Nystart

Det är vad jag kommit på att jag ska använda hösten till. Istället för att deppa över att (den bedrövliga) sommaren är slut så ska jag se hösten, ny årstid, som en nystart.

Jag ska njuta av att få sitta inne på kvällarna och tända ljus och inte känna någon stress över att det är fint väder och att man måste ut.

Även om jag inte försöker låtsas om det så börjar det kännas lite stabilt i alla mina ärr. Det gör ont men är inte lika intensivt. Livet flyter liksom på och jag jobbar och tänkte så att om jag inte ens tänker på det så kanske det fortsätter att flyta på? Åtminstone kanske jag inte kraschlandar totalt igen om det blir ytterligare bakslag, och sanningen är nog att så här lite ont har jag inte haft sedan första operationen. Kanske ska börja tro på läkarna när de säger att det enda som hjälper är tid (och en himla massa tålamod såklart...).

Jag har fått ett promenadband/gåband/löpband, jag vet inte riktigt vad det heter, av min man. Jag är ju väldans mörkrädd (som lilla nasse) och vågar inte gå ut och gå själv på kvällarna så då löser jag det smidigt genom att stå framför tvn och promenera några kilometer. Smart va? Jag behöver stärka upp musklerna i ryggen som tagit mycket stryk under min sjukdom.
Tanken är att jag senare ska lära hundarna att gå på bandet också som bra mental träning.

Jag har börjat att promenera mer med hundarna igen och kommit ett stycke på väg med träningen med Bond. Men den lilla hunden får mig att slita mig i håret ibland. Undrar om hundar kan ha adhd, för då tror jag han har en släng av det.

Så, summan av kardemumman för tillfället är att hösten är hedanefter en bra årstid, en tid för nystart istället för avslut och depp efter sommaren. Mycket bra, skulle Takis (hotellägaren) på hotellet på Korfu säga med sin härliga brytning på grekiska, mycket bra!