Lite mer pencillin kanske?

Det tror jag att jag kommer att få imorgon bitti då jag ska till läkaren igen. Bihålorna är inte alls som de ska. När jag nu fick det vanliga kåvepenin så visst skrev jag att jag visste att jag skulle behöva en kur till. Då kommer jag nämligen att få något som heter doxyferm. Förra vintern fick jag alltid kåvepenin först och sen nån vecka efter den kuren var avslutad en kur doxyferm. Nästa gång jag har bihålsinflammation ska jag nog tjata till mig den direkt istället.

Idag på jobbet har jag nästan enbart suttit med handläggning, det går inte att prata i telefon när man är så eländigt täppt. Så har jag inte ont i halsen men efter att man pratar en halvtimme så blir jag helt hostig och konstig. Jag tror jag har snor i hjärnan också för allt går så himla trögt. Ganska mycket värk hade jag i bihålorna när jag kom hem, så det kommer bli en tidig kväll så att jag orkar med morgondagen. Kan man bara göra lite annat än att prata telefon hela dagarna så går det bra att jobba även om det känns som allt går i slowmotion och jag får tänka så länge hela tiden, blir näst intill helt ofokuserad ibland. När man har värk i huvudet så hör man allt surr och kontorsljud mycket mer också. Kan inte fatta att det låter så mycket på jobbet. Normalt så hör jag inte alla andra, allt datasurr och andra kontorsljud.

Inatt har jag sovit dåligt. Igår kväll när jag och Classe skulle ut så gick det en mystisk man uppe på stenumsvägen. Han gick fram och tillbaks och var helt konstig. När han såg mig så gömde han sig lite bakom en liten buske. Jag tyckte det var obehagligt och vände och gick tillbaks istället. Då gick han ut på gatan igen och gick fram och tillbaks igen. Då blev jag helt spökrädd också på en gång! Sen när jag skulle lägga mig så hörde jag massa ljud och helt igentäppt blir jag när jag ligger ner. Blir så att snoret åker ut i öronen och man inte hör så bra. Om nån nu ändå ska komma in och slå ihjäl en så vill man ju kunna höra när de kommer. Försökte att ligga med fler kuddar under huvudet. Vid ett-tiden då hörde jag verkligen nåt på ytterdörren. På riktigt! Herregud, jag höll på att skita på mig. Då var det bara min kära make som kom hem från jobbet. Han hade blivit sjuk och fått åka hem (de tycker visst inte om att man spyr på den arbetsplatsen). Så då blev jag så uppspelt så det tog lång tid innan jag kunde koppla av och somna. Jag hade ju liksom nästan fått mig en nära döden upplevelse. Ikväll ska jag ta mig en sömntablett och kommer inte vakna om hin håle själv kommer och tar mig.