Vulkan

Idag i arla morgonstunden fick min mage ett utbrott värre än den där vulkanen på Island. Pencillin sitter alltid lika fint i en inflammerad tarm :-(
Plågade mig sen genom 2 timmars arbete för att sen åka hem och lägga mig i sängen och sova många timmar. Nu är jag uppe igen men magen vill inte lugna sig och sluta värka.
Faktiskt så står jag nu i operationskö. Jag hoppas att det blir operation före sommaren men det är väl inte troligt. Man ska få komma in inom tre månader, mitt i sommaren vill jag absolut inte operaras utan då får jag vänta till hösten istället. Mitt drömscenario är att de ringer och säger att de fått in ett återbud till dagen efter. Vore inte det perfekt? Då slapp denna sjukhusrädda människa även bekymret med att gå och stirra upp sig över ett bestämt datum månader i förväg. Det är märkligt att man i vissa avseenden aldrig blir vuxen. När det gäller sjukvård, sprutor och blod, så kommer min ålder aldrig överstiga förskoleåldern. Ibland när jag kommer ut från ett läkarbesök har jag inte den blekaste aning om vad läkaren har sagt, hjärnan på mig blir helt blank. Då pratar vi bara ett vanligt läkarbesök, så hur det är ställt med mitt förstånd när det är dags för operation är ju lätt att förstå. Inte en fungerande hjärncell i huvudet på mig.

Nu ska jag fortsätta att ligga i soffan en stund och beklaga mig högt och tydligt för min man. Efter några veckors sjukdomar samtidigt (där maken givetvis var mycket, mycket sjukare än mig) och ett extra utbrott från min inre vulkan, så får man verkligen rabbla: I nöd och lust, i nöd och lust, i nöd och lust....... 50% chans för er att gissa vilken fas vi är i nu.
Skulle inte vara så tokigt att få lite liv i den andra vulkanen heller, känns som ett utbrott där är efterlängtat, och behövligt!