Hjälpsam dotter

Nu har jag varit så skröplig ett par dagar att jag fått tvinga hem lilla dottern för att hjälpa mamsen lite. Eller skröplig o skröplig, mer ont i alla fall och otroligt illamående av tabletterna. Jag tror inte jag kommer lyckas att komma upp i full dos nån dag, tabletterna är hemska!!!

Jossan måste hjälpa mig med hundarna. Vi har ju Zack här också och det är lite knöligt att vara ute med två hundar själv när man har lite svårt att gå normalt från första början. Speciellt när en är en terrier som drar och drar och drar. Bauer blir helt virrig över hur Zack drar så han går hur fint som helst nu istället. Precis som han vill säga -"mamma, titta vad jag kan. Ser du? Jag är duktig. Får jag en godis? Snäääälla!!"
Zack märker inte ens att man sticker åt Bauer en godis med jämna mellanrum. Han är helt fokuserad på att komma framåt. Vad det är som väntar där framme som han har så bråttom till, det har jag ingen aning om, det tror jag knappt han själv vet.

Annars går det väldigt bra med två hundar. De är riktigt söta mot varandra ibland och pussas lite. Så sover dom sked ibland och delar givmilt med sig av den egna maten på tallriken. Förhoppningen där var väl att det skulle vara nåt bättre på den andres tallrik, men tji fick de, torra tråkiga kulor på båda tallrikarna.

Emellanåt stirrar de upp varandra och det blir ett himla väsen i huset. Någon hör nånting utanför och vakthunden Zack skäller så det skär i öronen. Bauer springer som en besatt mellan ytterdörren och utsiktsplatsen i vardagsrumsfönstret för att kolla vad det är för monster på gång, lite morrande får han ur sig under tiden. Efter en stund lägger sig lugnet tills nästa gång någon får för sig att monstret är på väg igen.

Mina söndagsplaner är väl annars de vanliga, kolla morden i midsomer och kolla nästa veckas arbetsschema. Nu måste jag ligga mån o tis med så att jag kan säga sen att jag verkligen gjorde det och stoppade i mig massa tabletter. Även om jag inte kommer upp i full dos har jag tagit betydligt mer än jag brukar och det hjälper inkentinken, jag mår bara illa och blir konstig i huvudet.
Förhoppningsvis kan jag sen jobba ons-fre och under de dagarna samla på mig lite positiv energi så jag står ut lite till. Hoppas också att jag får tid illa kvickt hos specialist. Så här att bara vänta och inte veta riktigt hur eller när eller vad, det är absolut det värsta jag vet! Jag vill bara bli frisk och få tillbaks mitt normala liv.