Nyckeltrubbel

Igår var det dags för att åka ner till Värnamo för att fixa upp gardiner, draperier, tavlor, bokhylla, taklampor och massa annat. Morgonen började bra med snabb inplockning i bilen som gick smidigt, fullt blev det minsann. Classe var jättenöjd över att även han blev inplockad i bilen. Nöjda med att vi kom iväg tidigt bar det iväg, stannade till vid Mullsjö för att köpa köttbullemacka till frukost och försöka äta det i bilen utan att tappa rödbetssallad överallt, det är en utmaning minsann. Sen körde vi ett par kilometer till, sen, NYCKELN TILL JOSSANS LÄGENHET!!!!!!!!! Den sitter i min nyckelknippa som låg hemma i hallen. Förtjusande! Kan inte säga att jag då tyckte att livet samarbetade till mig. Så jag och Classe klev av bilen på en rastplats vid en sjö och tänkte det att här stannar vi tills Thomas kommer tillbaks. Han fick vända för att köra hem och hämta nyckel. Jag kände det att jag klarar inte av att sitta i bilen och det blir länge för Classe att vara i buren. Solen sken så jag trodde det skulle bli lite trivsamt att sitta där, men hade inte räknat med blåsten. Så vi fick kura ihop oss bakom en gles buske på vår filt.
Nu behövde jag inte sitta där så länge. Vi skulle ha mött pappa vid A6 för vi skulle få en liten trappstege, Jossans inflyttningspresent av mormor och morfar. Ringde till pappa och sa att han fick köra lite längre och lämna stegen men han tyckte det var lika bra vi åkte till A6 så kunde Thomas hämta mig där sen. Sagt och gjort, först var jag inne på IKEA och till min glädje hittade jag billig sophink med lock och billiga taklampor typ plafonder. Att dessa taklampor var så billiga visade sig sen när Thomas skulle sätta upp dom och sladdar inte fanns med, ingenting som jag visste att man skulle köpa massa kopplingssaker löst till. Tar ju för givet att allt ska ligga i paketet. Alla lampor sitter nu i taken fast det är ingen som fungerar....
Efter min shoppingtur så drack jag och pappa kaffe i bilen och åt toblerone och tyckte att det var ganska trevligt och sitta där och fika lite. Så tog pappa också en tur och handlade lite innan Thomas kom glad och munter efter att fått köra fram och tillbaks för att kärringen inte kan komma ihåg nyckeln. Kan tänka mig hur historien lät när Thomas berättade för jobbarkompisar idag hur han slängde ut kärring och hund ur bilen i vägrenen och körde hem. Lämnade du henne där? Oj.... vilken karlakarl som vågar sätta sig upp mot regeringen. Nu var det ju inte riktigt så det gick till, men det kan ju låta så.
Efter många om och med framme i Värnamo så körde vi igång med alla uppgifter. Under tiden funderade vi på i hur många dagar vi själva skulle stå ut att bo ihop i en etta innan vi skulle slå ihjäl varandra. Vi kom fram till att det inte skulle ta sådär jättelång tid. Det bökiga med att greja i en etta, även om Jossans lägenhet är stor för att vara en etta, är att man hela tiden måste hålla på att flytta saker för att komma åt att göra någonting. Halva tiden går ju åt till att flytta på saker! Vi trodde inte att det skulle ta så lång tid men det kändes som om det aldrig skulle ta slut med arbetsuppgifter. Vi var inte hemma förrän klockan nio på kvällen och då hade vi väl ändå inte gjort exakt allt som vi kunde ha gjort. Det blev i alla fall väldigt fint där nere. Glömde ju även kameran så några kort på det kan jag inte lägga in. Ska bli kul att höra vad Jossan säger när hon kommer hem från Spanien om hur det ser ut. Hoppas att hon blir nöjd med gardiner och annat.
Ska ner sen när jag nu alldeles snart har mina tidiga semesterveckor och till dess hoppas jag att vi har hittat ett litet bra klaffbord med två köksstolar till, sen får det banne mig vara klart.

Lägger in en liten bild på den lilla nyfriserade nakenfisen. Han tycker det är så skönt att vara nysnaggad och låg och gnisslade och njöt när jag höll på och klippte. Gnisslar gör han när han trivs med något, ungefär som att katter spinner. Det är nu när man får av pälsen som man ser hur ynkligt liten han är, mammas lilla bebispojke.