Alldeles ensammen

Det var våldsamt så slapp jag blivit med bloggandet. Jag får väl låtsas att jag har haft semester från bloggandet då för att jag inte skulle haft tid vore en stor och inte så vit lögn.
Har hållit mig sysselsatt med strumpestickandet, kommer bli en väl fylld korg framåt jul om det ska fortsätta i denna fart. Hoppas väl på att jobba lite mer och ligga i soffan och läka sprickor och sticka lite mindre.
Började i alla fall att jobba i torsdags men igår fick jag gå hem igen för det gör för ont att stå hela tiden. Gör det för mycket ont börjar krampen och då stannar läkningen av. Lite har jag lärt mig under de senaste femton månaderna. Några dagar till i soffan får jag väl stå ut då.

Jag var inte på speciellt bra humör när jag kom hem igår mitt på dagen. Det känns som det var längesen jag var så vidapass sur och snarstucken. Som tur var kunde jag sova bort över tre timmar på eftermiddagen så maken slapp höra på mina klagovisor.

Idag har han löst situationen så enkelt att han tagit husvagnen, hundarna och åkt på semester så nu har jag bara mig själv att gnälla till och jag tröttnar fort på att höra det där gnället igen....

Förrförra veckan när jag hade så himla ont var jag så trött på de två små huliganerna som bor i huset här, att man inte kunde få ligga ifred och ha ont. Nu är det alldeles tomt i huset och det var värst vad tråkigt det blev!  Fast, egentligen är jag ju själv ofta eftersom maken jobbar natt, men jag menar verkligen helt själv utan hundar. Väldigt tyst blev det visst..... Det är bara att hoppas att inte alla spöken, troll och yxmördare får för sig att komma hit nu under de nätter som jag till och med är utan mina stora bestar till vaktdjur;-)

Jag fick en bok av min storebror i julklapp nåt år. Det var böcker han rensat ut som skulle slängas men han kom på den lustiga idén att slå in dom som julklappar till sina systrar istället. Jag fick någon bok av Karin Boye, "mina dystra dikter" eller nåt sånt hette den. Kanske jag ska roa mig med att läsa nu här i min ensamma dysterhet.....