Fru Furir

Nu ska jag ägna mig åt en stunds skrytande här så sluta läs om du inte vill höra mig framhäva mig själv ;-)

Jag är banne mig bäst i världen på att röja när vi kommer hem från husvagnssemester. På några timmar är husvagnen urplockad, allt inställt där det ska vara i huset. Huset hinner jag också med att städa under tiden samt plocka lite vissna blad och vattna alla blommor. Tvätten sorteras och första maskin körs igång, hundar duschas och det bäddas rent i sängarna.

Det säger bara tjoff, tjoff, tjoff så det ryker här... Liknar nog en tysk furir men det är nog inte politiskt korrekt att göra den jämförelsen ;-)

Jag är verkligen i mitt esse när jag får röja, styra och ställa. Tänk så skönt det är att gå och lägga sig och allt är klart. När jag vaknade idag på morgonen hade jag fortfarande lite röj kvar i kroppen så räkningar blev betalda av bara farten och massa papper sorterade när jag städade ur ett skåp.
Nu är det bara ett antal tvättmaskiner kvar att köra och sen den "roliga" strykhögen som blir efter det. Jag försöker se på strykande som en stunds avkopplande egentid istället för en tråkig hushållssyssla.

Jag älskar verkligen mitt sätt att röja undan, maken bär in saker till hallen sen håller han sig ur vägen... Han står i ett hörne och meckar med parabol och datorer och sånt. Efter många campingturer så har man kört in sig på en himlans bra rutin både vid in och urplockning av husvagn. För mig är det totalt obegripligt att man tar flera dagar på sig att packa upp. Nu när allt är klart (förutom tvätten då) så kan jag ju fortsätta med lite soft semester här hemma istället för att ha saker hängande över mig som ska göras. Den sköna känslan av att vakna dagen efter och veta att allt är klart. Ja, jag är verkligen bäst på detta!

Så, då var skrytandet klart men å andra sidan vet jag inte om det är skryt när det är helt sant?