måndag 21 oktober 2013

Prosit

Satt jag inte igår och var lite positiv i mina planer på att ryggen sakta blir bättre och hade klart för mig hur jag tänkt att öka upp min arbetstid?

Det var visst onödigt!

Idag vaknade jag med fina rosor på kinderna och det är inte för att jag solat, snarare en rejäl temperaturhöjning i kroppen helt sådär utan anledning. Eller, anledningen var visst för att jag också blivit väldigt mycket mer snorig och lite grötig i halsen. Har känt mig lite ruggig i helgen men tänkte att det var för att det var så hösttråkigt regn och rusk ute.
Tillbringar väl några dagar nerbäddad då med antiförkylningsmedel och nässpray och febernedsättande.

Jag tycker inte om folk som säger - ska det aldrig ta slut med elände!!! Måste ändå erkänna att tanken slog mig idag på morgonen, men man får helt enkelt vifta bort negativiteten, bryta ihop och komma igen istället.

Nu har jag plockat fram en skål med massa pyttesmå pärlor (som jag haft i min ägo närmare tio år). Det var väl då det började bli lite inne att göra sina egna smycken. Jag insåg snabbt att sånt pill och skit var jag inte bra på. Nu ska jag under morgondagen ändå göra ett nytt försök. Har sett en sida som gör jättesnygga långa halsband som man kan hänga sitt Id-kort i (har ett sånt på jobbet som gör att jag kommer in och ut genom dörrar och utan den kan jag inte låsa upp min dator). Tänkte att jag, som är så himla duktig på allt, minsann nu ska pilla ihop mitt eget långa halsband till mitt kort. OM jag lyckas med detta kommer en bild på underverket inom kort. Mest sannolikt åker pärlor, lås och skiten ut i soporna och jag vill sen aldrig mer höra talas om att göra sina egna smycken!

Prosit på er

söndag 20 oktober 2013

Akta tårna

Här ser ni mitt fina nya löpband. Givetvis såg linslusen Bauer till att hålla sig i närheten för att vara med på bild ;-) Nu har jag gått så mycket att jag fått sådana blåsor på tårna så får tejpa massvis före jag går. Hr ett par väldigt bra skor men kanske får åka och prova ut några andra? Läste ju i veckan att en hund åt upp tårna på sin husse någon natt för att de var inflammerade eller något sådant (läste inte så noga för det var äckligt). Jag kanske ska sova med strumpor på nu så hundarna inte börjar äta upp tårna på mig nu?



Igår var jag och Jossan och gick med hundarna i Petersburg i Skara. Det var längesen jag var där och gick och hade nästan glömt hur trevligt det är. Hundarna tyckte det var fantastiskt spännande att få ett helt nytt område att pinka in. Förvisso gick jag där ibland med Bauer när han var unghund men det är ett par år sedan. De var helt slut sen och låg utslagna i soffan.

Annars har denna veckan bjudit på två dagar migrän ons-tors. Det är helt värdelöst och när man har ont i ryggen är det ännu mer värdelöst att ligga och sova drogsömn av migräntabletter. Nu är det i alla fall en månad till nästa gång om inte klimakteriet bestämmer sig för att gå över under de kommande veckorna. Det förbaskade "klimatet" är inte så speciellt roligt heller när man ibland blir alldeles kokhet. Så migrän och värmeböljor i kroppen får man visst stå ut med när man är hormonell.
Där stod det att många kvinnor blir deprimerade och får ålderskriser i och med att en fas i livet är över. Tänk, jag kommer inte sakna det ett dugg! Eftersom livmodern är väck sen många år tillbaka så är det bara migränen kvar varje månad. Och vem sörjer att något sådant tråkigt kommer försvinna?

Kommande vecka ska jag fortsätta med att jobba 25% och tänker sedan öka till 50% veckan därpå och jobba så ett par veckor för att sedan öka till 75% någon vecka och sen full tid. Ska bli väldigt skönt och ryggen blir lite, lite bättre för varje vecka så räknar med att jag om fyra veckor kan jobba heltid igen och att allt flyter på och att tyfus inte kommer till byn :-)
Har kunnat minska lite på värktabletter också. Jag blir så otroligt trött av dessa tabletter och sover mycket mer än vad jag normalt gör. Så trots klimakteriet och nyss genomliden migrän så sitter jag här denna gråa, regniga och tråkiga söndag och känner mig positiv?!?? Jag är nog vaccinerad med en högaffel ändå...

måndag 14 oktober 2013

Löp

Mitt kära promenadband gick ju sönder och maken lämnade in det för lagning, vilket skulle ta några veckor minst. Utan band kan jag ju inte vara och jag behövde ändå byta upp mig till ett starkare band för jag går länge och stundtals fort. Så ett alldeles nytt fint löpband står här nu ;-) Möjligtvis kan vi sen lösa det så att vi byter in det gamla mot det nya annars får vi väl lägga ut en annons på blocket (kanske ska vänta till efter nyår då när alla ger massa tokiga nyårslöften om träning).

Jag fick aldrig tid/hastighet att stämma på mitt tidigare band och förstår nu att den var snäll och visade längre än man verkligen gått. Detta bandet visar rätt och är faktiskt trögare att gå på också i och med att det lutar lite. Idag var fjärde dagen jag gick på det och har fått in tekniken nu på hur jag ska hålla i dessa armstöd som heller inte ser likadana ut.
Märkligast av allt är väl ändå att jag, moi, har blivit beroende av att gå en timme på ett band??? Det skulle nog ingen gissat sig till att det skulle bära till så ;-)

Förhoppningsvis kan min rygg snart sluta vara dum så man kan öka takten lite och börja öva sig på att springa. Och med springa menar jag typ lufs-jogga sig fram... Har väl en liten baktanke att jag till våren ska kunna springa i skogen (där ingen ser min vackra lufs-jogging-stil) men hundarna. Lillfisen är ju den som har begåvats med massa överskottsenergi så springrundor vore nog väldigt bra träning för honom.

lördag 12 oktober 2013

Höstpromenad

Idag har det varit en alldeles underbar höstdag. Det är tur att hösten för med sig vackra färger så man kan njuta av naturen och inte bara vara deppig för att sommaren är slut. Tänk om alla löv bara ramlade av på en dag och sen var det mörkt, grått och tråkigt. Även om jag är sommarmänniska så har faktiskt varje årstid sin tjusning (förutom ruskiga regniga blåsiga dagar eller när det är jättekallt eller när det töar och är slaskigt och lerigt) Man kanske ska uttrycka sig så att varje årstid har sin tjusning men inte alla dagar i varje årstid?

Så här vackert var det i alla fall här i byn denna dagen :-)





torsdag 10 oktober 2013

Brända band och rörliggande

Igår var vi i storstan Göteborg för "nöjet" att bli inkörd i ett rör och magnetröngtad. Det var sannerligen inte roligt att åka in i röret. Nu verkade de vara vana vid lite halvt hysteriska fruntimmer så det blev några cm åt gången och lite ojande och till slut fick jag en lapp för ögonen och åkte in bara... Det var sen bara att knipa ihop ögonen och låtsas att man låg i en solsäng nånstans (det fläktar lite varm där inne i röret).

Lite problem hade vi med att hitta. Jag hade skrivit ut fina kartor och maken körde efter gps... Nu var den väl inte uppdaterad så efter lite turer i industriområde och nåt villaområde var vi väl i alla fall i rätt det av Göteborg (det gick för fort för att ens försöka se vad gatorna hette så mina kartor hade jag inte behövt slösa papper på). Hittade parkeringsplats direkt och letade fram stället vi skulle till så vi var på det klara med vart vi skulle sen, för först skulle det fikas. Strosade och letade efter fik som vi sen hittade ett och det var väl gott kaffe men inte något speciellt urval bland goda kakor och så. Tänk om vi hade strosat lite till för det fanns verkligen ett café i varje gathörn! Man kanske inte hade behövt kasta sig in på första bästa men till vårt försvar så regnade det också. Så fanns det massa frisörer också, så i området Haga så fikar man och friserar sig uppenbarligen väldigt mycket.
Jag och Thomas gick runt och förfasade oss över hur hemskt det skulle vara om vi av någon anledning blev tvungna att bo där. Jag skulle få panik över att bo i en storstad, bara asfalt, gator, bilar och massa, massa folk överallt. Herregud vilken lantlolla jag låter som ;-)

Varmt blev det även hemma i förrgår när jag gick på mitt promenadband. Det luktade bränt i hela huset resten av kvällen och idag så startade det inte :-( Som tur är har jag ju skaffat mig en mycket händig make som kunde skruva isär och lokalisera felet (fläkt i motorn som gått sönder). Med tre dagar kvar på garantin så gick den verkligen sönder rätt dag, hade varit försmädligt om den gick sönder nästa vecka.

Så har jag ju jobbat 25% sedan i måndags. Märks att jag varit hemma i fyra veckor, det händer massor på jobbet hela tiden. Man får helt enkelt ta med sig lite dokument hem och ligga i soffan och läsa sen för det hinner jag inte på de stackars två timmarna. Jag skulle väl mycket väl hinna att göra det men nu är det så att jag varit så våldsamt sugen på att prata i telefon de timmarna jag är där istället för att läsa ikapp, det får jag göra hemma istället.
För mig är det så att jag inte bara saknar arbetskamrater, rutin och det utan även kundkontakten när jag är hemma. När man är van vid många samtal varje dag i jobbet blir det förmodligen för mycket prat man samlat på sig hemma som måste ut. Finns väl många arga och otrevliga man pratar med men det vägs upp massor av alla de trevliga (som är övervägande delen av kunderna) och de man verkligen kan hjälpa. Det är ett så himla tacksamt jobb när man lyckas få någon att förstå hur det funkar och hur glada de blir över att man tog sig tid att förklara :-)

Märkligt är hur trött jag blir av dessa två ynka timmar om dagen. Det är nog mest att här hemma är det tyst och på jobbet är det surr hela tiden. Bilresorna är däremot lite besvärliga för ryggen. Bilsäten är formade precis så de ska trycka just där man har ont tydligen. Eftersom mitt högerben är lite dumt så blir det lite besvärligt med gasandet och bromsandet. Jag löser det genom att ha gas i botten hela tiden ;-)

måndag 7 oktober 2013

25%

Idag ska jag äntligen börja jobba lite. Förvisso bara 25% men det är ändå stor skillnad mot att ligga hemma hela dagarna och ha ont i ryggen. Räcker nog bra med den lilla tiden till att börja med. Det är väl inte så besvärligt att jobba en stund men mitt jobb ligger ju inte granne med mig så jag måste köra bil en halvtimme först, det är lite mer besvärligt när man har en dum rygg. Är i alla fall bra mycket bättre i ryggen nu än för en månad sen så träningen jag kör ger ju önskat resultat.
På onsdag ska jag ner till Göteborg och ta fina invärtes bilder på kotor och diskar och se om det är något sådant som inte är helt som det ska. Jag tror ändå på att min svanskota på något sätt växt ut och blivit lite för lång (det känns så i alla fall). Det är visst inte medicinskt möjligt men man vet ju aldrig ;-)



torsdag 3 oktober 2013

26


Det är inte klokt att jag kan ha ett barn som är 26 år!!! Jag är ju inte sådär jättemycket äldre nu än när jag fick henne ;-) Jag är annars ganska bra på matematik men just detta får jag inte riktigt att stämma...

Efter välbehövlig sovmorgon har vi firat dagen lång. Josefine fick bra hjälp vid paketöppnandet av Bauer och Bond. Eller, hjälp och hjälp. Hmmm. Josefine var i alla fall nöjd med innehållet i paketen (även om hundarna tyckte det var märkligt att det inte fanns en endaste liten leksak till dom eller en liten korvabit och tugga på). Det är inte lätt att handla något till en 26-åring som faktiskt har (nästan) allt, möjligtvis är hon något yttepyttelite bortskämd.

Mormor o morfar och moster Affi kom hit under eftermiddagen och fick lite mat och tårta. Så skönt i solen att vi kunde sitta ute på altan och njuta en stund med.

Nu är det snart mitt i natten och denna gamla skröpliga mamman får gå och lägga sig bums meddetsamma.