Hemma

Nu är vi hemma på visit i några dagar innan vi packar ut allt i husvagnen igen (efter allt besvär med att få in det i huset???). Måste ju städas lite mellan och bädda rent i sängarna och så. Massvis med tvätt blir det också, tvättmaskin har gått varm idag.

Imorgon blir det en vilodag, nästan i alla fall, tvätten stryker väl inte sig själv tror jag. På måndag ska jag till kirurgen och "fräscha" upp mig med lite smärtsamma botoxinjektioner. Har tid där på förmiddagen så resten av dagen kommer gå åt att oja mig över hur ont jag har.

På tisdagen så kopplar vi på husvagnen igen och far till västkusten. Om vi nu verkligen kommer dit denna gång? Att vi helt plötsligt befann oss på Öland istället för som planerat på västkusten var ju spännande. Nu är jag i alla fall helt inriktad på västsidan och ska passa på att besöka storebror för att träffa deras lille valp.

Vår lille valp har skrikigt sig hes under de långa bilresorna. Har gett båda hundarna åksjukepiller så de spyr åtminstone inte. Bauer han sitter och skakar hela han och flämtar och Bond piper och skriker men blir trött efter nån timme och somnar en stund tills han förskräckt upptäcker när han vaknar att han fortfarande är i bilen och börjar med pipandet igen.... Det är inte speciellt avkopplande att åka långt med de två i bilen. Nu ska vi köra operation bilåkartillvänjning och hundarna ska ut och åka bil varenda dag under en period och så hoppas vi att de lär sig att tycka det är mindre hemskt. Bauer är redan två år och han tycker fortfarande att det är det värsta som finns. Inte så att han är något stöd för valpen, snarare tvärtom, att han som vuxen visar tydligt hur otäckt det är. Det vill till att ha tålamod och hålla sig lugn när de skriker som värst. Thomas kör ju alltid och jag behåller lugnet genom att sitta och sticka lite...