Idag har vi gjort ett inte alltför lyckat försök att trimma ansiktet på Bauer. Han tyckte inte om detta. Så just nu är han "söt" i ansiktet med några små rakangrepp. Vi får nog hålla på ett par veckor en liten stund varje kväll så är nog hela ansiktet gjort. Lagom tills det är dags att börja om från början igen....
Det är mycket saker man bara tagit för givet som nu ska läras om. När jag tänker efter så slet jag rejält det första halvåret med Classe också. Man förtränger lätt och tror att det alltid gick smidigt. Så vi har verkligen en utmaning framför oss. Det är ju inte så att man vill köra in trimmern i ögat på honom! Han är sååååå hal att hålla fast. Kroppen blir som en illers kropp, lång, jättetunn och slingrig.
Skam den som ger sig. Borstningen går ju redan bättre än de första gångerna. Så har vi kloklippning, bilåkning, lära sig att vara själv lite, enklare kommando som till exempel kom och stanna. Just de två känns som de mest viktiga att lära.
Puh!
Så får jag hela tiden påminna mig själv om "att det som är gulligt på en valp är inte trevligt beteende på en vuxen hund". Ibland känns det så tråkigt att säga nej och fy när han är så söt, men vi har hittills skött vårt uppdrag ypperligt maken och jag.
Nu ska jag ta den lille "illern" och krypa till kojs. Han ligger så gott på huvudkudden intill och sover som en stock hela natten. Morgontrött är han också, men klockan kommer att ringa tidigt så att vi håller kisset ute i gräsmattan. Jag chansar inte med detta.
The Bitter End
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar