanske?

Det tror jag att jag kommer att få imorgon bitti då jag ska till läkaren igen. Bihålorna är inte alls som de ska. När jag nu fick det vanliga kåvepenin så visst skrev jag att jag visste att jag skulle behöva en kur till. Då kommer jag nämligen att få något som heter doxyferm. Förra vintern fick jag alltid kåvepenin först och sen nån vecka efter den kuren var avslutad en kur doxyferm. Nästa gång jag har bihålsinflammation ska jag nog tjata till mig den direkt istället.

Idag på jobbet har jag nästan enbart suttit med handläggning, det går inte att prata i telefon när man är så eländigt täppt. Så har jag inte ont i halsen men efter att man pratar en halvtimme så blir jag helt hostig och konstig. Jag tror jag har snor i hjärnan också för allt går så himla trögt. Ganska mycket värk hade jag i bihålorna när jag kom hem, så det kommer bli en tidig kväll så att jag orkar med morgondagen. Kan man bara göra lite annat än att prata telefon hela dagarna så går det bra att jobba även om det känns som allt går i slowmotion och jag får tänka så länge hela tiden, blir näst intill helt ofokuserad ibland. När man har värk i huvudet så hör man allt surr och kontorsljud mycket mer också. Kan inte fatta att det låter så mycket på jobbet. Normalt så hör jag inte alla andra, allt datasurr och andra kontorsljud.

Inatt har jag sovit dåligt. Igår kväll när jag och Classe skulle ut så gick det en mystisk man uppe på stenumsvägen. Han gick fram och tillbaks och var helt konstig. När han såg mig så gömde han sig lite bakom en liten buske. Jag tyckte det var obehagligt och vände och gick tillbaks istället. Då gick han ut på gatan igen och gick fram och tillbaks igen. Då blev jag helt spökrädd också på en gång! Sen när jag skulle lägga mig så hörde jag massa ljud och helt igentäppt blir jag när jag ligger ner. Blir så att snoret åker ut i öronen och man inte hör så bra. Om nån nu ändå ska komma in och slå ihjäl en så vill man ju kunna höra när de kommer. Försökte att ligga med fler kuddar under huvudet. Vid ett-tiden då hörde jag verkligen nåt på ytterdörren. På riktigt! Herregud, jag höll på att skita på mig. Då var det bara min kära make som kom hem från jobbet. Han hade blivit sjuk och fått åka hem (de tycker visst inte om att man spyr på den arbetsplatsen). Så då blev jag så uppspelt så det tog lång tid innan jag kunde koppla av och somna. Jag hade ju liksom nästan fått mig en nära döden upplevelse. Ikväll ska jag ta mig en sömntablett och kommer inte vakna om hin håle själv kommer och tar mig.

Brittisk kväll

Här händer det inte mycket. Lyckades byta bort gårdagens arbetspass så jag fick ledigt hela helgen. Är inte helt fri från förkylningen och är så jättetrött så 6 arbetsdagar i rad kändes som för mycket. Himla tur att någon annan gärna ville ta mitt helgpass. Skulle vara ledig onsdag och torsdag nästa vecka, men då får jag jobba på onsdag istället.

Jag kan ju verkligen inte jobba på torsdag när jag fyller jämt. Då ska jag sitta här och vänta på alla som vill gratulera mig. Nu är det inte alla som tycker att 44 är jämt, men kan det bli mycket jämnare än så? Förväntar mig i alla fall massa gratulationskort och att telefonen ska ringa och att sms ska drösa in. En och annan paket mottages också tacksamt. Jag tillhör inte riktigt den typen som skulle undanbe mig gratulationer vid en födelsedag.

Igår kväll hade jag en brittisk afton. Först såg jag på morden i midsommer, där jag för övrigt undrar om inte alla i denna by snart är döda? Efter det hittade jag kommisarie Lynley på en annan kanal vid zappandet. Jag tycker om brittiska kriminalserier. Egentligen skulle jag tagit en kopp te och scones till för att få riktig brittisk stämning men det blev bakad potatis istället.

Det var riktigt otäckt att gå ut på kvällspromenad sen efter dessa serier. Det var alldeles mörkt och blåste verkligen storm. Smart som jag är så tog jag med mig ficklampa så att jag kunde lysa upp min väg lite. Har även en baktanke med att ficklampan går att slå i huvudet på den eventuelle mördaren som skulle anfalla mig. Kanske ska jag skaffa mig en riktigt stor ficklampa istället för den lilla ynkliga som jag har? Givetvis kommer ju min mycket aggresiva, modiga, stora, med många tänder kvar, farliga vakthund att hjälpa mig vid en eventuell attack. Det skadar ändå inte att själv vara förberedd.

Tillbaks i verkligheten

Det är inte så lätt att hinna med och blogga när man börjat jobba igen efter att legat i sängen i två veckor. Det är väldigt tröttsamt att jobba när man inte är helt kry. Jag är så himla trött efter denna bihålsinflammation, är väl säkert lite såndär vårtrötthet som alla pratar om också.
Skönt är det i alla fall att vara tillbaks på jobbet och dagarna flyger iväg. Igår afton hade vi i grupp två ordnat en liten personalfest som vi bjudit in grupp ett till. Det var jätteroligt. Det är ingen idé ens att försöka beskriva saker vi gjort inför och under festen eftersom det roliga i det hela inte går hem hos någon som inte jobbar med det vi gör. Allt blev jättelyckat och grupp ett kommer nog riva sig i huvudet för att försöka toppa detta när det är dags för dom att bjuda igen.

Idag ska jag klämma pattorna i mangeln, eller ja, jag ska på mammografi. Inte speciellt trevligt och ett himla åkande med att ta vägen om kss i Skövde på väg hem från jobbet i Lidköping.

Annars inget nytt under solen. Lägger mig i soffan direkt när jag kommer hem från jobbet och ligger där en stund tills jag får gå och lägga mig och sova. Det är nog så det kommer se ut resten av denna veckan i alla fall. Jag ska även jobba på lördag. På söndag ska jag verkligen helga vilodagen genom att inte göra någonting. Jag kanske inte ens kliver ur sängen alls.

Utanför Axvalls gränser

Igår kom jag inte iväg någonstans, mer än till ICA här i Axvall. Har de senaste veckorna verkligen lyckats hålla mig inom Axvalls gränser, till och med mitt eget hus gränser (förutom besöket på jouren då). Jag är så himla trött att när jag ätit frukost, duschat och klätt på mig och gått en promenad med Classe är jag färdig för sängen igen.

Idag tog jag mig i alla fall i kragen och åkte iväg till jobbet för att plöja genom min mailkorg. Har nu läst alla mailen men det ligger fortfarande lite protokoll och andra nyheter som jag måste läsa genom på måndag innan jag börjar jobba på riktigt. Det händer så mycket hela tiden så att vara borta två veckor gör att det finns en hel del att ta ikapp för att vara helt uppdaterad.

Det var i alla fall skönt med en utflykt och passade på att handla inne på munken i Skara på vägen hem. Väl hemma så sov jag sen fyra timmar på eftermiddagen efter intagen lunch och promenad med Classe.

Kvällen har vi ägnat åt att kolla på serier. Nu ska jag läsa lite innan jag går och lägger mig igen.

Förresten så var det ett riktigt rån på macken där en maskerad yngling med kniv lyckats få med sig dagskassan. Enligt tidningen idag så har de inte gripit någon.

Polisjakt

Glömde att skriva om den spännande afton vi har haft här i Axvall. Det har i timmar cirklat en polishelikopter över samhället och mycket där borta över skogen vid skolan. Jag skickade en fråga till 118 118 om varför de flög här. Denna gången hade de inget svar på varför, annars har man kunnat få många bra svar när man sms:ar vitt skilda frågor dit.

Thomas var sen inne på näten nånstans och kollade och tydligen har det varit rån, eller försök till rån på macken, av en man beväpnad med en stor kniv. När det blev mörkt hade polishelikoptern på strålkastare och lös med i letandet. Nu har de slutat leta och man kan ju hoppas att de fann den de letade efter. Man vill inte ha en galen knivman springande i Axvall inatt. I alla fall satt jag och Thomas och glodde mer ut genom fönstret på helikoptern än på tv:n. "Verkligheten slår alltid dikten".

Väntar på energi

Nu har jag ätit pencillin i några dagar och det börjar släppa i bihålorna. Jippi! Det är en jätteskön känsla när det där speciella trycket börjar lätta. Säg då den glädje som varar länge..... Pencillin ihop med en känslig tarm är ingen bra kombination. Resten av det får ni räkna ut själva.

Det jag väntar på är också att den enorma tröttheten ska flyga bort sin kos och att man ska få känna sig lite som vanligt igen. Känna lust att göra något och att sen orka göra det med. Än så länge så har jag ingen lust att göra något mer än att bara ligga och vila mig.

Det jag däremot längtar efter är jobbet. Jag längtar efter att bara få sitta på min plats, att höra allt pladder och surr runtomkring, prata lite skit med de som sitter närmast, skratta på rasterna. Fast egentligen tror jag att jag behöver några dagar till för att orka med jobbet. Tänkte kanske att jag bara skulle åka en sväng imorgon och bara sitta en stund på min kära plats, inte jobba, utan bara sitta där. Det längtar jag efter. Det är väl också en längtan efter att allt ska återgå till det normala igen. Mitt normala är att befinna mig på jobbet, det är det jag mår bäst av.

Först skulle jag bara behöva bara lite, lite energi. Man vet ju sen tidigare när man haft bihålsinflammation att energin kommer tillbaks men just nu känns det som om det aldrig ska hända och att jag aldrig varit så sjuk heller för den delen. Jag måste erkänna att jag är en mycket besvärlig människa när jag är sjuk, så långt från en trevlig patient man kan tänka sig. Gnäller högt hela tiden och ojar mig för att ta blodprov. Min kära make skulle egentligen belönas med en guldmedalj för att han står ut med mig när jag är sjuk.

Idag har Thomas duschat Classe så har jag fönat och borstat pälsen. Han blir som en stor vit fluffig boll när han är klar. Jättefin är han då i den långa pälsen. Ska ändå bli skönt att raka av honom allt när värmen kommer. Jag tycker han är ändå finare när han är naken, han själv tycker också att det är skönt när det är nedrakat. Han brukar bli som en valp när han är nyrakad på våren, hoppar och skuttar.
Nu går promenaderna lite lättare. Kommer nog bli ändå bättre när allt grus är bortsopat också. Just nu har en tik vänligheten att löpa också vilket hjälper till att lätta upp tillvaron för hanen här. Det är roligt att se honom lite exalterad och villig att gå ut igen. Däremot har jag nu hållit på att inte lyfta upp honom i sängen. Thomas lyfte upp honom igår natt men har nu fått stränga order från regeringen här att inte göra det mer. Ska bli kul och se om det efterlyds eller om man kan vänta sig myteri.

Pencillin ändå

Så gick det med mitt tappra beslut att inte äta pencillin, åt skogen! Har känt mig snäppet sämre igen och idag på morgonen var det ingen tvekan om att det är helt igenbommat i vartenda litet skrymsle i bihålorna. Så har nu varit på en vårdcentral i Skövde där jouren nu befinner sig. Tack gode gud att sköterskan sa det i telefonen, att jouren flyttat, för annars hade jag åkt till KSS och blivit mycket förbryllad när jourcentralen inte existerar där längre.

Nu ska jag äta pencillin i en vecka, tre gånger om dagen. På ett sätt så känns det skönt nu att börja med en pencillinkur så att man vet att man blir bättre på ett par dagar. Å andra sidan känns det som om jag kastat bort 10 dagar genom att inte gå och skaffa mig pencillinet på en gång. Är sjukskriven resten av denna veckan nu också. Förhoppningsvis så hjälper medicinen snabbt så jag åtminstone kan ta mig till jobbet i slutet av veckan. Jag tycker det är bra tråkigt att vara hemma. Å andra sidan har jag varit så hängig att dagarna bara rullat förbi utan att jag har gjort ett skvatt. Fast nu överdrev jag, lite saker gör jag, som att läsa skvallertidningar och äta choklad.

Gissa vem som sovit i min säng inatt?

Sängkamrat

Påskafton blev en lugn tillställning i detta huset. Classe hade fått en lugnande tablett och låg utslagen på golvet nästan hela kvällen. Det var heller inte så mycket smällare i år. Tyvärr kom det inte en enda påskkärring heller, så det där gamla äckliga godiset finns fortfarande kvar. Kanske min storebror kan få det nästa gång han kommer hit, han hjälpte till senast han var här med att äta upp godis som bäst-före-datum passerat med god marginal.

Vi håller nu på att lära Classe att han ska sova i sin korg i sovrummet, han får inte sova i sängen längre. Eller rättare sagt så har vi bestämt att han inte ska sova i sängen mer på nätterna, vi har bara lite svårt att hålla oss till bestämmelserna här ibland. Vi har märkt att Classe inte sover bra i sängen längre, han bökar runt och hittar inget bra sätt att ligga på. Det är helt enkelt för trångt numera, verkar som om han vill sträcka ut ryggen istället för att ligga hoprullad som en boll. Oftast brukar han hoppa ner efter en stund och lägga sig i sin korg eller sträcka ut sig på mattan. Det är inga problem när både jag och Thomas ligger i sängen att lägga honom på golvet direkt. Däremot när jag sover själv (min make påstår att jag snarkar när jag är täppt????) så verkar Classe genast tycka att det finns gott om ledigt utrymme för honom att sträcka ut sig på.

Han gör ju inte mycket väsen av sig när han vill upp. Han ställer sig helt enkelt bredvid sängen och står där helt tyst, händer det inget inom ett par minuter så går han bara några steg och sen ställer sig igen knäpptyst och väntar. Han vet att jag ger med mig efter en stund. Igår tänkte jag verkligen inte ge med mig. Efter en lång stund hör jag att han sakta, sakta, med äkta Ior-stil lommar iväg ut till hallen till sin bur och med en jätteledssen suck sjunker ner där ute i sin ensamhet. Så elak och hemsk jag kände mig även om jag vet att det är helt idiotiskt. Sen kunde jag givetvis inte somna och efter några timmar gick jag upp och åt lite. Man blir hungrig också när man ligger sömnlös på nätterna, inte bara irriterad och frustrerad över att man inte kan somna (klockan var nästan halv fem på morgonen så man skulle kunna kalla mitt matintag för en tidig frukost).

När det var dags att krypa tillbaks till sängen då hade alla min förutsatser att hålla Classe borta från sängen flygit bort all världens väg. Classe var väldigt nöjd över hur saker och ting utvecklade sig och la sig tillrätta över mina ben och gnisslade högt (hans motsvarighet till en katts spinnande). Tur för mig så var jag totalt slut och somnade direkt så jag hann inte gräma mig över misslyckandet denna natten över att hunden var tillbaks i sängen. Nu jobbar Thomas två nätter till som jag har sängen för mig själv. Jag kan slå vad om allt jag äger att jag även dessa två nätter kommer att ha en hund i sängen.

Drönardag

Idag har jag legat hela dagen och drönat. Jag har varit så himla trött. Även om jag inte har sovit så har jag bara legat och blundat. Nu har jag i alla fall lyckats kravla mig ur liggande ställning och ska snart äta hemmagjord pizza som vi festar till med idag. Jag antar att jag efter maten kommer att tillbringa hela kvällen i soffan framför tv:n. Fast jag har förberett och plockat iordning för att trimma Classe. Kanske drabbas jag av en energikick och fixar till looken på honom sen.

Imorgon hoppas jag att det kommer några påskakärringar så vi blir av med lite gammalt godis som ingen av oss vill äta upp.

Utomhus

Det där med att sova på natten verkar vara något jag gör varannan natt. Man får vara tacksam för att det är så regelbundet. Å andra sidan ska jag kanske inte klaga för det var längesen jag hade en period med sömnlösa nätter. När jag nu ligger hela dagarna är man inte speciellt trött, sådär sovtrött, fast jag är helt slut hela tiden ändå.

Nu är Thomas och jobbar så jag har fått gå ut med Classe på morgonen. Det var första gången denna veckan som jag var utanför dörren. Förresten, jag var borta vid soptunnan en annan dag så jag ska inte överdriva och säga att jag inte varit ute alls.

Pratade med mamma igår och hon höll på att plantera vårblommor i sina krukor. Jag försöker förtränga mina krukor som står nedanför trappen, fortfarande med granris i. Det kommer inte att bli något vårliknande i dem till denna påsken. Jag får istället satsa på att plantera fint till min födelsedag i april.

Idag är det första april och jag ska i möjligaste mån undvika att bli lurad.