Dåtid,nutid och framtid

Nu har jag njutit av ledighet i två dagar och har två dagar kvar. Behövdes ju verkligen lite extra vila efter min enda arbetsdag i mellandagarna. Imorgon ska vi fira in nytt år, och sannerligen så måste år 2013 bli mycket bättre än år 2012 då det krånglade med operationsärren det första halvåret och sen slogs jag mot världens hemskaste bihålsinflammation de sista tre månaderna. Det totala katastrofåret 2011 kommer snart inte vara "förra året", lite nära sådär, utan blir "förr-förra" året, alltså historia!
Så jag hoppas verkligen att år 2013 kommer innebära bra många mer friska dagar och framför allt önskar jag att jag synnerligen snart får tillbaka lite mera ork!!!

Så fram för ett friskt och starkt 2013!!!!!!!!!!!!!!! Tjoho

Julkul

 

Nu har jag varit i småland och haft julkul ihop med mina syskon. Tänka sig att alla sex fick plats under granen ;-)

Imorgon blir det jobb igen, kommer då ha både måndagskänsla eftersom det blir första arbetsdagen denna veckan och även fredagskänsla eftersom det även är sista arbetsdagen på veckan. Nog för att veckorna brukar gå fort....

Nu blir det lite skinkemacka till kvällsmat, soffhäng och tidig sänggång så en orkar med veckans arbete ;-)

Julen

Här kommer lite bilder från julen detta år.

Jossan tycker det är väldigt roligt med alla julklappar. De flesta under granen har hennes namn på sig men jag tror nog att resan till Korfu var den julklapp hon blev gladast över.

Mys med vovvarna

Mina fina lyktor på yttertrappen

Lite julmat ska ner också

Här är Jossan ivrig på att vi ska starta julklappsutdelningen ;-)

Liten blyger tomte som kikar fram bakom en palm

Årets mycket vackra snögubbe byggdes idag

Snö, snö och lite snö

 Bond tyckte presentpapper och snöre var bra leksaker

 Bauer myser med mamsen

 Bond tur att mysa med mamsen

Årets julgran nu med bara ett par klappar kvar som ska med ner till smålands djupa skogar imorgon

Bildkavalkad

Liten bildkavalkad på mina buspojkar

 

 

Alternativt

Som tur är så gick ju inte jorden under, denna gången heller. Däremot så vaknade jag med migrän idag!!!! Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig eller hade tid med, men det var bara att stoppa i sig en tablett och gå och lägga sig. Masade mig sedan upp vid halv fyra i eftermiddag. Japp, många timmar går det åt att sova bort eländet.

Så tog maken och jag en tur till Skövde tidig kväll och ordnade de sista matinköpen på Elins Esplanad. Jag råkade snubbla in i en smyckesaffär och föll liksom rakt på en klocka och några silverringer. Ja, har man så ramlat rätt in i det så var det bara att köpa. Eller så var det så att jag bara promenerade in och rotade i hyllorna tills jag hittade något fint att köpa. Det är mycket möjligt att det var på det sättet....

Under tiden vi var och snubblade runt i affärer så var hundarna hemma hos Matilda och Andreas. Eftersom Matilda är sjuksköterska så är hon väldigt lämplig som stygnborttagare på en kastrerad hund. Nog för att jag hade både skalpell och pincett men sannolikheten är att vi skulle behövt åka till djursjukhuset om jag hade försökt mig på detta. Det skulle ju bli väldigt tokigt om man snubblade med en skalpell i handen menar jag ;-) Att det sen kanske, alltså bara kanske, är så att jag är alldeles för mesig för att ta bort stygn, det har ju ingen betydelse alls i detta fallet eftersom det bara kanske är att det är så....

Undergång

Jaha, då är det bara två timmar kvar på detta dygnet i denna byn i denna delen av världen. Om jag hade fattat det rätt så skulle jorden visst gå under idag så det vill till att trycka i sig lite konfekt såhär det sista ;-)

Skämt åsido, det finns ju faktiskt tokstollar som på riktigt tror detta. Och vad besvikna (???) de måste bli när midnatt kommer. Läste att det i både Ryssland och Kina varit helt oroligt på en del ställe och folk har hamstrat upp allt salt och sterainljus. Jo, det kan kanske vara bra att ha....

Det går ett program om riktiga tokstollar som heter extrema överlevare. När jag zappade en kväll fastnade jag där en stund och käre vänner, om man själv tror att man är lite tokig ibland så är det inget mot dessa människor. Helt komplett galna!!!! Deras liv går ut på att förbereda sig för jordens undergång. Det var verkligen inte vetigt. De måste också bli väldigt ledsna nu när jorden kommer fortsätta snurra ett tag till. Såvida det nu inte smäller till snart och jag får äta upp mina ord.

Avlopp

Det är himla bra när de fungerar som de ska. Det blir väldigt krångligt när de inte fungerar som de ska. Till exempel kan det då tränga upp massa äckel ur golvbrunnen inne i tvättstugan och det luktar inte blomsteräng alls det!
Min kära make fick akut-ringa efter slamsugare idag på morgonen. Mitt på dagen var det sedan fullt pådrag då det var stopp ute i brunnen mitt i gatan så det bidde till att ringa in en ännu större slamsugarmaskin-lastbil. Nu rinner allt vatten som det ska fast det dröjer sig kvar en liten odör här i huset. Den ska väl hinna försvinna till jul hoppas jag. Fast om man blundar så kan man faktiskt känna att det luktar lite Grekland. Där möter man ju doften av avlopp lite här och där... Det är bara att göra det bästa av situationen, trycka sig in vid ett kokhett element, sätta på en cd med vågskvalp, dra ett djupt andetag och låtsas att man är i Grekland ;-)

Jossan har varit här inatt och hon och jag passade på och flydde fältet och tog en tur till Skövde för lite julklappsshopping. Nu hittade jag väl kanske bara en endaste (och helt onödig) julklapp, men jag hittade en väldigt bra sittpuff i ljust skinn som man bara kan lyfta på locket och stoppa ner saker där. Väldigt praktiskt att jag kom på att jag absolut behövde en sådan att ha i hallen och stoppa ner alla hundkläder i som annars ligger överallt. Och så kan man sitta ner när man ska ta på sig ett par krångliga stövlar. Det är väldigt praktiskt! Och snyggt blev det!

Mammas lilla hjärta

Då har vi fått en förhandstitt på hur det går med Josefines utredning. Förhoppningsvis kommer fullständig diagnos i slutet av januari med djupare information.

Josefine är autistisk.

Vi visste att det lutade åt det hållet och nu kommer en ny värld öppna sig för oss för att lära om på nytt. Även om det känns så otroligt tungt och ledsamt så är det skönt att vi kommit så här långt. Jag och Thomas har mycket att lära oss om att sätta oss in i hennes värld som inte fungerar riktigt likadan som vår. Det som känns så otroligt ledsamt i mitt mammahjärta är att hon levt i sin värld helt ensam i så många år utan att vi kunnat förstå eller ge henne den hjälp hon behöver.

Vi är ändå bara i början på denna resa. När allt är färdigt hos specialist i Falköping kommer det lämnas vidare till Skara kommun så hon kommer få hjälp med att klara sin vardag genom LSS. Jag tror att jag har en fördel genom att jobba på myndighet så jag kan förstå att allt tar tid, allt måste bli rätt.

Jag hoppas att vi framåt sommaren har fått igång den hjälp hon behöver. Det som ska bli så skönt med det är att hon kommer då kunna utvecklas helt efter sina behov. Jag och Thomas kommer få vara mamma och pappa, inte allt annat. Det kommer finnas utbildad personal som vet vad de gör och som kommer ta hand om henne på helt rätt sätt för just hennes behov. Det har vi inte lyckats med då vi är helt okunniga inom detta området. Jag längtar dit och hoppas att ett halvår går fort nu, jag längtar efter att bara få vara mamma åt min lilla älskade Jossekossa.

Mammas lilla hjärta, mitt liv,  hon är så otroligt mycket älskad av oss.

 

Värme eller inte

Nu är sista penicillintabletten svald så nu ska jag genast börja vänta på att jag ska bli pigg igen. Man får ju hoppas att jag inte kommer behöva sova mig genom julen.

Förra vintern så gick vår kyl/frys sönder vilket jag tyckte var lite praktiskt för det var så enkelt att sätta ut frysvarorna på altan, jämfört med hur krångligt det skulle varit om kyl/frys gick sönder mitt i sommaren.
Denna vintern brakar pannan ihop istället!!!! Det är inte all i närheten lika praktiskt när det är många minusgrader ute. Kallvatten och ganska ruggigt inne är det. Detta roliga kommer väl gräva hål ända ner till botten på pengabörsen :-( Nu har vi ändå sån tur att vi har en väldigt trevlig och kunnig granne som kan byta ut brännaren. Thomas och grannen har redan gjort några försök med brännaren vi har men det är bara att inse att den inte vill vara med längre. Det var ju inte en trasig värmepanna jag önskade mig i julklapp....

I eftermiddag ska jag åka med Jossan på läkarbesök i Falköping. Förhoppningsvis ska vi få en första utlåtelse på hur det går med utredningen. Det kommer bli mycket nytt för oss att lära oss hur vi ska handskas med detta men så otroligt skönt att det äntligen händer något.

Ikväll ska jag sticka klart tröjan till nakenkatten Vince så han slipper frysa när han ska ut och resa lite över julen. Det är ju inte bara nakenhundar som fryser ;-)

Urless

Det är jag på att vara sjuk. Detta antibiotika gör sönder hela kroppen känns det som. Är något så makalöst trött. Jag släpar mig ur sängen på förmiddagen och försöker fixa till mig lite så jag inte helt ser ut som en tok med håret spretande åt alla håll, får i mig lite frukost och sen lägger jag mig i soffan och vilar. När jag har vilat en stund har den nattarbetande maken vaknat och vi dricker lite kaffe. Sen är jag så trött efter denna slitsamma förmiddag så jag sover tre-fyra timmar!!!!
Efter det så är jag vanligtvis pigg (nåja, ganska) under kvällen. Men det är ju inte vetigt att man kan behöva sova så mycket men när allt jag äter bara rinner rätt genom så blir man lite matt.
Detta käcka antibiotika har en annan otrevlig biverkning jag nu fått. Svampinfektion i munhålan! Det lät väl förtjusande härligt. Det gör jätteont precis överallt inne i munnen och tungan är helt knallröd.
Nu är det bara imorgon och en tablett på fredag kvar, sen är denna kur över och enligt läkarna ska biverkningarna försvinna ganska snabbt. Det hoppas jag verkligen!

Raggsocksfabriken

Man kan nästan tro att jag driver en raggsocksfabrik. Många raggsockor har jag i alla fall stickat. Förhoppningsvis blir de som får ett par i julklapp glada.

Dåligt uppdaterat

Det var verkligen inte mycket som händer på min blogg.... Det är inte så ofta jag sitter vid datorn här hemma visst.

Det händer inte speciellt mycket roligt heller. Tyckte mina bihålor blev jättebra av kortisonet men det var visst bara lite på låtsas. Sen brakade det löst ordentligt och har nog inte haft så ont på länge som jag fick. Så var i tisdags och fick mig en ordentlig penicillinkur till och har legat riktigt dålig i några dagar. Nu börjar det rätta sig till lite, hoppas jag.... Känns lite motigt när det aldrig ger sig och nog för att jag trivs i mitt hem men jag har inte lust att ligga här hemma och glo varje dag för det!!!

Ifrågasatte lite när jag var hos doktorn om det verkligen ska vara så att det ska ta flera månader att bli av med bihålsinflammation? Det är ju så för mig varje gång! Man får en penicillinkur, blir lite bättre och några veckor senare får man en kur till, blir lite bättre och så dröjer det ytterligare några veckor och då får man knapra i sig den tredje kuren. Man är ju inte frisk någon gång under denna tid och man är så trött hela tiden. Det hade de väl inte direkt något svar på men jag fick rådet att skicka något som heter egenremiss till öron/näs/hals på kss för att få träffa en specialist.

Sen kommer den mest korkade fråga jag någonsin har hört. Hade jag sådana här besvärliga bihålsinflammationer före alla operationer förra året??? Jomen, nu tror jag inte bihålor och nedre delen av tarmen är organ som brukar samarbeta, eller???? Det känns lite som om allt det jag kan bli sjuk i nu, går att förklara med det jag har gått genom med tarmeländet. Något blodvärde är visst fortfarande lågt och det skulle kunna förklara lite av tröttheten men att tarmar är opererade flera gånger förra året kan ju ändå inte påverka bihålsinflammation jag har nu. Dumheter!

Så, inte mycket nytt här. Jo, massa, massa ny snö har vi. Väldigt mycket snö är det...

Bauer älskar snön och kan inte begripa varför Bond är så fjantig och inte vill kasta sig runt i snön hela tiden. Bauer sliter som bara den för att få igång Bond på lek ute, men han rusar in efter ett par minuter ute. Så kallt, tycker nakenfisen trots alla hans fina overaller och tjocka stickade tröjor.

Bond äter fortfarande pencillin och operationsärret har börjat läka fint nu. Han får vara utan tratt på dagarna när vi har koll på honom men på natten åker den på så han inte kan slicka på såret. Han är så van vid tratten nu och kör glatt in huvudet utan minsta krångel. Han är så glad den pöjken så jag tror inte något kan ta ner hans humör. Kanske kylan då, och all snö...

Mycket minus

Nu blev det väl lite överdrivet mycket snö och väldigt mycket överdrivet med minusgrader!!!! Jag tyckte ju bara det var lite fint med allt det vita, ljusa men fick så jag teg.

Bauer älskar snön och kastar sig runt ute i trädgården. Bond han står still och försöker att stå på bara ett ben (???) eftersom det är kallt att ha tassarna på marken. Däremot tycker han det är väldigt gott att slicka på snön :-)

Lillpojken har tyvärr också fått infektion i operationssåret och i lördags fick vi åka och hämta en penicillinkur till honom som han nu ska äta i tio dagar. Den eländige tratten får han därför gå med ett tag till. Det är inte nåt krångligt att ta på och av tratt och på och av kläder när han ska ut och kissa. Inte heller är det något bökigt att ha honom tryckt intill magen i sängen med den stora tratten också under täcket..... Hoppas det läker utan komplikationer nu.

Själv tror jag inte att mina bihålor har varit så här bra på hur länge som helst. Den där kortisonkuren har verkligen varit jättebra! Nu är det bara några dagar kvar på den och skönt är det för jag mår så illa av tabletterna, men det är lätt att stå ut med när resultatet är mycket väl godkänt.

Igår hade jag storbak här i huset och gjorde lussekatter, pepparkakor och tre sorters kakor. Inte illa en söndagförmiddag. Nu har vi så att vi får något gott till kaffet, varje gång, under hela december :-)

SNÖÖÖÖÖ

Jag är ju verkligen inte någon vinterfantast men så vackert det är ute nu med all snö som kommit under natten. Helt vitt! Det blir så ljust och fint till skillnad mot det grå, slaskiga och mörka som varit ett bra tag. Blir så extra mycket mysigare med första advent när det är så fint ute.
Idag ska jag och Thomas iväg och handla lite julklappar också och det är väl bäst att spela lite julmusik också för att höja julestämmningen. Igår lyckades jag nätshoppa massa julklappar med så är egentligen nästan klar. Utan stress???? Får väl panikhandla något mer sista dagarna före jul för lite julestress måste man ha, det hör liksom till.

Ska bli lite roligt att se vad lille herr Bond tycker om detta vita ute. Igår var det ju bara pyttelite snö ute och förvisso var det gott att slicka lite på men det ska bli jättekul att se reaktionen nu! Bauer älskar snö och springer helst runt som en stolle och hoppar och rullar sig i snön. Har lite svårt att tro att nakenfisen kommer tycka det är lika kul...

För övrigt äter jag en dunderkortisonkur mot mina tjuriga bihålor. Fick åka in igen i början på veckan men läkaren tyckte det var dumt med ytterligare penicillin utan ville testa ordentligt med kortison under sju dagar istället. Verkar baske mig som det hjälper!!!!!!!!!!!!!! Känns liksom rent ända inne i skallen nu på ett helt annat sätt än vad penicillin gör. Lite mer skonsamt mot tarmen är det också däremot så mår man väldigt mycket illa av tabletterna, men bara en vecka är ju en spott i havet jämfört med tidigare morfinätande under ett helt år.
Det som förvånar mig, eftersom jag känner bra effekt av det, är att ingen annan läkare, någon gång av alla de jättemånga gångerna jag haft bihålsinflammation, har testat med kortison tidigare? Är inte det konstigt?

Hundovaraller

Jag har väl nästan gett upp om att jag ska få massa fina kort på Bond när han är uppställd, vackert påklädd i hans fina overaller. Några kort har vi lyckats få nu i alla fall men fotade även några av overallerna bara.

Nu går stackarn runt med tratten på huvudet, nykastrerad. Han är ju så otroligt framåt så han lärde sig på ett kick att hantera tratten och var lika pigg som vanligt morgonen efter operation. Det verkar inte finnas något som tar knäcken på denna lilla illbatting ;-)

Klippt

Då var det klippt! Kulorna på lille Bond är nu borta. Nu blir det några besvärliga dagar innan han lär sig att hantera tratten som ska sitta på huvudet i tio dagar. Vi måste även hålla koll på Bauer så han inte "hjälper" Bond att slicka på såret och bita bort stygnen. Skönt att det är gjort, tycker vi i alla fall, Bond har nog en annan åsikt om det ;-) Bauer är mest förvirrad över vad som hänt med "lillebror".

Så passade vi på när han var sövd att kolla genom hans ynkliga uppsättning av tänder, det är många tänder som saknas men de han har är fina förutom en som har växt upp lite snett. Det är det tråkiga med nakenhundarna att i samma gen som pälsanlaget ligger finns även anlaget för tänderna. Bauer har jättebra tänder, han är ju en puff och de har bättre tänder. Gamla Classes tänder var ju också en bedrövlig historia med flera operationer för att få bort de dåliga tänderna. Han hade två eller tre tänder kvar (i hela munnen) det sista.

På lördag börjar vinterstudion på svt, äntligen!!! Nu får man tillbringa varje lördag och söndag med Andre Pops igen och kolla på skidor. På lördag ska jag och maken ha en liten vinterstudio-invigningsfest och äta en extra god långfrukost i soffan. Vinterstudion är väl en av de mycket få fördelarna jag kan se med vintern.

Mästerfotograf???

Denna mästerfotografen har svåra problem med att få kort på Bond iklädd någon av hans nya fina overaller. Han (som vanligtvis är den mest framfusiga hund jag träffat) är omöjlig att fota!!!! Så fort jag hugger kameran så försvinner han spårlöst. Återfinns vanligen under ett bord eller någon annanstans där det omöjligt går att få med honom på kort. Irriterande!

Nu har jag gett maken i uppdrag att klä på Bond olika overaller varje dag under kommande vecka och jaga honom med kameran så jag kan lägga upp bildbevis på att jag faktiskt har sytt flera jättefina overaller. Kanske är pappsen inte lika skrämmande med kamera i hand.... Han kommer snart bli varse om att det finns värre saker än att bli fotograferad. På onsdag ska han till veterinären, och bli av med kulorna. En lite för tidig julklapp från mamma och pappa.... Så glad han ska bli ;-)

Ny fas, fas tre?

Nu är jag på väg in i en ny fas i livet, eller på väg och på väg, jag har visst hela benet inne. Nämligen klimakteriet!!! Jag har mått väldigt underligt under en period och varit så arg och ledsen och undrat varför jag inte är glad nu när alla operationsärr faktiskt är läkta och håller. Ska man inte vara glad då? Efter så lång tid??? Har bara mått så märkligt och konstigt men nu när min migrän för tredje gången i rad var helt katastrofal då kom jag på det där med hormonerna...
Var hos farbror doktorn igår och blev "intervjuad" och tagit massa olika prover och det var visst inte svårt för honom att konstatera det jag funderat över i några dagar. Känns så otroligt konstigt att jag verkligen är så gammal, och att jag gått ett bra tag och mått så dåligt och då inte haft en endaste tanke åt detta hållet. Hur korkad får man bli??? Och om jag är förvånad så är det inget mot maken. Skulle han ha en fru som är i klimakteriet???? Kommer inte på frågan. Så gammal är han faktiskt inte. Blir att kolla igen vad det faktiskt var man lovade den där speciella dagen...

Så jag undrar om det är detta som är fas tre som alla gnäller så rysligt över. Att det är regeringens påhitt och allt.... Jaja.

Förutom detta så händer inte mycket mer än jobb och stickning och symaskinskörande. Har nu flera hundoveraller klara och ska verkligen anstränga mig för att få med den lille blyge pojken på kort iklädd sina fina vinterkläder. Måste passa på under dagtid ute i trädgården där jag kan smyga mig på med kameran.... Lyckas jag inte med detta får jag väl trä på overallerna på Bauer och fota honom istället, han ställer ju gärna upp på bild :-)

Linslus och kameraskräck

Ett par till hundoveraller är klara men Bond springer och gömmer sig under matsalsbordet när jag plockar fram kameran. Han är helt hopplös att fota!!!! Jag ska försöka passa på under dagtid i trädgården istället när han får annat att tänka på än att mamma jagar honom med den mycket farliga saken....

Gamla Classe tyckte inte heller om att bli fotograferad men han stod ju still om man bad honom det. Bond är försvinner innan jag ens hunnit tänka ordet kamera.

Bauer däremot är en riktig linslus. I somras när jag skulle ta kort på blommorna så trängde han sig mellan och kissade på blomman. Då fick han minsann vara med på bild!!! En annan gång hade jag gjort en bukett som jag skulle ge bort och tänkte mig att fotografera den. När jag ställt ner den på golvet så la sig Bauer fint till rätta bredvid. För visst var det väl ändå honom jag skulle fota??? Har hur många kort som helst när Bauer liksom klämt sig mellan det tänkta objektet och kameran..... han är då för rolig den lilla linslusen.

Hundoverall

Ikväll efter att ha vilat under eftermiddagen fick jag äntligen tummen ur att sy till en hundoverall. Har inte haft någon ork under veckan, inte ens till att plocka bort alla sysaker som stått på köksbordet. Gjorde två men den ena blev lite trång och måste justeras något. Tyvärr är Bond (den framfusige huliganen) blyg när det kommer till fotografering. När jag fått på honom overallen och fram kameran så gömde han sig under bordet. Med hjälp av Bauer och lite godis kom han åtminstone fram men han är inte lätt att fotografera. Till skillnad mot Bauer som gärna ställer upp på bild, mer än gärna...

 

 

 

 

 

Dokumentärt

Jag har idag sett en dokumentär om alla världens farligaste och giftigaste ormar. Så vill ni veta något så kan ni fråga mig vilka det är ni ska passa er extra noga för att reta. Så såg jag en, faktiskt riktigt bra, dokumentär om Alexandrias uppgång och fall. Det är så otroligt sorgligt hur mycket fantastiska byggnader och annat som förstörts genom krig.
Som tur var hittade jag något vettigt att se på dagtid, man måste bara zappa himla mycket för att hitta de kanalerna som kan innehålla annat än massa sönderopererade real houswives från vartsomhelst i Amerika, även top model från massvis med länder går på ett dussin kanaler under dagtid. För att inte tala om massvis med matprogram, renovering och husletarprogram. Förvisso tycker jag om några av de där husletar/renoverings-programmen.

Eftersom jag nu hittade en bra dokumentärkanal (kommer inte ihåg vilket nummer den var på eller vad den hette) så hoppas jag vara lite mer kunnig i slutet av denna veckan än vad jag är idag. Något kanske fastnar som jag i framtiden kan briljera med under en omgång trivial persuit eller annat trevligt sällskapsspel :-) Så imorgon blir det ett zappande tills jag hittar på den igen.

Nu ska det bli lite hederlig sitcom med favoriterna i Big Bang.

I väntans tider

Nu kommer det dröja någon vecka innan jag ens orkar titta på symaskin och börja tänka på att sy hundoveraller. Måste till en tygaffär också och inhandla lite muddtyg och med bihålsinflammation är det mission impossible!!!
Symaskin får nog ställas tillbaka så jag slipper ha allt liggande på köksbordet tills jag får tillbaka lite ork. För närvarande gäller det att bara sova, vila och sen bara ligga och glo i taket lite också. Man kan också glo på tv där det går det ena tråkigare programmet efter det andra på dagtid.
Så roligt ska jag ha det denna vecka :-(

Dumt!!!

Jag har dumma bihålor. Mycket dumma bihålor!!!!!!!!!!! Idag får snälle farbror doktorn titta och knacka lite där och skriva penicillin till tant Hillevi. Skit också! Skit, skit, skit...

Testoverall, löv och mord

Jag lyckades väl sno ihop ett prov på en hundoverall av en gammal fleecefilt igår. Fick mixtra lite med storleken på mönstret. Bond tyckte inte det var roligt att prova flera gånger och fick akuta problem med bakbenen som han inte på något vis kunde sträcka ut när det satt ett par overallben där. Fast om man är smart så öppnar man bara köksluckan där hundgodiset finns så går det väldans bra att skutta runt... Tror jag har fått till mönstret nu så då kan det riktiga arbetet börja, med skapandet av snygga hundoveraller!!! Nu ska inte detta gå lika överstyr som mitt stickande av hundtröjor (hoppas jag).

Igår var det så fantastiskt vackert väder ute, några minusgrader och en klarblå himmel. Ser ut att bli lika fint idag. Håller på och krattar löv i trädgården lite varje dag. Nu verkar det som om de flesta löv har gett upp och ramlat ner. Det är faktiskt ett trädgårdsarbete som jag tycker om. Tycker det är fridfullt att gå och kratta lite. Så tror jag det passar en pedant människa, man ser resultat av arbetet med en gång för det är ju faktiskt inget annat än städning. Fast ute...

Hundarna uppskattar också lövkrattning. De springer runt som tokar i trädgården och far genom de fint uppkrattade högarna så löven bara far åt alla håll och kanter. Igår sprang de även in och ut ur huset så en massa löv fanns även väl utspritt inomhus. Inte för att det gör mig något att tvingas dammsuga. Det är faktiskt riktigt kul att dammsuga när det finns massa skräp att dammsuga bort.

Har varit uppe tidigare än tuppen idag och grejat lite med att sortera papper och betala räkningar. Nu är allt insatt i diverse pärmar och det känns som om det vore dags för förmiddagskaffe. Nu är klockan bara kvart över nio men går man upp vid halv sex en söndag så får man faktiskt dricka förmiddagskaffe nu. Tycker om att gå upp tidigt och pyssla i tystnaden (inte ens tomten är vaken). Efter kaffet blir det nog några timmars slummer i soffan före långpromenad i det härliga vädret. Hoppas sedan att inspirationen ramlar över mig och att jag ikväll sitter med en färdig, urtjusig och fräck overall till Bond.

Kvällen ska tillbringas i soffan, stickandes på en strumpa med morden i midsomer på tv. Såg nu till min stora fasa att idag är sista avsnittet av en säsong med morden i midsomer på tv. Vad i hela fridens namn ska jag titta på nästa söndag??? Man behöver väl inte oroa sig för det finns väl närmare femton säsonger på dvd och på söndagskvällar måste man titta på lite engelska landsbygdsmord. Hur jag nu kan tycka att det känns lite hemtrevligt, med mord....

Sykonster

Den här konstiga förkylningen går visst lite fram och tillbaka, som om den inte kan bestämma sig för om den ska hoppa vidare till nån annan eller stanna hos mig lite till. Försvinn!!!

Lördag förmiddag och jag har fått fram symaskin och ska försöka mig på att sy lite overaller till nakenfisen. Sydde ju flera overaller till Classe, men nu när jag tittar på mönstret kommer jag inte riktigt ihåg hur jag fick ihop de delarna till en hundoverall.... Det löser sig nog efter några försök. Som tur är har jag ganska många meter fleecetyg att öva på. Jag var ju riktigt haj på att få till de overallerna jag gjorde och la till massa extra detaljer på dom. Finns några stycken kvar men nu är ju både Bauer och Bond betydligt större än vad lilla Classe var. Jag försökte knöla in Bond i en av overallerna häromdan, det gick sådär ;-)

Men jag har ju alltid haft ett mycket gott självförtroende (föruom några gånger då det vacklat rejält när jag varit sjuk det senaste ett och ett halvt året) så jag hyser väl inga tvivel om annat än att jag om några dagar stoltserar med några ytterst finfina hemmagjorda hundoveraller. Det är bara att borra ner huvudet och köra på så löser det sig. Bilder kommer som bevis inom kort på mina förträffliga kunskaper om att sno ihop några hundoveraller på symaskin.

Omstart

Min nystart kom av sig litegrann på grund av en eländig förkylning. Attans! Så nu får jag göra en omstart på min nystart....
Har bara haft väldigt hög feber i några dagar och lite tjock i halsen men känner mig mycket bättre nu så hoppas det bara rasslade förbi sådär. Jag är ju van vid att allt fastnar i bihålorna men jag har knappt varit täppt ens en gång.

Däremot tror jag feber fungerar lite annorlunda nu när man inte är 20 år längre.... Jag får så himlans ont i benen varje gång jag får feber! Jag kan knappt gå riktigt och det kryper och värker. Har nu kommit fram till att det måste bero på åldern. Faktiskt är det nog så att man kan börja skylla nästan allt på åldern nu när man börjar närma sig 50 år.
Har man glömt nåt, jomenvisst, åldern! Minsta lilla krämpa, åldern! Lite motsträvig mot nya tekniska prylar och förändringar, åldern!

Fast jag vänder på det istället och inte tänker på det  sättet. Tänk vad mycket jag kan nu, åldern! Vilken massa blandad kunskap jag har samlat på mig, åldern! Så säker på sig själv man känner sig, åldern!

Livet börjar verkligen efter 40 år..........

Nystart

Det är vad jag kommit på att jag ska använda hösten till. Istället för att deppa över att (den bedrövliga) sommaren är slut så ska jag se hösten, ny årstid, som en nystart.

Jag ska njuta av att få sitta inne på kvällarna och tända ljus och inte känna någon stress över att det är fint väder och att man måste ut.

Även om jag inte försöker låtsas om det så börjar det kännas lite stabilt i alla mina ärr. Det gör ont men är inte lika intensivt. Livet flyter liksom på och jag jobbar och tänkte så att om jag inte ens tänker på det så kanske det fortsätter att flyta på? Åtminstone kanske jag inte kraschlandar totalt igen om det blir ytterligare bakslag, och sanningen är nog att så här lite ont har jag inte haft sedan första operationen. Kanske ska börja tro på läkarna när de säger att det enda som hjälper är tid (och en himla massa tålamod såklart...).

Jag har fått ett promenadband/gåband/löpband, jag vet inte riktigt vad det heter, av min man. Jag är ju väldans mörkrädd (som lilla nasse) och vågar inte gå ut och gå själv på kvällarna så då löser jag det smidigt genom att stå framför tvn och promenera några kilometer. Smart va? Jag behöver stärka upp musklerna i ryggen som tagit mycket stryk under min sjukdom.
Tanken är att jag senare ska lära hundarna att gå på bandet också som bra mental träning.

Jag har börjat att promenera mer med hundarna igen och kommit ett stycke på väg med träningen med Bond. Men den lilla hunden får mig att slita mig i håret ibland. Undrar om hundar kan ha adhd, för då tror jag han har en släng av det.

Så, summan av kardemumman för tillfället är att hösten är hedanefter en bra årstid, en tid för nystart istället för avslut och depp efter sommaren. Mycket bra, skulle Takis (hotellägaren) på hotellet på Korfu säga med sin härliga brytning på grekiska, mycket bra!

En stark berättelse

Jag brukar bara läsa mina syskon och syskonbarns bloggar, sitter inte och läser kändisbloggar eller något sådant.

Däremot har jag nu läst en blogg, sträckläst, från första till sista inlägget. En mycket stark berättelse om en tjej i 25årsåldern som fick leukemi. Man får följa med från första diagnosen genom cellgiftsbehandling, återfall, transplantation. En sån kämpaglöd, man får bara ana all smärta och vånda som hon har gått genom. Tjejen heter Kristin och är min lilla Josefines kusin.
Jag har fått lov av Kristin att lägga en länk på min blogg till hennes. Läs gärna hennes blogg och känn er tacksamma över att ni själva inte behövt gå genom något liknande.

http://kristin141.blogspot.se/

Fras av Tomas Ledin

Lika hopplöst förälskad nu som då....