Igår slarvade jag lite med mina fruåttagande trots att jag ofta säger till min man att det är allt ett rekorderligt fruntimmer han har skaffat sig. Jag hade ingen färdig middag åt min man när han kom hem från jobbet! Jag var ju själv upptagen med jobb, frivilligt jobb på en ledig dag.
Lovade att jag skulle sköta mitt kvinnojobb bättre idag. Så klockan fem gav jag upp solstolen för att förbereda en köttgryta som min soulmate skulle få. Nu är det ju så att även solen har sina fläckar, likadant så misslyckas detta rekorderliga fruntimmer ibland i köket. Det är inte ofta som vi får slänga maten men jag skulle i detta fall vilja skylla på mjölken. Allt skar sig på något sätt. Hade brynt kött, hackat diverse grönsaker och skulle bara på med mjölk så att det skulle sjuda i detta nån halvtimme, har gjort detta tidigare, blir lite kaloppsaktigt, men inte idag. Så helt plötsligt stod jag med bara färskpotatis och lite sallad. Nu var goda råd dyra.... Turligt så fanns det en köttbit kvar från igår, givetvis fick min man denna. Själv tog jag (lite kvinnligt uppoffrande sådär) lite senapssill till potatisen. Man tager vad man haver...
Jag hoppas kunna rädda min ställning som rekorderligt fruntimmer här med kakan som jag snart ska till och baka. Med livet som insats har jag slagits mot myror, tvestjärtar, sniglar och massa annat kryp i vinbärsbusken för att få ihop en skål vinbär. Ska av detta göra en vinbärskaka som är himla god. När maken såg en skål med vinbär trodde han först att det var lingon (vad i hela fridens namn jag nu skulle göra med en skål lingon vet jag inte). Vilket verkligen skulle göra att vi fick rita ett jättekors i taket. För när jag frågade honom om jag någonsin varit ute i skogen och plockat något sen vi träffades så var ju svaret nej. Det enda han kunde erinra sig var den gången vi fortfarande bodde i stan och skulle ut och stjäla lite granris till advent. Det slutade med att Thomas satt i bilen och jag stal riset. Thomas tyckte det var alldeles för olagligt att göra något sådant, speciellt i vägkanten på en lite halvlivligt trafikerad väg.
The Bitter End
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar