Mörbultad

Jag blir visst helt mörbultad i kroppen av att jobba heltid. Och då sitter jag på kontor!!! Det känns verkligen att jag inte jobbat heltid på ett halvår. Nu har två och en halv vecka gått och det är skillnad på att stå/sitta hela dagen mot att vila med jämna mellanrum i soffa/säng. Å andra sidan är det väl självklart att det ska vara skillnad och att man är helt urtrött på kvällarna.
Längtar lite fram i tiden när det ska minska lite mer på smärtnivån, har ganska ont på kvällarna. Det vägs i alla fall upp helt (och mer därtill) av den mentala biten av att få jobba. Det är ju ännu mer otroligt vilken skillnad det är där på att jobba eller vara sjukskriven. Ibland undrar jag om andra människor också känner så stor skillnad eller om det är jag som trivs så mycket bättre bara av att ha fasta rutiner. Jag tycker inte om när allt flyter ut och det inte är någon skillnad på vilken veckodag det är eller ens klockslag på dagen. Man kan gnälla över att det är så uppstyrt på jobbet efter det schema vi har, men innerst inne så trivs jag ganska bra med det :-) Jag får väl bara inse att det ligger i ett kontrollfreaks natur att tycka om (väldigt mycket med) struktur.

Blir inte mycket gjort efter jobbet och planerar inte för något heller. Fokus är enbart på att lyckas med heltidsjobb så privatlivet får fortsätta att ligga på is ett tag. Lite tråkigt känns det men har inte någon ork kvar helt enkelt. Jag står och stampar på det där himla promenadbandet 5 km varje dag. Vissa dagar går det jättelätt och en dag som idag var varje steg en plåga. Jaja, bara att fortsätta att stampa på för att stärka upp de eländiga musklerna.

Ibland är det nästan så att jag blir imponerad över mig själv och min envishet. En dag som idag när jag haft så jätteont, men jobbat hela dagen, stampat på mina 5 km och ändå ser fram emot att gå upp imorgon och göra om allt igen. Ibland är jag riktigt duktig :-)

Och om två veckor är vi tillbaka på Öland. Piggar upp mig med lite kort som vi tog där förra säsongen.