Nyckeltrubbel

Igår var det dags för att åka ner till Värnamo för att fixa upp gardiner, draperier, tavlor, bokhylla, taklampor och massa annat. Morgonen började bra med snabb inplockning i bilen som gick smidigt, fullt blev det minsann. Classe var jättenöjd över att även han blev inplockad i bilen. Nöjda med att vi kom iväg tidigt bar det iväg, stannade till vid Mullsjö för att köpa köttbullemacka till frukost och försöka äta det i bilen utan att tappa rödbetssallad överallt, det är en utmaning minsann. Sen körde vi ett par kilometer till, sen, NYCKELN TILL JOSSANS LÄGENHET!!!!!!!!! Den sitter i min nyckelknippa som låg hemma i hallen. Förtjusande! Kan inte säga att jag då tyckte att livet samarbetade till mig. Så jag och Classe klev av bilen på en rastplats vid en sjö och tänkte det att här stannar vi tills Thomas kommer tillbaks. Han fick vända för att köra hem och hämta nyckel. Jag kände det att jag klarar inte av att sitta i bilen och det blir länge för Classe att vara i buren. Solen sken så jag trodde det skulle bli lite trivsamt att sitta där, men hade inte räknat med blåsten. Så vi fick kura ihop oss bakom en gles buske på vår filt.
Nu behövde jag inte sitta där så länge. Vi skulle ha mött pappa vid A6 för vi skulle få en liten trappstege, Jossans inflyttningspresent av mormor och morfar. Ringde till pappa och sa att han fick köra lite längre och lämna stegen men han tyckte det var lika bra vi åkte till A6 så kunde Thomas hämta mig där sen. Sagt och gjort, först var jag inne på IKEA och till min glädje hittade jag billig sophink med lock och billiga taklampor typ plafonder. Att dessa taklampor var så billiga visade sig sen när Thomas skulle sätta upp dom och sladdar inte fanns med, ingenting som jag visste att man skulle köpa massa kopplingssaker löst till. Tar ju för givet att allt ska ligga i paketet. Alla lampor sitter nu i taken fast det är ingen som fungerar....
Efter min shoppingtur så drack jag och pappa kaffe i bilen och åt toblerone och tyckte att det var ganska trevligt och sitta där och fika lite. Så tog pappa också en tur och handlade lite innan Thomas kom glad och munter efter att fått köra fram och tillbaks för att kärringen inte kan komma ihåg nyckeln. Kan tänka mig hur historien lät när Thomas berättade för jobbarkompisar idag hur han slängde ut kärring och hund ur bilen i vägrenen och körde hem. Lämnade du henne där? Oj.... vilken karlakarl som vågar sätta sig upp mot regeringen. Nu var det ju inte riktigt så det gick till, men det kan ju låta så.
Efter många om och med framme i Värnamo så körde vi igång med alla uppgifter. Under tiden funderade vi på i hur många dagar vi själva skulle stå ut att bo ihop i en etta innan vi skulle slå ihjäl varandra. Vi kom fram till att det inte skulle ta sådär jättelång tid. Det bökiga med att greja i en etta, även om Jossans lägenhet är stor för att vara en etta, är att man hela tiden måste hålla på att flytta saker för att komma åt att göra någonting. Halva tiden går ju åt till att flytta på saker! Vi trodde inte att det skulle ta så lång tid men det kändes som om det aldrig skulle ta slut med arbetsuppgifter. Vi var inte hemma förrän klockan nio på kvällen och då hade vi väl ändå inte gjort exakt allt som vi kunde ha gjort. Det blev i alla fall väldigt fint där nere. Glömde ju även kameran så några kort på det kan jag inte lägga in. Ska bli kul att höra vad Jossan säger när hon kommer hem från Spanien om hur det ser ut. Hoppas att hon blir nöjd med gardiner och annat.
Ska ner sen när jag nu alldeles snart har mina tidiga semesterveckor och till dess hoppas jag att vi har hittat ett litet bra klaffbord med två köksstolar till, sen får det banne mig vara klart.

Lägger in en liten bild på den lilla nyfriserade nakenfisen. Han tycker det är så skönt att vara nysnaggad och låg och gnisslade och njöt när jag höll på och klippte. Gnisslar gör han när han trivs med något, ungefär som att katter spinner. Det är nu när man får av pälsen som man ser hur ynkligt liten han är, mammas lilla bebispojke.

Skadeglädje åt alla

Generös som jag är så delar jag nu ut skadeglädje till alla.

När jag skulle börja sy idag så visade det sig att jag mätt fel även på gardinerna. Och den tygbiten jag hade kvar skulle inte räcka till att förlänga allt, plus att det blir inte snyggt med en skarv mitt på. Så jag fick sätta mig i bilen och köra till Skövde. Tänkte det att jag helt enkelt får köpa nytt sen elda upp detta och förtränga att det någonsin har hänt. Icke sa Nicke, nu fanns inte rätt färg kvar så nu fick jag verkligen ta fram min kreativa ådra för att lösa detta.
Verkligen tur att jag nu varit så ivrig och låg så bra till tidsmässigt, lite retligt för mig att jag pikade Thomas för att han som vanligt sparat massor till sista dagen. Så jag har idag fått sprätta, klippa, nåla, sy och använda upp hela mitt tålamodsförråd. Fast jag har nog fått till det så att man kan tro att det var tänkt att det skulle vara en extra söm mitt över draperiet. Om det nu blir som jag tänkt mig med lite extra finesser som jag har i skjortärmen, kommer det nog bli alldeles lysande. Det svaret får jag imorgon när det är dags för upphängning.
Så jag vill nu inte att någon ska säga, vad var det jag sa, du gör allt för fort det är bättre att ta det lite lugnare, för nu har jag generöst gett er denna lilla stund av skadeglädje.

Nu är det verkligen på väg mot sommar. Vi inhandlade pelargoner för att sätta upp i alla altanfönster och i krukor på framsidan, och när perlargonerna står framme känns det verkligen som om den härliga årstiden ska börja.

Lördagspyssel

Hade bestämt mig för att börja dagen lugnt och inte kasta mig över dagens projekt för att få det klart så fort som möjligt, och än så länge går det bra med det. Tog en extra lång morgonpromenad med Classe och har analyserat lite världsfrågor med min man och sitter nu här och surfar runt lite på nätet efter att bytt i tvättmaskinen. Ska äta lite frukost också och läsa tidningen.
Jag har alltid haft problem med att kunna ta saker i lite lugn takt. Jag tror att jag ärvt detta av pappa som också vill att det ska gå undan så att man blir klar. Jag jobbar lite med mig själv för att lära mig att inte stressa genom alla projekt som jag hittar på att jag ska göra. Fast egentligen tycker jag ju att det är bättre att slita som en idiot en dag och sen ta det lugnt resten av veckan till exempel, och att inte skjuta på saker så att det blir stressigt i slutet. Så är inte mitt sätt att göra saker på ändå bäst när man tänker efter?
Det jag ska göra idag är att sy symaskin. Eftersom jag nu är som jag är så är det ju inte mycket kvar. Sydde lite igår och till min stora fasa upptäckte jag att jag har mätt fel längd på draperierna och att de nu är en halvmeter för korta. Eftersom det var sent på kvällen igår när jag kom på detta så tog jag helt sonika och plockade ner allt för att göra det färdigt idag. Jag har ju tyg kvar så att det är bara att förlänga, och har nu eftersom jag haft lite tid att tänka på det, kommit fram till bästa sätt att göra en förlängning så att det blir snyggt. Normalt skulle jag fortsatt igår kväll och gjort klart allt och varit ganska irriterad över det extraarbetet. Bieffekten av att inte göra klart allt på en gång leder i detta fall till ett bättre slutresultat. Och det är precis sådana här fall som jag får jobba lite med mig själv för att kunna avsluta när det egentligen inte är mycket kvar och jag hade tyckt det var bättre att allt blev klart igår och så vidare.... Jag kanske håller på att bli en vuxen klok människa på alla sätt och vis nu.

I eftermiddag ska vi ut och strosa lite på Axvalla marknad och köpa lite marknadskarameller och förhoppningsvis lite billiga blommor. Om man går ut lite senare brukar de sälja ut alla växter billigt. Det är dags att köpa pelargoner till altanen och vi måste ha lite nytt till krukorna på framsidan eftersom det vi köpte till påsk hade fräckheten att dö direkt. Krukorna på framsidan är verkligen en bedrövlig syn just nu, så jag halvblundar lite varje gång jag går förbi. Faktum är att jag längtar efter min tidiga semester för att få fixa i trädgården och huset, så därför försöker jag att inte se saker nu.

Imorgon ska vi ner till Värnamo och fixa till det sista i Jossans lägenhet. Jossan är ju i Spanien så det blir trevligt för henne att komma hem och det finns gardiner, draperier, blommor, tavlor, hyllor och massa annat fixat. Hur stor tror ni sannolikheten är att mamma städar åt henne också???????? Hoppas hon begriper vilken tur hon har som bor över två timmars bilfärd bort från mig.

Min lilla bebis

Idag på morgonen gav jag mig iväg till Falköpings smådjursklinik för att lämna av min lilla pojke. Det började med att Classe gömde sig under en bänk i undersökningsrummet så att jag lite graciöst fick kravla mig ner på golvet för att dra fram honom så att veterinären kunde undersöka honom lite. Då skakar han nästan okontrollerat och gömmer huvudet i armhålan på mig. Sen fick mamma vackert åka hem och oroa sig lite under förmiddagen. Passade då på att köra lite symaskin innan det var dags att åka tillbaks till Falköping igen.
Nu är Classe två tänder mindre och börjar verkligen att närma sig total tandalöshet. De kvarvarande är nu i alla fall vita och fina, tårkanalerna är spolade och när han ändå var sövd så röngtades höfter och knäleder. Till min stora glädje har han inget fel på några leder, däremot är han mycket svagare i höger bakben, det benet han ofta lyfter upp och hoppar på tre ben istället är alltså svagare. Jag var orolig för att han hade något problem med bakbenen eftersom han inte hoppar upp själv i sängen på kvällen och ramlar i trappan ibland på mornarna. Däremot så visade det sig att han har börjat få ganska grumliga ögon så det är nog så att han inte ser i mörkret alls. Sen är han säkerligen lite stel på morgonen efter att ha legat hela natten.
Classe som avskyr att bli hållen eller att sitta i knät fick nu, utan hans egen vetskap eftersom han fortfarande sov, äran att bli buren av mamma en lång stund. Invirad i en filt gick jag med honom i famnen länge och satt med honom i knät, men sen när narkosen släppt var det nöjet för mamma över. Fast en bra stund var han mammas lilla bebis i alla fall.
För allt detta fick jag betala 3930 kr plus 125 kr för ett speciellt ögonsköljmedel vi ska ha. Det kostar att gå till veterinären men vi får väl ändå säga att vi har haft tur och det bara varit hans tänder och ögon som krånglat som ledit till många besök. Nu måste vi tillbaks om 6-8 månader och kolla tänderna igen och ta bort tandsten.
Så denna månadens budget vet jag inte vad vi ska kalla, kaotisk? Jossans flytt, veterinär och nu ska även Thomas tillbaka till tandläkaren imorgon. Det känns svettigt och vill till att ligga lågt resten av månaden nu med extravaganta utgifter. Himla tur att vi fick sålt lite saker på blocket så att utgifterna nu inte totalt ruinerade oss.

Jossan sitter väl nu på en trevlig uteservering i Spanien och har det mysigt och varmt. Om tre och en halv månad sitter även vi på en trevlig uteservering, fast på Korfu. Härligt!

Ledig måndag

Som vanligt går det i hundra knyck när man har en ledig dag, och inte var denna dagen något undantag. Upp med tuppen, och vi har faktiskt en tupp i ena änden av Axvall som skriker som en galning på mornarna och ibland lite när som helst också. Så tog jag en långpromenad med Classe för att sedan fixa till mig lite för en shoppingtur till Skövde.
Sprang sen från den ena till den andra affären och blev svettigare och tjurigare för varje minut. Jag tror att jag förr tyckte det var roligt att gå på stan? Det tycker jag inte nu i alla fall. Det där lågtrycket med regn har inte heller varit här även om det har varit kallare i luften, men varmt och eländigt var det i alla fall att ränna i affärer. Har i alla fall inhandlat tyg till draperier och gardiner till Jossan och en tvättkorg, lite korgar för sopsortering, mattor och annnat.
Vi har även, eller vi och vi, Thomas har målat en byrå svart och fixat ihop ett skoställ i passande storlek till hennes hall som också nu är svart. Ska även fixa till några tavlor, jag ska inte måla själv för det tror jag inte att Jossan vill ha.... men i alla fall rama in någon fin planch, det kan jag klara av. Så ska jag fixa till några blomsterarrangemang med konstgjorda växter för det är ingen idé att sätta in nåt levande hos Jossan.
Ikväll ska jag nu sätta mig och nåla alla gardinder och draperier. Har redan klippt till allting och kanske får jag till och med lust att sy symaskin ikväll. Imorgon ska jag ta en sväng till second hand och se om jag har tur och springer på ett liten klaffbord som hon kan ha som köksbord.
Imorgon bitti ska jag åka till Falköpings smådjurssjukhus och lämna in lilla bebisen. Han ska sövas ner och få tänderna fixade. Får se om det är någon som behöver opereras bort eller om det räcker med att slipa tandsten och göra rent överallt. Det är så eländigt att lämna över honom till personalen där. När han blir bortburen tittar han på mig med stora ögon och man riktigt hör hur han skriker -lämna mig inte, jag vill inte! Så när man kommer ut i bilen kan man gråta en skvätt innan man måste bete sig som en vuxen människa och ta tag i dagens sysslor. På onsdag sen ska Thomas till tandläkaren men jag kommer inte att åka med och lämna av honom och absolut inte gråta lite över att han ska dit. Värre är det när jag själv ska dit, då är det tårar av största storlek!

Ingen solning och blocket

Jaha, då har det varit högsommar några dagar och jag har varit fullt upptagen och inte suttit en minut i solen, retligt! Nu när jag ska vara ledig måndag och tisdag passar ett lågtryck och iskall nordanvind på att passera över Axvall. Det är väl lika bra det då, jag ska ändå till Skövde imorgon och handla massa tyg och sy draperier och gardiner till Jossans rum. Så det kan lika gärna regna och blåsa och vara eländigt så slipper jag sitta och löga mig.......

Idag har vi gjort finfina affärer på blocket. Vi behövde rädda upp ekonomin nu efter alla inköp till Jossans lägenhet plus att vi fick äran att betala första hyran och lite andra räkningar. För att inte tala om att det ska kosta lite att åka ner till Barcelona nu på tisdag morgon.... Endel har det bra förspänt minsann (fast jag tycker att jag är en curlingmamma av hög rang, finns det visst en hel division högre som jag inte hade en aning om. Föräldrar som går med på sitt barns anställningsintervju, är med och löneförhandlar åt sina barn och kastar sig iväg till sina barns arbetsplatser för att lösa diverse konflikter som finns där. My god!!!!!!!!). Så jag kanske bara curlar med en liten borste?
Tillbaks till våra affärer. Vi hade ju min lilla vita pärla till bil som vi ända skulle lägga ut annons på. Så kom vi på att vi har ett stort fint tält, kylskåpet som Jossan hade på internatet och vitrinskåpet som åkte ut i min inredningsrenovering efter jul. Jojomen, nu är det bara kylskåpet kvar, det andra gick direkt. Det var skitroligt och vi ska nu leta lite mer i gömmorna om det inte finns lite saker som går att sälja. För att inte tala om vad roligt vi hade när vi skulle skriva annonserna när vi kom på massa saker som man inte kan skriva i en seriös annons. Eller så är jag och Thomas helt knäppa, men kul har vi.

Då var det flyttat

Nu har Jossan flyttat och det har tagit mig flera dagar att räta ut mina knotiga fingrar efter allt skurande och bärande och plockande innan jag kunnat sätta mig här och blogga om det.

Flyttdagen började med att jag försov mig men som tur var så skulle Thomas upp och jobba och frågade mig lite försiktigt om jag inte skulle gått upp tidigt? Bilen min var redan fullpackad med alla kökssaker så det var bara att sätta sig och köra två timmar. Var framme i Värnamo vid niotiden och började med att tömma min bil in i lägenheten. Classe var med och tyckte det hela var förfärligt. Ett hemskt ställe som det ekade i och mamma sprang ut och in hela tiden och stängde dörren mellan varje gång. Så varje gång jag var inne så passade han på att vara så nära benen som möjligt för att eventuellt kunna slinka med ut genom dörren nästa gång....

Hann få upp nästan allt jag hade med mig i skåpen lagom tills Jossan slutade skolan och vi började tömma hennes garderober. Sen var det dags för lite avancerad matshopping där Jossan höll på att dåna av chock när mamma skulle betala över vad det kostar att bara inhandla lite basic matvaror.

Sen bestämde jag mig för att jag inte ville åka mer fram och tillbaks och som tur var hade Sabbe körkort, så han körde och Jossan, Robin och Kim packade och körde mellan internatet och lägenheten. De slet verkligen som bara den och fick snabbt bort mycket mer än vad man hade räknat med. Till slut var det bara kylskåp kvar som Thomas skulle ha med sig på kärran hem. Så då tog vi oss en pizzapaus och väntade på att Thomas skulle komma med möblerna. Vid sjutiden på kvällen dök han upp och i ett nafs var möblerna inne. Eller ja, vi, eller rättare sagt, pojkarna, slet med ena soffdelen. Den gick inte genom dörren men det löste sig i och med att det var väldigt stora fönster så det fick bli den vägen.

När möblerna var på plats började det gå lite trögare och vi duschade och gick och la oss. Jag fick äran att sova på min tältsäng vilket säkert inte hade varit några problem om jag inte haft värk i varenda led och muskel. Det var ett elände att ta sig ner och upp ur den. Plus att dynan av någon anledning var plastad på undersidan så tog jag ett för djupt andetag så prasslade det, för att inte tala om hur det lät när jag vände på mig. Vi fick oss några bra skratt innan vi somnade.

Sen var det upp klockan sex eftersom Thomas måste lämnat tillbaks kärran klockan tio i Skara. Så jag och Jossan fick urplockat de sista kassarna. Så kom mormor och morfar och det blev kaffe och kladdkaka. Sen fick morfar upp en spegelvägg och lite krokar och annat. Så gick vi ut på staden för att äta lunch. Nu var det en väldig uppståndelse i och med att det var första maj. Det var säkert 20 personer, varav de flesta var rullstolsbundna, för att lyssna på den ihärdige talaren. Vi tänkte det att det är bäst att hålla låg profil ifall de blir alldeles uppeldade av första maj-talet och börjar löpa amok på gatorna. Vi satt på en uteservering och hade bra uppsikt över denna folkmassa. Nu var det ingen sol på uteserveringen men det fanns filtar, men vi var bra stelfrusna när vi gick därifrån. Kaffe på maten fick vi hos Jossan sen var det dags att åka hem. Så nu är hon installerad och jag och Thomas ska ner till helgen med lite mer saker, sen ska det väl vara mer eller mindre klart där. Det var en jättemysig lägenhet i ett trevligt område.