Ny hobby

Tack för fina kommentarer på blogg eller mail över hur fint jag alltid lyckas få till det. Lite av kunskaperna från den inredningsutbildning jag gjorde kanske hänger kvar?

Det var väl också för väl att vi hann få upp alla vårblommor och vårstäda altan lite innan det blev vinter igen. Idag på morgonen var det snö igen!!! Påskliljorna är vackra även om det är lite snö på toppen;-)

Jag har nog också hittat mig en ny hobby. Ingen skulle kunna gissa vad det är, nämligen bakning!!!! Nu förstår jag att hakan ramlade ner på mina kära familjemedlemmar som vet att jag egentligen inte alls tycker om köksarbete. Har bakat flera gånger nu och igår kväll fick jag till två nya kakor. Hade det inte varit för att jag brände en glasyr så det försvann massa margarin där helt i onödan, hade det blivit en sort till. Lite nybörjarfel måste ju ske...
Har idag varit på affären här i byn och handlat på mig massa mer så att jag kan baka lite till under helgen. Har hittat några roliga recept, kanske lite väl avancerade för en nybörjare egentligen, men här kör vi på bara................ Tjohooooo!!!!

Om jag lyckas med bakningen imorgon kommer det bildbevis. För att provsmaka måste man sig hit. Välkomna!!!!

Vårfint

Vårfint på vår altan med massa påskliljor

Nu har det varit så varmt och skönt i över en vecka, så det var dags för kylan och snålblåsten att komma tillbaks idag när min kära make (efter mina anvisningar) skulle plantera ner lite vårblomster i alla stora krukor som någon har placerat ut på olika ställen i vår trädgård.
Vårfint blev det i alla fall vilket passar jättebra nu när det är risk för snö till helgen....








Förutom några maskiner tvätt och lite iordningplockande på diverse papper har dagen bestått av vila. Snart är det dags att försöka förvandla några fräscha råvaror till en spännande och god middag. Fantasin vid matlagningen verkar ha flytt sin kos fullständigt. Jag tycker inte det är speciellt roligt att laga mat men brukar ändå vara en fena på att slänga ihop lite blandat och få det att smaka gott. Kanske kommer min matlust tillbaks snart och då kanske det kan bli pyttelite roligare att härja i köket?

Tiden går

Utan att jag hinner med att sitta vid datorn och blogga.

Har piggnat till något otroligt sen jag bytte smärtlindringstablett. Hade nog inte riktigt förstått innan att mycket av det dåliga jag mådde helt enkelt var biverkningar. Jag har ju (självklart!!!) riktigt ont mellan varven, den nya tabletten tar inte bort smärta på samma sätt, men det är så mycket enklare att bara stå ut med smärta och inte allt annat också.

Nu behöver jag knappt ens anstränga mig för att tänka positivt. Det går liksom av sig självt! Nu väntar jag bara på kallelse för några botoxsprutor så ska nog livet vara så nära normalt det kan komma sen.

Har hunnit med lite på senaste veckan. Bland annat har jag jobbat varje minut som jag ska jobba!!!! Förvisso är det bara halvtid just nu men att jag kommer dit varje dag, är vaken och pigg och kan sköta mitt jobb känns helt fantastiskt. Kanske är det så att man verkligen måste varit riktigt jä...a dålig för att verkligen förstå hur bra man normalt har det? Allt som man annars tar för givet känns nu helt underbart. Bara att hänga med och njuta av livet :-)

Jag var och hälsade på en arbetskamrat som har opererat sig. Vi hade samlat ihop till en present på jobbet och jag inhandlade denna och köpte även några blommor och knypplade ihop en bukett. När jag skulle fotografera den la sig Bauer bredvid på golvet. Han kunde väl inte tänka sig annat än att han också var inbjuden att vara med på kort. Han är ju trots allt det mest fotograferade jag äger.



I lördags så skulle jag raka av pälsen på honom. Han har ju inte varit speciellt samarbetsvillig när det gäller rakning av hela kroppen. Jag tog fram trimmern och höll på flera gånger under dagen och la honom i soffan och satte på trimmern och bara strök baksidan av trimmern mot kroppen på honom några minuter, sen fick han godis och fick hoppa ner.
Skulle sedan bara testa lite och klippa litegrann och sen var det tänkt att jag skulle ta resten senare på kvällen.... Nu gick det så himla bra. Han sa inte ett knyst utan låg stilla så jag körde på med trimmern.
Hade ju inte planerat att all denna rakning skulle ske i soffan. Mycket päls blev det......



Resultatet blev i alla fall strålande! Han är så fin när han är nyfriserad. Lite kallt tycker han det blir så han kryper närmare i sängen och gosar in sig. Bara fördelar med andra ord. Jag är riktigt stolt över att jag lyckades med denna klippning så otroligt bra att jag inte bryr mig speciellt mycket om att både de tights och den tröja jag hade på mig under tiden blev förstörda. Det fastnade så mycket päls i, så det gick inte få bort. Soffan tog en stund att få ren och jag ska verkligen anstränga mig för att inte göra om detta!

Se så fin han blev.






Så har semestern blivit klar på jobbet. Jag lyckades undvika att få semester en endaste vecka av Thomas semesterveckor :-( Kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig sommaren men det får gå ändå. Min kära make har ju samma veckor varje sommar och jag kan ju inte räkna med att jag ska kunna få de veckorna varje sommar då de tillhör de mest önskade veckorna. Jag får nu väldigt tidig semester från slutet av maj, sen blir det jobb hela sommaren fram till vi åker till korfu den 21 augusti. Då får vi ha det extra trevligt den veckan istället.

Be cool

Är något jag försöker vara nu. Jag har inte mått så bra som jag mår nu på så länge så jag knappt kan komma ihåg det. Har ju bytt bort de förfärliga värktabletterna jag hade till en annan sort och hela jag känner mig som en ny människa. Jag kämpar inte mot illamående hela tiden och det är heller inga problem att hålla sig vaken och hjärnan hänger till och med också med lättare ;-)
Helt otroligt!!!!
Jag har fortfarande ont, värktabletterna tar inte bort allt, men det är en jätteskillnad att bara stå ut med smärta och inte alla biverkningar av mediciner också. Det är knappt jag tror att det är sant så snabbt som det har ändrats.

Nu försöker jag att vara lite cool sådär, att inte ta ut glädjen i förskott och allt sånt....

Himla svårt när jag känner mig mer eller mindre som mig själv, såsom jag brukar vara, före allt elände började. Nu saknas bara lite botoxinjektioner också för att bedöva totalt, sen har jag nog mitt liv tillbaks. Kan det verkligen vara sant?

Ska försöka va lite cool sådär.........

Kanske redan nu?

Väntar ivrigt på att jag ska höra av en ägare till en nakenhane som vi är intresserade att bli dess nya ägare. Han ser så otroligt vacker ut på bilderna.
Viktigast är ändå att det blir en bra kombination med huliganen vi redan har i huset. Hoppas i alla fall att familjen är utökad före sommaren. Nu när vi haft lånehund i två o en halv vecka så känner vi verkligen att, ja, vi vill ha två hundar. Så spännande det känns!!!!!

Vårväder?!?

Vad hände med det fina vårvädret som var på besök här igår? Inatt har det blåst storm, snöat o haglat och ev tror jag att jag hörde åska!!! Kan ha varit något annat som mullrade.

Nu har solen behagat komma fram igen för att smälta bort det som har lagt sig på vår gräsmatta. Vinden håller fortfarande i sig så det verkar inte det minsta trevligt ute. Å andra sidan ska jag bara hasta ut till bilen, åka till jobbet och sen hasta lika fort från bilen in på kontoret. Möjligtvis hinner jag inte blåsa bort på de korta stunderna ute.

Måndag morgon nu och hoppas på att veckan blir bra. Åtminstone har jag lite roligheter inplanerade så som att storasyster kommer på onsdag för att sova över till torsdag. Var det inte det jag visste? Storasyster blir första nattgästen i det nya gästrummet!

Fotografier

Vad det är roligt med massa kort. Fick min make att föra över allt han hade i sin mobil till min dator, och jag hittade flera jätteroliga kort. Bland annat detta jättefina (???) kort på mig och Jossan när hon var några år gammal. Jag vet att det är taget hemma hos mamma och pappa och jag tror det var en jul.



Så ett fint sommarkort på vad vi ser när vi tittar ut genom vårt köksfönster. Åh, så det ser härligt ut. Jag längtar efter sommaren otroligt mycket. Det har varit en motig vinter för denna kärringen.



Så givetvis måste man kontra med en vinterbild. Det här vill jag INTE se mer av nu!




Så min älskade lilla pojke. Så saknad av oss. Han älskade att ligga nerbäddad i hallen bredvid det varma elementet. Där var det skönt för en liten nakenpojke att värma sig. För evigt har han ett plats i mitt hjärta, min lilla lilla Classe <3




Sen kom den nya lilla valpen, busfröet Bauer. Ojojoj, vilken fart det blev i huset. Jag kan knappt komma ihåg att han var så liten när han flyttade hem till oss. Nu är han snart redan två år!! Vart tar tiden vägen? Med tanke på att jag själv inte blir äldre så är det ett stort mysterium.





Igår åkte Zack hem till sig så nu har vi bara Bauer kvar att pyssla om. Han var helt slut igår kväll och sov hela tiden och ville inte ut och gå, han tyckte det räckte med att springa ut i trädgården en snabb sväng istället. Det tar på krafterna att vara hundvakt två och en halv vecka minsann.

Idag har vi också bara tagit det lugnt och legat och gosat jag och Bauer. Lite småfixande som städning och tvätt har jag hunnit med mellan kelstunderna. Bus i trädgården också! Bauer fick en ny leksak som han hade sönder på mindre än fem minuter. Vad glad han blev när han äntligen lyckades ha ihjäl något av allt det han har och bita på! Det var inte lätt att få tag på honom, så till slut var hela trädgården full med massa små vita tussar av innanmätet till denna mycket förnämliga leksak. Åtminstone hade Bauer riktigt, riktigt roligt en stund, och det är väl det leksaker är till för?

Puh!

Jag klarar mig från ytterligare en operation!!! Det är nog det enda som ockuperat min hjärna de senaste dagarna att nu ska jag få besked om att det ska in och skäras igen. Läkaren förklarade tydligt att i dessa ärr skärs det inget mer. Basta!

Kommer istället att få mer botoxbehandling och ska även få prova en annan sorts smärtmedicin som kanske gör att jag inte mår lika illa och blir så trött. Vore trevligt att inte gå runt och försöka svälja bort illamående hela tiden och kämpa för att hålla sig vaken.

Det är ju vår! Jag vill bli pigg!

Ska under närmaste månaden jobba halvtid istället för att stånga huvudet i väggen i mina försöka att jobba heltid. Funkar nya medicinen så har jag stor förhoppning om att heltid inte kommer bli något problem sen.

Framtiden ser helt annorlunda ut i mina ögon idag. Att den ens finns en möjlighet att tänka på framtiden istället för att försöka klara dagen.

Så nya tag (igen) och håll tummarna för att detta fungerar bättre.

Nu ska jag sy symaskin lite. Tänk att kläder jag redan sytt in en gång ska behövas sy in igen????

Nervöst

Nu ska jag snart börja förbereda mig för dagens läkarbesök. Lite nervöst är det att gå till sjukhus om man som jag är närmast fobiskt rädd för sprutor och alla andra hemska instrument de behagar använda på ett sjukhus.

Så är jag nervös över utgången av detta besök. Vad ska hända? Jag är så trött på att ha ont och att vara så totalt utmattat trött man blir av smärta och att inte kroppen tar åt sig näring ordentligt. Jag vill bara bli bra och att det fortsätter så utan mer komplikationer! Det är väl inte för höga krav eller en orimlig tanke?

Hoppas, hoppas, hoppas på en bra långsiktig plan efter detta läkarbesök.

Världen tvärtom

Jaha, inte ska man sitta här och skriva blogginlägg om att jag nu minsann har så bra mental hälsa. Lite sånt självskryt straffar sig direkt.... Hade en riktig helveteskväll igår som slutade med att jag vid midnatt kröp upp i makens knä och satt där och grät en lång stund.
Stoppade i mig en sömntablett och sov sen i tolv timmar!!!!! Det är ju inte vetigt att man kan sova så länge. Inte nog med det, var bara vaken nån timme och hann duscha och äta lite, sen somnade jag i soffan och sov några timmar till!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag säger som Ranelid, Herrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrregud!

Förmodligen hade jag nog samlat på mig en sån stor sömnbrist att en redig besvikelse, värk och kraftig gråtattack gjorde att jag blev helt utpumpad och sov igen det jag behövde.

Nu håller jag tummarna för att kvällen bara flyter på och att jag somnar gott ikväll och kommer iväg till jobbet imorgon. Alla säger att man ska vara ledig för att ladda batterierna lite. För mig är det nu världen tvärtom, jag behöver komma till jobbet för att ladda batterierna.

Sen har jag semester på torsdag och ska då till min specialistläkare. Äntligen (hur omöjligt det än är att längta efter ett läkarbesök). Ja, jag lever verkligen i världen tvärtom!

Mental styrka

Nu börjar jag äntligen känna mig hemma i mitt sätt att tänka igen. Även om kroppen fortsätter att krångla så klarar jag av det mentalt igen på det sätt jag alltid brukar. Det var otroligt jobbigt när jag kände att även den biten fallerade under en period.

Idag har det fysiskt inte alls varit en rolig dag, natten till idag var ännu värre. Har under dagen försökt i omgångar att sova ikapp men det blir bara nån timme här och där. Man blir så trött av att inte sova riktigt ordentligt flera timmar i följd. Känner mig nu lite zombieaktig (och precis lika snygg som en också).

På torsdag ska jag in till specialisten på KSS och märkligt nog måste jag säga att jag faktiskt längtar efter det. Hur man nu kan längta efter ett läkarbesök som jag vet innehåller en smärtsam undersökning? Kommer då får jag svar på hur närmsta framtiden ska att se ut. Operation? Botox? Någon som trollar bort det onda, simsalabim?

Frågan jag allra helst av allt vill ha svar på kommer jag inte få svar på nu ändå. Frågan lyder: Hur länge ska detta hålla på? Hur många komplikationer kan man få? NÄR kommer jag vara helt frisk igen? Eftersom jag är ett kontrollfreak så har jag bestämt mig för att till midsommar kommer jag vara helt frisk. Mentalt känns det mycket lättare att stå ut om det finns ett bestämt slutdatum. Tyvärr har alla tidigare slutdatum jag fantiserat ihop inte stämt. Det är ungefär som den där token som spår jordens undergång stup i kvarten. Än så länge har han inte heller fått det att stämma...

Helg, hundar och vårtecken

Dessa små söta gula vårtecken har nu krypit upp i vår rabatt.

Veckan har faktiskt varit riktigt bra! Jag börjar komma tillbaks till mitt vanliga sätt att tänka (lite mer positivt än det varit den senaste månaden) och helt enkelt accepterat att kroppen ska fortsätta att krångla lite till och att jag med det sannolikt kommer placeras på operationsbordet en gång till.
Alla har väl hört den där ramsan som man använde när man skulle doppa sig i det iskalla vattnet ute i början på sommaren (eller snarare tidig vår när man var yngre)? Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på det sjätte smäller det!!!! Eftersom det blir operation nummer sex, så smäller det alltså till och blir helt bra. Det är så jag väljer att tolka det hela.


Lite bilder på hundarna som roar sig i den blöta sörjan som kallas gräsmatta. Den senaste decimetern snö som ramlade ner tidigare i veckan (och försvann inom ett dygn) vätte ju ner igen. Gräsmattan hade äntligen torkat efter tidigare snöomgångar! Irriterande när man har hundar som skitar ner sig (och sen torkar av sig inne på möblerna). Denna årstiden går det inte sätta sig i en soffa hemma hos oss utan att borsta bort allt bös hundarna fått med in.


Bauer har fått till ett härligt flin i mungipan. Det är bara för att han vet att han alldeles strax kommer rulla runt i sörjan och skita ner sig alldeles totalt. Ett litet hånflin sådär...


Japp! Här rullas det runt. Det går knappt att se vilket som är fram eller bak på honom.


Minsann om inte Zack tyckte detta var roligt och flinade till lite han med!!!


Sen blev det full koncentration åt grannens håll där en katt råkade röra sig. Några sekunder efter detta kort togs hade man behövt hörselskydd...

Hundliv och kaffetankar

Det är himla mysigt med två hundar i huset. Jag har absolut på känn att det inom en snar framtid flyttar in en ny familjemedlem här. Vi kollar annonser hela tiden och jag har till och med hört mig för på ett par stycken. Inget napp ännu men en vacker dag så finns han bara där, vår nya bebis.

Bauer behöver en kompis som tycker om att springa. Å det är inte lite som ska springas heller... Runt, runt i trädgården och inomhus ska man upp o ner i möblerna, och busas och nafsas o jaga leksaker. Zack som vi är hundvakt åt nu förstår sig inte på detta springandet. Bauer kämpar för att få igång honom och nån gång springer han väl några steg men mycket halvhjärtat (mest är det nog för att komma undan från Bauer).

Så innan sommaren hoppas jag verkligen att vår familj är utökad. Eftersom jag denna gång är helbestämd på en naken så är det bra årstid att börja på. Lite bökigt blir det med att trassla på och av kläder under kyligare perioder men kan inte vara värre än att sitta och reda ut tovor ur pälsen på Bauer.

Nu tror jag att det är dags för lite kvällskaffe. Det är inte klokt vilken kaffedrickare jag har blivit. Jag dricker massor med kaffe! Kan det varit för 5-6 år sen som jag ens började dricka kaffe. Nu skulle jag också få huvudvärk om jag missar någon av alla koppar som ska ner under en dag. Det är verkligen konstigt att man kan lära sig tycka om något som man tyckt varit så otroligt illasmakande. Väldigt gott är kakan man får till kaffet också. Det är inte riktigt så att jag dricker en slät kopp, det tycker jag är onödigt :-)

Hjälpsam dotter

Nu har jag varit så skröplig ett par dagar att jag fått tvinga hem lilla dottern för att hjälpa mamsen lite. Eller skröplig o skröplig, mer ont i alla fall och otroligt illamående av tabletterna. Jag tror inte jag kommer lyckas att komma upp i full dos nån dag, tabletterna är hemska!!!

Jossan måste hjälpa mig med hundarna. Vi har ju Zack här också och det är lite knöligt att vara ute med två hundar själv när man har lite svårt att gå normalt från första början. Speciellt när en är en terrier som drar och drar och drar. Bauer blir helt virrig över hur Zack drar så han går hur fint som helst nu istället. Precis som han vill säga -"mamma, titta vad jag kan. Ser du? Jag är duktig. Får jag en godis? Snäääälla!!"
Zack märker inte ens att man sticker åt Bauer en godis med jämna mellanrum. Han är helt fokuserad på att komma framåt. Vad det är som väntar där framme som han har så bråttom till, det har jag ingen aning om, det tror jag knappt han själv vet.

Annars går det väldigt bra med två hundar. De är riktigt söta mot varandra ibland och pussas lite. Så sover dom sked ibland och delar givmilt med sig av den egna maten på tallriken. Förhoppningen där var väl att det skulle vara nåt bättre på den andres tallrik, men tji fick de, torra tråkiga kulor på båda tallrikarna.

Emellanåt stirrar de upp varandra och det blir ett himla väsen i huset. Någon hör nånting utanför och vakthunden Zack skäller så det skär i öronen. Bauer springer som en besatt mellan ytterdörren och utsiktsplatsen i vardagsrumsfönstret för att kolla vad det är för monster på gång, lite morrande får han ur sig under tiden. Efter en stund lägger sig lugnet tills nästa gång någon får för sig att monstret är på väg igen.

Mina söndagsplaner är väl annars de vanliga, kolla morden i midsomer och kolla nästa veckas arbetsschema. Nu måste jag ligga mån o tis med så att jag kan säga sen att jag verkligen gjorde det och stoppade i mig massa tabletter. Även om jag inte kommer upp i full dos har jag tagit betydligt mer än jag brukar och det hjälper inkentinken, jag mår bara illa och blir konstig i huvudet.
Förhoppningsvis kan jag sen jobba ons-fre och under de dagarna samla på mig lite positiv energi så jag står ut lite till. Hoppas också att jag får tid illa kvickt hos specialist. Så här att bara vänta och inte veta riktigt hur eller när eller vad, det är absolut det värsta jag vet! Jag vill bara bli frisk och få tillbaks mitt normala liv.

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej

Morgonen och halva förmiddagen har jag tillbringat på akutavdelningen på KSS. Den senaste sprickan har läkt illa och det gör mer ont för varje dag. När blodet sprutade idag på morgonen tänkte jag att det kanske var bäst att uppsöka läkare istället för att vänta på kallelsen till kontrollen som ska vara om 3-4 veckor. Jag vill egentligen inte stressa på, utan ge det den tiden som var sagt för läkning. Ibland blir jag bara helt totalt rådvill över vad jag ska göra.

I vilket fall verkar det som jag kan förvänta mig ytterligare en operation för att få ordning på eländet. Nu ska jag vänta på att få tid hos specialist och hoppas det blir fort. Så skulle jag under 3-5 dagar äta maxdos av det smärtstillande jag har nu för att se om det gör skillnad. Brukar ligga ganska långt från maxdosen för man mår ganska illa av dessa piller. Det blir några roliga dagar att se fram emot. Det är som att välja mellan kolera och pest, smärta eller illamående och helt konstig i knoppen.

Förhoppningsvis ger detta effekt så att jag sen kan jobba lite i väntan på specialisttid och vad det nu kommer innebära för besked där. Jag kan omöjligt bara sitta hemma och vänta! Endel dagar är jag ju nästan helt okej. Aldrig smärtfri men helt kapabel att arbeta. Det här mellanläget är det mest besvärliga. Man ska vara antingen sjuk eller frisk, inget i mitten. Det är skitkrångligt!!!

Ja, det här är så mitt liv ser ut. Fortfarande! Ont, sjuk, försöka jobba, ont igen, läkarbesök, försöka jobba, ytterligare mer ont, läkarbesök, lite jobb igen och så håller det på som en helvetescirkel utan slut.

Uppmuntrande blogginlägg????