Sängkamrat

Påskafton blev en lugn tillställning i detta huset. Classe hade fått en lugnande tablett och låg utslagen på golvet nästan hela kvällen. Det var heller inte så mycket smällare i år. Tyvärr kom det inte en enda påskkärring heller, så det där gamla äckliga godiset finns fortfarande kvar. Kanske min storebror kan få det nästa gång han kommer hit, han hjälpte till senast han var här med att äta upp godis som bäst-före-datum passerat med god marginal.

Vi håller nu på att lära Classe att han ska sova i sin korg i sovrummet, han får inte sova i sängen längre. Eller rättare sagt så har vi bestämt att han inte ska sova i sängen mer på nätterna, vi har bara lite svårt att hålla oss till bestämmelserna här ibland. Vi har märkt att Classe inte sover bra i sängen längre, han bökar runt och hittar inget bra sätt att ligga på. Det är helt enkelt för trångt numera, verkar som om han vill sträcka ut ryggen istället för att ligga hoprullad som en boll. Oftast brukar han hoppa ner efter en stund och lägga sig i sin korg eller sträcka ut sig på mattan. Det är inga problem när både jag och Thomas ligger i sängen att lägga honom på golvet direkt. Däremot när jag sover själv (min make påstår att jag snarkar när jag är täppt????) så verkar Classe genast tycka att det finns gott om ledigt utrymme för honom att sträcka ut sig på.

Han gör ju inte mycket väsen av sig när han vill upp. Han ställer sig helt enkelt bredvid sängen och står där helt tyst, händer det inget inom ett par minuter så går han bara några steg och sen ställer sig igen knäpptyst och väntar. Han vet att jag ger med mig efter en stund. Igår tänkte jag verkligen inte ge med mig. Efter en lång stund hör jag att han sakta, sakta, med äkta Ior-stil lommar iväg ut till hallen till sin bur och med en jätteledssen suck sjunker ner där ute i sin ensamhet. Så elak och hemsk jag kände mig även om jag vet att det är helt idiotiskt. Sen kunde jag givetvis inte somna och efter några timmar gick jag upp och åt lite. Man blir hungrig också när man ligger sömnlös på nätterna, inte bara irriterad och frustrerad över att man inte kan somna (klockan var nästan halv fem på morgonen så man skulle kunna kalla mitt matintag för en tidig frukost).

När det var dags att krypa tillbaks till sängen då hade alla min förutsatser att hålla Classe borta från sängen flygit bort all världens väg. Classe var väldigt nöjd över hur saker och ting utvecklade sig och la sig tillrätta över mina ben och gnisslade högt (hans motsvarighet till en katts spinnande). Tur för mig så var jag totalt slut och somnade direkt så jag hann inte gräma mig över misslyckandet denna natten över att hunden var tillbaks i sängen. Nu jobbar Thomas två nätter till som jag har sängen för mig själv. Jag kan slå vad om allt jag äger att jag även dessa två nätter kommer att ha en hund i sängen.