Var hos sjukgymnast och fick några få övningar att göra och möjligtvis så förivrade jag mig något så det har varit lite smärtsamt i några dagar nu. För övrigt försöker jag att schemalägga mina dagar här hemma med lite variation mellan läsning, broderi, stickning, promenader och ryggövningar. Tränar lite med hundarna i trädgården och småpysslar lite... Skittråkigt är det!
Igår var vi och hämtade mat på catering. Fick se på facebook att ett ställe i Skara säljer en "matkasse" fredagskvällsmiddag. Då är maten färdig, bara att värma. Huvudrätt och efterrätt för bara 139 kr och det var jättegott. De kommer att ha det varje fredag under hösten så vi kommer att lyxa till oss med detta varje fredag. Blir alltid lite kort fredagsmys här eftersom maken åker iväg och jobbar sen men trevligt att ändå få lite restaurangmat :-) Efter det att maken åkt roar jag mig med broderi och tjatar på hundarna att de inte ska leka med garnet eller kliva på mönstret...
En jättefin ros fick jag av maken igår också
Har varit på ett första möte angående LSS och boendestöd. Beslut om JA till detta har redan kommit och på tisdag ska vi på nytt möte för att träffa enhetschef för boendestödet och se vad just Jossan ska få hjälp med och när detta kan komma igång. Blev lite stressad nu när allt verkar gå så fort här, så i tisdags var jag och Thomas inne hos Jossan hela dagen och de två storstädade hennes lägenhet med mig som väldigt bra arbetsledare. Man vill ju inte att det ska finnas skit i hörnen om det nu ska börja komma hem folk dit ;-)
Det fanns mer saker inom LSS som vi har sökt och ett är rätten till meningsfull sysselsättning. Jag har alltid sagt att Jossan som älskar att sortera pärlor skulle passa perfekt att jobba på slöjddetaljer. Nu visar det sig att LSS har en verkstad där de utför arbete åt olika företag i Skara, och just slöjddetaljer är ett av de företagen. Så det kanske slutar med att Jossan får sitta och sortera sina pärlor till slut.
Så finns det även att man kan få en kontaktperson. Det är en person man bara gör roliga saker ihop med, gå på bio, fika eller vad man nu vill. Det blir ju så att för Jossan (och de med hennes diagnos) har väldigt lite (om några) kompisar. Det finns alltså ingen att göra roliga saker ihop med (mer än mamma och det är visst inte lika kul som det låter)....
Helt plötsligt öppnar sig en värld med massa rättigheter som man får ta del av. Helt otroligt. Känns som det börjar lösa upp sig lite i den knuten som varit under ett långt tag. Vi ska bara sätta eld i baken på hennes läkare med så det där läkarintyget blir skrivet och skickat någon gång. Jag undrar hur i hela fridens namn de klarar sig som inte har en mamma som ringer och kollar och fixar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar