Hjälp på väg

Maken undrade igår om jag tagit bloggpaus eftersom det uppdateras så sällan på denna sidan. Det är väl så att det inte händer så himla mycket egentligen.

Kämpar och kämpar för att komma tillbaks till jobb men än så länge går det väldigt mycket i motvind. Började veckan med ett ordentligt migränanfall! När man har någon annan kroppsdel som trilskas så mycket, glömmer jag nästan bort att man ska plågas lite av gammal hederlig migrän också.

I vilket fall som helst så tycker jag att jag inte klarar av att hålla motivationen uppe, för varje gång det går lite framåt så backar det snabbt några steg igen. Nu börjar det närma sig ett års krångel och min bägare med tålamod är helt tömd. Jag ska nu få hjälp av en terapeut för att kunna ta mig vidare och kanske lära mig hantera motgångarna på ett bättre sätt. Ställde mig i kö på vårdc för detta men min chef ordnade en tid åt mig redan på måndag i Lidköping istället. Får så mycket hjälp och stöttning på jobbet.

Det fysiska går inte påverka så mycket just nu utan jag väntar på att det ska läka och hoppas att det inte spricker i ärrbildning igen. Tyvärr känns det som det inte läkt rätt senaste gången allt sprack upp. Ska tillbaks till kirurgen om ca fyra veckor och hoppas att de specialsalvor jag har nu ska få det att rätta sig till.
Har däremot tänkt att jag ska få hjälp att vårda den psykiska biten nu som börjar bli mig ganska övermäktig. Mitt vanliga "i motgång borrar man ner huvudet och kämpar sig genom" har tagit mig ända hit, längre klarar jag inte utan hjälp. Till slut kör man helt enkelt fast i en negativ spiral.

Idag ska jag ägna mig åt både fysisk plåga, mammografi, och fysisk njutning, frisörbesök. Precis i rätt ordning också, plågan först och belöningen sen. Jag och maken ska även passa på att fika lite hos Jossan och sätta upp några nya tavlor hos henne. Jag tror inte jag gissar fel heller om jag påstår att jag ska sova middag några timmar. Att sova har nämligen blivit min nya hobby istället för att handarbeta och pyssla....