Valpmamma

Det är jobbigt att vara valpmamma. Tack gode gud är det söndagkväll så att jag får gå till jobbet imorgon bitti igen... Nej, nu kanske jag överdrev ändå, men det är ett himla passande hela tiden. Bauer är runt fötterna på en var man en befinner sig. Så kommer han bara på mer och mer rackartyg. Verkligen som natt och dag att gå från en gammal trött hund till en yster valp.

I fredagskväll var Linus här med Dixie. Bauer tyckte att hon var mycket stor och vacker. Vad Dixie tyckte om Bauer ska jag nog inte skriva här... Mycket bra träning för lille pojken att träffa lite andra hundar.
På lördagen gick vi genom marknaden som var på plats här i byn. Givetvis bar jag honom och det tog en kvart, enda inköpet blev en ny plånbok till maken. Bauer var helt slut efter allt det spännande.

Idag väckte han mig kvart över sex genom att spy. Han hade i alla fall förstånd nog att hoppa ner ur sängen och spy på golvet. Man få vara tacksam för det lilla.
Så har vi åkt bil runt kvarteret idag, det var otäckt! Jag tyckte det var mer otäckt att han åt upp en harskrank. Gott, tyckte Bauer.

Jossan har varit hemma hela helgen. Det blev inget bröllop för henne. Hon är helt ur form och orkade inte med någon social tillställning. Så betedde sig inte faderskapet något vidare utan slängde på luren i örat på henne och tyckte att hon skulle ljuga lite för övriga släkten. Med massa så onödigt idioti från det hållet så mår Jossan bara sämre.
Nu ska hon hem till Värnamo imorgon och jag hoppas verkligen att hon får en praktikplats snart så att det blir både struktur och lite meningsfylld vardag för henne. Det gör ont i hjärtat på mig att se henne må så dåligt.

Ikväll blir det soffläge och tidig sänggång, kanske nån film eller nåt. Igår såg vi faktiskt på Avatar. Den var faktiskt riktigt bra och filmtekniken är helt facinerande och imponerande.

Till veckan ska vi även raka ansiktet på Bauer. Det kommer att bli en spännande kamp. Kommer nog att få ta maken till hjälp de första gångerna. Tänderna är himla vassa på en valp, har nu några små hål i handen.

Kaxig valp

Idag är det fredag redan. De tre första dagarna av veckan har jag ju sovit bort så veckan blev till helg väldigt fort. Eller inte riktigt än, det är tidig fredag morgon nu. Har upptäckt att med en valp i huset är denna tiden, då han fortfarande ligger hos maken i sängen och sover, den bästa tiden att sätta sig vid datorn en stund, sen hinns det inte med.

Lille Bauer har verkligen bott in sig nu och hämningarna börjar släppa och vi börjar bli varse över vad valp innebär. Puh! Igår kväll var han på precis allt och bet, precis allting! Så har han kommit på hur han ska göra för att ta sig ut ur den inghägnade delen av trädgården så det blev lite jagande igår kväll med. Eftersom han inte har den blekaste aning om vad han heter eller vad kom eller andra hastigt påhittade kommande betyder så skyndade han sig genom grannarnas trädgårdar.
Idag ska maken stärka upp stängslet så att alla flyktvägar stängs till. Skrattar bäst som skrattar sist. Det man måste ha i åtanke är att kroppen på en liten valp blir lika smidig och smal som en illers. Där vi tror att det är omöjligt att klämma sig emellan har visat sig inte vara några som helst problem.

Tidig afton idag ska vi ha besök av Linus och Dixie, kanske något barn också. Thomas har grejat med Majas dator som nu är klar för hämtning, och så passar det jättebra att en stor hund kommer in i huset en stund.

Tyvärr var det fullt på valpkursen i Skara, så ska ta och ringa runt till närliggande städer och hoppas att hitta en plats. De har i alla fall öppet hus på klubben i Skara på måndagskvällar, så där ska vi hänga nån timme varje måndag.

Så kom lillmatte hem igår också och Bauer blev jätteglad över att se Jossan igen. Idag ska hon vidare till Vara för att gå på bröllop imorgon.

Nu ska jag fixa till lite frukost och sparka igång denna dag.

Åter på banan (men vinglig)

Nu är jag uppe med tuppen (om än lite trött) och ska snart iväg till jobbet. Det är betydligt trevligare att kliva ur sängen när man har ett mål med vad man ska göra med denna dag (istället för att bara gå och kissa och sen lägga sig igen).

Tror jag aldrig blivit så enormt trött av migrän. Å andra sidan brukar jag inte ha migrän i över fyra dagar heller.

Igår så duschade vi Bauer för första gången. När han var fönad och torr var han helt slut av all denna aktivitet. Han sov som en stock i soffan hela kvällen. Det var svårt att få honom att vakna till för att ut och kissa. Så vräkte regnet ner också så han blev helt jätteblöt igen. En jobbig kväll för en valp.

Ikväll kommer Jossan hem igen. Hon ska på kusinbröllop i Vara denna helg. Gissa vem som har fått ringa och stöta på för att ordna transport åt barnet? Märkligt att det inte verkar finnas en vettig tanke i hjärnan på endel. Inte en enda!

Gnäll

Nu har jag nog genomlidit det värsta migränanfallet jag haft på många år. Har varit halvt förlamad i halva huvudet och helt yr och illamående. Trodde ju i söndags att detta var över för denna gång men inte, vaknade vid fyra på måndagmorgon och fick ta en tablett, vid åttatiden hade den inte hjälpt ett skvatt så jag tog en till och bad min man kolla till mig ibland så att jag fortsatte att andades åtminstone. Sen sov jag hela dagen och har sovit halva dagen idag. Är helt skakis i kroppen och huvudet känns helt snett.

Bra början på hösten med att ha haft både en förkylning och världens migränanfall, elände!

Som om detta inte vore nog så har jag ont i ryggen. Sträckte till mig lite i lördags och eftersom jag nästan bara legat sen dess blir det ju inte bättre.

Nej, nu blev det bara gnäll, men det blir så när man blir tvungen att tillbringa hela dagarna sovande, har inte energi till annat än lite gnäll.

Nu ska jag snart äta lite paj som min man har lagat till. Findus har visst hjälpt honom.

Dåliga kombinationer

Kombinationen valp, migränanfall och ensam hemma för att maken jobbar är inget som jag önskar någon annan. Det har inte varit roligt! Nu är huvudet iordning igen, om än lite segt.
Bauer tyckte i alla fall att det var väldigt spännande när jag spydde i toaletten. Vilka mystiska ljud det blev, både lite otäckt men ändå så lockande att man kan försöka att klättra ner i toalettstolen.

Så har jag lyckats med att sträcka till ryggen litegrann. Jag har legat ganska mycket i soffan och det brukar jag inte göra, plus allt krälande på golvet upp och ner och busa med leksaker. Det gör att denna gamla stela kärring får ont. Nu är jag kurerad med lite voltarensmörja på det onda och jag ska ta det lite försiktigt med krypandet ikväll.

Det blir semester att komma tillbaks till jobbet imorgon igen mot att ta hand om en valp. Det är verkligen mer än ett heltidsjobb.

Idag är första dagen som han har gjort ifrån sig inne, ändå så har vi tagit ut honom massor med gånger. Vi är för övrigt förbluffade över att vi på en vecka har lyckats så bra med att ta ut honom hela tiden så att det inte kommit något inne.

Nu ska jag hinna med att prata med min man några minuter innan han ska iväg till jobbet. Sen ska jag ha en jobbarkompis på fika ikväll.

Sinnesstämning och kosttillskott

Igår kväll begravde vid Classe vid hans träd här ute i trädgården, så äntligen är han hemma igen där han ska vara. Det var en jobbig stund men skönt att det är gjort. Jag tror att han är nöjd med sin plats.
Till helgen ska jag även städa ur hans skåp så att vi får in Bauers saker i det. Nu står det massa matpåsar och annat på bänken i köket och det ser inte så trevligt ut.

Tänk ändå vad en ny hund kan lindra sorgen över den gamla. Mitt i allt gråt så kommer det en valp skuttande och gör något roligt så att gråten blir uppblandad med lite skratt. Vår sinnesstämmning åker verkligen berg och dalbana just nu, men det känns som om det är precis så som är bäst att ha det nu.

Jag glädjer mig i alla fall väldigt mycket åt att det är fredag och att jag får vara hemma och busa med Bauer hela helgen. Just nu har han fått lite maskmani och gräver i gräsmattan för att hitta dessa små läckerbitar för att slurpa i sig dom. Tänker på Simba i lejonkungen när han första gången åt nån larv eller vad det nu var, "slemmigt men mättande". Ni vet sådana där små sniglar med gult skal, även de är goda att tugga på, nån fluga har han också klämt ner. Mycket varierad kost!

Mina hundar

Min lilla Bauerpojke

Nu var min extremt korta mammaledighet på en dag färdig och jag är tillbaks till jobbet igen. Lite jobbigt att åka iväg på morgonen när man hellre skulle ligga kvar på hallgolvet och leka med Bauer hela dagen. Nu får jag vänta tills helgen innan det är min tur att vara hemma. Det är mycket pyssel med en valp, mycket mer kommer vi sannolikt att upptäcka för varje dag. Igår satt jag en lång stund bredvid en av mina palmer och upprepade ordet nej några hundra gånger. Det är ju jättespännande att bita av palmblad eller försöka klättra upp i den stora krukan och äta lite av stenarna som ligger där.

I eftermiddag har vi varit ute i trädgården och kastat hans favoritleksak. Han blev helt slut av detta och har sovit som en stock i mitt knä hela kvällen. Jag tror han har lite jetlag efter helgens resa också. Så har han undersökt innehållet i några av köksskåpen, intressant, smakat på toalettborsten, gott, skällt och morrat på grannens katt, spännande och busat och gosat och bara varit allmänt sötast i världen.

Imorgon ska Thomas åka och hämta Classes aska så ska vi begrava honom vid hans favoritträd här i trädgården. Det kommer att bli ledsamt, samtidigt som det blir ett avslut. Jag har även kvar att städa ur Classes skåp, men det har jag inte förmått mig till att göra ännu. Hans koppel och kläder hänger också fortfarande framme. Det är skönt att ta lite då och då, jag vill inte ta allt med en gång.

Tänk vad Classe hade fnyst åt hur Bauer håller på, att springa och hoppa på det viset!!!! Hrmf, värdigt hade han bara i bästa Ior-stil lunkat tillbaks till sin bur och kastat ett långt öga och förfasat sig över hur ungdomen bär sig åt.

Min älskade Classegubbe

Det har varit en händelserik helg minsann. I fredags eftermiddag åkte vi, med husvagnen, ner till Gränna för att installera oss på campingen där. Mysig camping fast väldigt dåligt väder. Det var sådana åsksmällar så att husvagnen skakade. Regnigt och kvavt var det också. Eftersom vi inte besvärade oss med att sätta upp förtältet fick vi också slåss med grus, väta och gräs inne i husvagnen.

Jag och Thomas firade femårig bröllopsdag i fredags. Detta firade vi genom att sätta oss på en mysig restaurang nere vid hamnen. Nu var maten näst intill sämre än sämst, till och med mjukglassen vi inhandlade till efterrätt var lite smaklös, men vi var lika glada för det. Lite lagom trötta och hängiga av förkylning blev det en tidig sänggång, morgondagen skulle bjuda på nytt bröllop.

Systerdotter Frida gifte sig med sin Simon. Jättevackert och lilla lindebarnet Louise sjöng så vackert i kyrkan. Bröllopsfest inne i huskvarna med betydligt godare mat än vad vi ätit kvällen tidigare, jättegod buffé med massa gott plock. Till och med så att jag fick plocka ihop en "doggybag" av mat så att vi slapp matbekymmer på söndagen. Många roliga tal och bildspel avlöste varandra under festen. Hoppas att brudparet får en jättehärlig bröllopsresa till Turkiet.

Efter knappt några timmars sömn var det dags för mig och maken att skutta ur sängen och sätta oss i bilen för att köra ner till Skåne och hämta vår nya familjemedlem, lille Bauer. Man kan undra varför alla hundar vi köper finns i Skåne? Någon inre önskan av att rädda dom från att bli skåningar för att istället bli västgötar (som om det vore bättre?).

Vi blev förälskade i denna lilla krabat vid första ögonkastet. Bilresan hem gick bra efter det att han fick komma ut ur bilburen och sitta i knät istället. Vi placerad honom först i buren och det tog cirka 20 minuter innan han började spy, då kändes det som om det kommer att bli en lååång resa hem, men fick man sitta i knät var det inga problem.

Efter stopp på campingen i Gränna med matintag och påhäng av vagn, fortsatte vi hemåt. Vi gjorde även ett stopp hos familjen Larsson i Tidaholm för en kopp kaffe och för att visa upp vårt lilla underverk. Tror inte att Linus och Maja blev något sugna på valp nu....

Så kom vi hem och Bauer har inspekterat sitt nya hem och godkänt det. Jag och maken har fått valpsäkra hemmet lite nu, många saker man inte tänkt på. Fått upp ett litet provisoriskt staket då en tujahäck inte är några problem att klämma sig emellan för att utforska andra sidan. Så har vi även inhandlat ett nytt halsband och koppel som är hans alldeles egna, någon leksak ramlade också ner i shoppingkorgen.

Verkligen förkyld

Jag blev verkligen ordentligt förkyld. Igår var jag hemma från jobbet och jag sov nästan hela dagen. Var vaken en stund för att äta lunch sen blev jag så trött igen så jag sov och sov och sov. Kanske det man behöver när ett virus har attackerat kroppen. Har nu proppat i mig alla förkylningsmediciner jag har och även några apelsiner. Är det inte nån bra vitamin i apelsiner? Tyckte nu att jag känner mig pyttelite bättre idag, åtminstone i halsen, men kommer i alla fall att ligga i sängen idag och imorgon.

På lördag ska vi ner till Gränna för att gå på bröllop, det ska bli så roligt. Önskar helst att min lilla feber och snoran är borta då, det blir mycket trevligare både för mig själv och övriga gäster. Vi ska campa på Gränna camping, det blir nog sista campingturen denna säsongen. Fast egentligen är det flera månader kvar på säsongen, bara det att jag och kära maken jobbar precis olika så vi har ingen möjlighet att ta en hösthelg med husvagnen.

Håller också nu på med att tvätta alla Classes filtar och sovplatser. Hur kan en liten vovve vara ägare av så många filtar kan man undra? Körde näsan i en filt för att dra in hans doft, det luktade inte gott alls som jag hade tänkt mig. Förmodligen var inte filten tvättad på ett par månader, så doften av gammalt hundkiss, blöt vovve, grisöra i en enda unken doftröra är inte alls trevligt.
Det är jättetomt utan en hund i huset, det kommer inte ta lång tid alls innan någon ny hund flyttar in här, förmodligen blir det en valp av samma ras, chinese crested.
Även om man inte kan sörja någon förrän den är död så tror jag att både jag och Thomas länge har sörjt att Classe skulle somna efter vår semester. Vi har vetat om så länge att han inte skulle kunna fortsätta att leva ett bra hundliv med de sjukdomar han hade. På något sätt känns det som äntligen, äntligen är det gjort, vi får sörja på riktigt, vi får även gå vidare. Jag hade haft sådan ångest över att jag var den som skulle åka till veterinären med honom och göra detta. Men det var så lugnt, det gick så fort och var helt smärtfritt. Jag känner mig stolt över att jag har klarat av detta, framför allt klarat av att ta beslutet att låta sin lilla vän somna in före det händer något akut. Jag känner att jag verkligen hade förberett mig så mycket att jag nu inte alls har någon ångest över det gjorda. Jag vet att jag till hundra procent gjorde rätt.
Därmed inte sagt att vi inte sörjer Classe, för det gör vi. På något sätt har vi ändå helt accepterat att han inte finns mer än i vårt minne. Vi fick sju härliga år ihop med denna lilla vovve. Vi har älskat honom helt och fullt och det kommer vi även att göra med nästa lilla vovve som flyttar in i vår familj, för hundfritt kan vi inte ha det i detta huset.

Jobb igen

Då har man börjat jobba igen. Har en kanonförkylning så tar det lite lugnare på jobbet. Svarar heller inte i telefonen, tycker kunderna ska slippa mitt snoriga snörvel nu. Tror inte rösten skulle hålla för speciellt många samtal heller. Som tur är så finns det massa mail att svara på och så lite handläggning så går dagen fort.

Jobbigt att gå upp på morgonen utan att ha Classe att snubbla på i köket. Konstigt att det man innan tyckt varit jobbigt, tiggeriet när jag prasslar i kylskåpet, nu är helt olidligt att vara utan. Värst är ändå att komma hem och ingen möter en i hallen och blir överlycklig över att man kommer (förvisso blir min man glad när jag kommer och ibland viftar han också på svansen när han ser mig). Går ändå jättebra på jobbet att koppla bort tankarna. Kanske därför jag masar mig dit jätteförkyld istället för att ligga hemma och kurera mig.

Ska försöka proppa i mig lite extra vitaminer, massa nässpray och annat som är bra så att jag blir frisk till lördagens bröllop. Vi ska campa i Gränna. Äntligen ska jag få gå sådär fint uppklädd på en camping som jag, i alla fall vid packning varje gång, inbillar mig att jag ska göra. Kommer nog sticka ut från mängden i klädstil på campingen med min fina festklänning och höga skor. Problemet är fortfarande vad jag ska hitta en sjal!

Det är tomt

Det är tungt, tomt och ledsamt i detta hus just nu. Vad man än gör så påminns man om att man inte har en fyrbent familjemedlem rännande runt benen. Tungt, tomt och ledsamt.

Sorg

Idag på morgonen har vår lilla Classe fått somna in. Allt känns väldigt tungt och tomt just nu. Han har gett oss så mycket och jag vet att han har haft ett underbart hundliv sen han flyttade till oss. Nu ska vi försöka att minnas hur härlig han var och att han har det bra nu, men en liten del av vårt hjärta har han tagit med sig.

Sov gott vår lilla, lilla vän. Vi älskar dig.

Länk

Gå in på denna länken och kolla på mammas före och efter bilder som Petra lagt ut på bloggen.

http://modellsalongen.blogspot.com/2010/08/fore-efter-barbro-kom-fran-smaland-for.html

Förnyad mamma

Kolla vilken snygg mamma jag har!

Så här ser jag själv ut efter frisörbesöket här på modellsalongen i Axvall.

Turslut

Nu är det ju inte så att turen kan hålla i sig hela dagen. Jag var så inspirerad över mina lyckade inköp under förmiddagen i Skara, så sent på eftermiddagen åkte jag till Skövde för att hitta den där sjalen. Inte hittade jag någon som jag ville ha. Den ska vara lite lagom mellanbeige i färgen och träffade på en damaffär på en ganska påstridig expedit som stred för att få sålt en lila sjal. Utan att hon sett klänningen så var hon bombsäker på att en färgklick skulle vara bäst, och vad den passade bra till mina ögon när hon draperade den på mina axlar..... Som tur är så går jag extremt sällan på försäljningsprat så det blev inget handlat där. Ska för den delen passa mig för att gå in i den affären nån mer gång.

Ska chansa på Lidköping på torsdag att jag kan hitta något i nån liten butik där. Annars ska jag köpa mig ett par garnnystan och stickor i rätt storlek och köra igång. Det kan inte vara så svårt tycker jag. Strumpor måste vara mer avancerat att sticka än en sjal?

(hittade däremot jeans på rean och lite "äkta" guld att blinga upp mig med)

Turdag

Det är inte klokt vilken tur jag alltid har när jag åker till den eminenta damaffären Ingrids i Skara. Hittar alltid något riktigt fynd på rean där och hade samma flyt idag. Har tidigare köpt flera festklänningar där och hittade minsann två stycken idag som ska användas på de två bröllopen jag ska på de kommande månaderna. Behövde sen bara gå in i affären bredvid för att hitta mig ett par matchande skor! Det är inte klokt vad bra saker och ting blir ibland. Det enda jag har kvar nu att införskaffa är en schal. Jag har inte den blekaste aning om vilken affär som kan ha en sådan som jag vill ha, kan mycket väl hända att jag blir tvungen att sticka/virka till en lite snabbt här. Ska köra ett affärsrace till på torsdag och hoppas på att turen håller i sig.

Nu hoppas jag också att mitt frisörbesök imorgon blir lika lyckat så att jag slipper ha ett huckle på huvudet. Det kommer nämligen inte matcha min fina klänning.

Hemma igen

Då är vi hemma igen. Det är med lite blandade känslor man kommer hem. Både skönt att vara hemma och få sova i sin egen säng, toalett och dusch som bara vi två använder och alla andra bekvämligheter man faktiskt har i ett eget hus, och roligt att leva campingliv ihop med kompisar. Göta Petter vilken stor tv vi har. Märks verkligen skillnad när man har tittat på lilla tv:n i husvagnen. Classe verkar ganska nöjd över att vara hemma också. Han var jättetrött igår och sov hela dagen, det tar på krafterna för en gammal man att vara på semester.

Igår kväll kom Jossan hem och ska vara här till onsdag då hon liftar med mormor o morfar ner till Småland igen. Jag och mamma ska till frissan imorgon och styla om oss lite. Vi kommer vara urtjusiga till bröllopet nästa helg. Min plan för dagen är att jag ska ut och hitta en passande klänning. Jag ska nog börja inne i Skara och har jag ingen tur där ska jag åka till Skövde sen i eftermiddag. Att det hänger ett gäng klänningar i min garderob väljer jag att ignorera. När man ska på bröllop ska man ha något nytt, det har jag förklararat tydligt för min man (och han håller med???).

Det finns ett klädmärke som har detta namn och så här fin logga. Kanske är det så jag ska kalla mig själv i framtiden, hillevi of sweden, eller tycker ni att det låter lite pretentiöst?