söndag 19 december 2010

Övertid hemma

Idag blev det ingen övertid gjord på jobbet som jag hade lite planer på. Natten bjöd på ett par decimeter snö, så jag har skottat och skottat. När jag ändå var i farten så storstädade jag huset också och tvättade och strök. När allt detta var gjort så var jag helt slut och gick och la mig och sov i tre timmar. Känner mig i alla fall nöjd med denna produktiva dag.


Imorgon måndag och fram till torsdag är det hårdkörning både på jobb och med förberedelser för jul.


Jag har nu nästan hittat något som Bauer inte tycker om, äpple. Även om han inte tyckte det var speciellt gott är det därmed inte sagt att den lilla äpplebiten inte till slut blev uppäten. Han slet mer med att få ner den än vad han gjorde med en paprikabit förra helgen. Han verkar tycka som så att blir man bjuden på nåt så äter man upp det.


Vilken otrolig skillnad det är mot Classe. Honom fick man truga i det mest exklusiva hundgodiset och han tackade ja till oxfilé, annars var det stopp på det mesta. Det är inte klokt vad två hundar kan vara olika. Jag saknar fortfarande Classe så jättemycket. På något sätt känns det lite mer nu när det ska bli jul. Det är nästan lite ironiskt, för Classe tyckte inte speciellt mycket om julen. Möjligtvis att det var garanterat med god mat under julen men det där med julklappar och allt annat stök tyckte han var helt onödigt. Förvisso bra att vi ställde in lite skog så att han kunde kissa mitt inne i vardagsrummet mot granen som han ansåg vara uppställd för detta syfte, men när det kom till julklappsutdelning gick han och la sig i sin korg för han uppskattade inte alls den uppståndelse som blev. Inte blev han speciellt glad över att få nån ny overall eller tröja heller i sitt paket. För då skulle det provas och alla ojade sig över hur fin han blev. Paketet med hans favoritkorvar däremot gick väl hem, om han fick en korv som han kunde ta med till sin korg och få kalasa lite på den ifred.


Med Bauer nu så är jag helt säker på att han själv kommer att öppna sina paket. Han har ju varit med vid paketinslagning och hade (om han fått) kunnat slita upp paketen direkt. Han kommer att få leksaker och lite godis, men tala inte om det för honom nu i förväg, jag vill att han ska bli överraskad.


Jag är glad för att Bauer är så olik Classe. Man kan på något sätt inte jämföra dom två. Jag bara önskar att jag kunde få ha båda två samtidigt. Det är märkligt hur mycket man kan sakna en hund. Min trogna lilla pojke, mamma saknar dig varje dag. Men jag är otroligt tacksam för Bauer.
Classe vilar i soffan invirad i ett täcke

Bauer leker ute i snön

Inga kommentarer: