Lockigt hår och mera snö

Tänk att nu snöar det igen! Vilken psykopat är det som har skrivit visan -ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt, hurra?
Jag tycker inte det är det minsta roligt och jag blir på mitt sämsta humör när det ska vara så eländigt kallt och vintrigt. Jag försöker att titta ut genom mitt lilla köksfönster åt pulkabacken för att se hur roligt alla barn har, det brukar göra att jag blir på lite bättre humör över snön, men inte nu längre. Nu tycker jag att alla ungar bara är högljudda och skrikiga i backen. Glädjetjut har på något sätt förvandlats till helt vanligt barnskrik i mina öron.
Nej, det var hemskt vilken gnällig och hemsk kärring jag är. Jag är helt enkelt ingen vintermänniska alls. Normalt är det ju inga riktiga vintrar här så det brukar kanske inte märkas så tydligt att jag inte gillar vintern. Eftersom det var, enligt skaratidningen, åtta år sedan det var en vit jul och riktig vinter senast, så får jag hoppas att det bara kommer bli var åttonde vinter som jag måste bli såhär tjurig.

För att spä på tjurigheten lite till så hade jag både migrän och ordentlig ränneskita igår. Tog mitt nya migrännässpray igen men eftersom jag använder ett kortisonnässpray varje dag för bihålorna så tror jag att mina slemhinnor är ganska slitna och känsliga. Kändes som om det frätte till ordentligt uppe i snoken. När man sen legat i några minuter började det rinna ner i munhålan, och det smakade inte bubbelgum direkt. Idag har jag, som det känns i alla fall, ett stort frätmärke i den näsborren.
Ringde i alla fall igår till vårdcentralen för att beställa tid hos min läkare för att få ordning på vad jag ska ha för migränmedicin så att det kan sluta krångla och bli som det brukat vara, en dag. Nu har jag haft flera gånger där det hängt med nästan en vecka åt gången. Så går det verkligen inte ha det. Kanske får jag gå tillbaks till de gamla tabletterna som verkligen tog bort migränen men som gjorde resten av mig jättedrogad ett dygn. Av två onda ting väljer jag ändå det.

Så tänkte jag även repa mod till mig att ta bort några leverfläckar. Jag tog fyra stycker för cirka femton år sedan och skulle sen höra av mig om några veckor igen för att ta de tre sista. Ja, det har verkligen gått mer än några veckor så det kanske är dags nu. Med mitt lilla förstånd så trodde jag att man kunde göra detta samtidigt. Ta bort fläckarna och så samtidigt prata om migränen, men si det går inte, det tar för lång tid så därför fick jag en tid nu till att prata om migränen och så ska läkaren titta på fläckarna och så ska jag sen få en ny tid för att ta bort dom när läkaren har bedömt hur lång tid detta ska ta. Det var verkligen bättre på Orlanders tid, han kollade snabbt och sa -ja men du, lägg dig ner så skär vi bort det direkt. Passar mig mycket bättre än att gå och vänta och hinna stirra upp mig över sprutor och skalpeller.

På eftermiddagen igår fick jag nog lite tråkigt och var väl lite dimmig i huvudet, så jag kom på en finfin idé. Jag permanentar håret på mig själv! Tänkt och gjort. Höll på att ge upp efter ett par spolar men fick snart in knycken på hur det var man gjorde, det är många år sedan jag gjorde det själv. Och ja, det blev lockigt, väldigt lockigt! Nu kommer jag få försöka platta ut det värsta ett tag, men sen om några månader blir det nog bra skulle jag tro.

Idag ska jag bara göra inkentinken, vila mig, sova lite middag och kanske äta lite ostkrokar och läsa lite. Så ska jag också med jämna mellanrum förbanna all snö. Dessa förbannelser brukar infalla efter det att jag varit ute med Classe. Och precis innan jag satte mig här hade jag varit ute på morgonpromenaden. Så inte konstigt att inlägget började med vinterhat.