Kur-slut och tankar om vikt

Igår tog jag min sista tablett kortison av en drygt 16 veckor lång kur som ska lindra lite i min ömma tjocktarm. Skönt att kuren är slut då kortison har mindre trevliga biverkningar som att man sväller upp lite. Märks på fingrarna där jag fått flytta ringar och verkligen på underben och fötterna som kunnat vara jättesvullna på kvällen.

Nu kanske jag till och med kan ta och promenera bort några av dessa kilo alldeles av mig själv? Jag har tagit lite illa vid mig av en del kommentarer om min vikt. Jag tappade ju drygt 30 kg väldigt fort under 2011 då jag var riktigt sjuk. Vad som händer när man rasar i vikt för fort av sjukdom är att huden inte hänger med, den blir skrynklig och ful och påsig (plus att jag visst inte är så ung längre). Inget som syns med kläder på men jag har sällan känt mig så ful som jag gjorde när jag var som tunnast. Det konstiga är då att alla jag mötte kommenterade och sa hur snygg jag var!!! Är jag ful nu då?

Var det ingen som begrep vilken otrolig smärta jag tvingades att stå ut med dag ut och dag in, månad efter månad? Skulle jag helt plötsligt vara lycklig då? Sen var det väl förvisso bra att tappa övervikt men om man jämför det jag gick genom, de permanenta skador som jag fått, så har det inte varit värt ett endaste av de kilona.

Jag pratade en hel del med min läkare om hur jag såg ut eftersom huden inte såg vetig ut. Han sa det att så fort du mår bättre kommer du ganska snabbt återfå din idealvikt, var den nu ligger. Och det var precis vad som hände till sommaren förra året. Jag var glad över att se lite normal ut igen, landade på storlek 42/44 vilket är mitt ultimata antar jag eftersom det var dit jag gick upp när jag frisknade till. Huden slätade också ut sig igen och jag började trivas med mig själv igen och jag hade ju heller inte lika ont.

Då kommer lite spridda kommentarer om hur "tragiskt" det är att jag gått upp i vikt. Det har gjort mig riktigt ledsen. Jag hade själv inte bantat bort ett endaste kilo utan varit så sjuk, det är ju som att säga vad "tragiskt" att du nu mår bättre. Under kortisonkurer nu har det kommit några kilo till men inte så mycket som jag trodde det skulle bli. Jag har fortfarande kvar 10 kilo minus, mot det jag vägde före första operationen. Tänk om det varit så att jag bantat bort de 10 kilona, hade jag varit duktig då? Men nu är jag visst en tragisk människa som inte har vett att passa in i den norm som samhället satt upp och med det en något sämre människa.

Tänk efter innan du pratar bakom min rygg. Om just DU har så mycket tankar på vad jag väger eller inte väger säger det ingenting egentligen om min vikt, utan om hur du är som människa.