Arbete med elavbrott

Idag har jag nu klarat av min första arbetsdag på fem och en halv vecka och precis som jag förutspådde var min mailkorg fylld till bredden. Mycket av det går bara att rensa bort men flera dokument har jag skrivit ut som nu ligger på mitt skrivbord för att läsas när det blir tid till det under veckan. Annars har det varit en dag med mycket datastrul som vanligt när man varit borta ett tag. Klockan hann bli tio innan jag startat om maskineriet ett par gånger och fick allt att fungera, sen flöt förmiddagen lite halvfeppligt på där jag fick slå mer än vanligt i pärmarna för endel kunskap på något sätt ramlat bort ur de små grå. Under eftermiddagen flöt allt på precis som vanligt förutom massa olika varningsskyltar som dök upp på min skärm med jämna mellanrum som man fick klicka bort och låtsas som man inte ens sett. Sen blev det jätteåskoväder och hela kontoret blev svart, flera gånger!!!! Sista timmen tyckte jag allt krånglade mer än nödvändigt och jag hittar inte speciellt bra på vår nya hemsida heller vilket ställde till lite problem när man snabbt skulle ha fram lite information, tålamodet tröt lite det sista på tekniken, men annars var det alldeles fantastiskt roligt att vara tillbaks. Vad tiden gått fort idag mot när man ligger hemma och har ont nånstans. Jag trivs så med mina arbetskamrater, två stycken har nu också hunnit få riktiga bebismagar under min frånvaro (mysigt tycker jag som inte behöver bära runt på det). Denna veckan kommer att bara svischa förbi misstänker jag. Bra det, för annars kanske man bara suttit av tiden fram till lördagen då planet susar iväg till Korfu med oss ombord.

Jossan kom hem i fredags och det var meningen att hon skulle vara hemma hela veckan och åka till släkten i Vara till helgen på kalas, men hon sitter på tåget tillbaks till Värnamo nu. I detta gäng här som består av massa småungar som verkar ha fastnat i sandlådan och kastar sand på varandra, blev det givetvis massa drama och skitprat direkt. Jossan känner att hon är helt färdig med den biten av sitt liv och vill gå vidare med sitt vuxna liv och inte fastna bland dessa småaktiga drägg. Svårt när värsta skitprataren har flyttat efter henne ner till Småland men Jossan får bli ännu mer hårdhudad och inte bry sig om avundsjuka samhällsparasiter som inte har det så bra förspänt som hon varken på det ena eller andra sättet. Det är väl så att vissa människor på något sätt är födda till att misslyckas och den enda lilla makt de någonsin kan få i sitt ynkliga liv är skitpratet i tonåren, att tonåren egentligen redan flygit förbi är det väl ingen som upptäckt då intelligensen inte är speciellt hög.

Jossan är en stark ung tjej som vågat bryta sig loss ur mönstret och flyttat på sig, ut på okända marker en bra bit hemifrån för att våga lyckas. Tyvärr så finns det då fega härmapor.....men så är det väl alltid, nån annan får inte lyckas. Tragiskt!