Snart helg

Nu har jag under flera veckor beklagat mig för att jag inte kunnat jobba och hur tråkigt det är att vara hemma. Nu är allt tillbaks till det normala igen efter snart en vecka på jobbet och man istället ser fram emot att vara ledig ett par dagar under helgen.
Denna helgen ska vi ut med husvagnen och campa lite. Tänkte nog inte åka speciellt långt, lutar mot att det blir Hjo. Ska bli så mysigt att få några dagar borta och slippa se allt arbete som ligger och väntar på att bli gjort här hemma. Istället ska vi bara slappa, gå promenader och äta god mat. Låter som en jättebra helg i mina öron.
Har under den sena eftermiddagen idag även lyckats att damma, dammsuga och torka golven och vattna alla blommor. Kan inte komma ihåg senast som jag gjorde allt på en och samma gång. Det tar ju inte ens speciell lång stund i mitt lilla hus men hela sommaren blir det lite slarvigt med det. Så man märker av att det är höst på olika sätt. Men som sagt, helgen ska bli som semester, camping och enligt väderprognos ska man kunna tro att det är sommar. Inte illa det!

Kvällstrött

Nu har jag jobbat i två dagar. Igår kväll var jag helt slut när jag kom hem och bara tog lite te och smörgås och sen stupade i säng. Idag känner jag mig lite piggare men hade lite problem med hostanfall mitt på eftermiddagen när jag hade pratat ganska mycket ett tag. Kommer inte göra mycket mer denna veckan än att jobba och sen ligga i soffan och slappa.
Classe har varit hos farmor och farfar idag och ska vara där resten av dagarna denna veckan. Lite orolig blev han allt när mamma skulle gå men han har nog haft det jättebra och blivit ompysslad och bortskämd där. Känns skönt att han inte är själv hemma på dagarna.

Jossan har åkt på en riktig kraftig lunginfammation och varit och fått pencillin idag. Hon har haft oflax vid denna skolstart igen, var samma förra hösten då hon också fick lunginflammation. Blir ju lite jobbigt att missa flera veckor direkt i början på en termin, men inte mycket att göra åt.

Min kära make har nu åkt iväg till Falköping för att titta på en ugn med glashäll. Jag orkade verkligen inte åka med så det få han bestämma själv om han tror att den duger till frugan. Jag ska grabba tag i boken jag håller på med och inta soffläge någon timme till innan det känns som om det är dags att krypa ner i bingen.

Är otroligt skönt att kommit igång med att jobba igen. Kan inte fatta vad timmarna bara svischar förbi när man är på jobbet.

Äntligen måndag

Nu är det måndag och jag ska gå och jobba, äntligen! Nu kommer jag inte behöva fundera på över vad jag ska göra för att få tiden att gå. Ska bli så himla skönt att komma ut ur huset och få använda hjärnan lite igen. Jobbar kväll idag så det blir lite mjukstart med sovmorgon, bra det så att jag kan hosta upp mig lite.
Ett problem dock, jag måste ha kläder på mig, riktiga kläder och inte myskläder eller pyjamas som jag nu har bott i ett tag. När man bara gått i mjuka myskläder är vanliga kläder väldigt obehagliga och stela. Jag ska försöka leta fram det mjukaste jag har men ändå ska det se klätt ut, det kan bli en utmaning.
Classe känner på sig att något är på gång och följer mig överallt. Han har nog räknat ut att han inte har sovsällskap längre nu. Idag ska han vara hemma men resten av veckan ska han vara hos "farmor och farfar" på dagarna. Ett ställe till att bli bortskämd på.

Väntar nu också på att få tillbaks min vanliga energi. Trädgården kräver verkligen ett rejält hösttag så vill jag höststäda inomhus och putsa fönster, byta gardiner och duscha av alla växter. En vanlig normal storstädning med andra ord. Just nu tittar jag bara på det som jag tänker mig ska göras, så rycker jag på axlarna och lägger mig i soffan istället. Om några veckor är jag förhoppningsvis i full fart igen och ordnar till allt sådant. Det ska man göra så att man sen kan "hösta in sig" ordentligt och sitta och mysa med massa ljus på kvällarna. Just nu ska jag bara rikta in mig på att jobba och sen slappa, energin kommer väl tillbaks av sig själv när det är dags antar jag men kan känna att det är lite jobbigt att vara såhär himla trött.

Nu är det dags att gå till garderoben och klia sig i huvudet, bekvämt men inte för slappt, hmmmm......

Sömnig lördag

Nej, det blev inget jobb idag, kanske idiotiskt att inbilla sig det direkt för att man kände sig lite bättre. Var uppe tidigt men var så trött att jag la mig igen och sov till efter tio, inte illa eftersom jag la mig lite efter tio igår kväll. Så efter nära tolv timmars sömn borde man vara utvilad men nu har jag vattnat blommor, bäddat rent i sängen, trimmat ansiktet på Classe och sitter här nyduschad klockan kvart över tolv och funderar på om jag ska vila mig lite nu. Att vara så här trött efter en virusinfektion hette ett långt fint namn på latin, men jag kommer inte ihåg vad det var.

Ska nog vila mig lite nu och sen ska jag kanske handarbeta lite. Kan åtminstone skryta med att jag igår läste ut en skräproman som jag har hållt på med hela tiden jag varit sjuk. Normalt tar det ju ett par timmar att plöja genom en sådan men denna gången tog det sån tid att jag nästan struntade i hur det gick för kärleksparet och alla deras slingriga vägar till att leva lyckliga i alla sina dagar.
Affi berättade om en ny bok med Jeffery Archer, en av mina favoritförfattare, som hon precis har läst. Ska införskaffa mig denna bok och läsa den när hjärnan har vaknat lite mer till liv.

Ikväll blir det den goda oxfilén som ligger på våra tallrikar. Så ska vi nog titta på här är ditt liv med Oldsberg. Det är verkligen skillnad på vad man nu för tiden tycker är en jättebra lördagsunderhållning mot förr. Så gammal man känner sig ibland.

Hopp

Nu känns det verkligen att jag håller på att bli bättre. Så mycket lättare allting känns då. Sen igår kväll har jag knappt haft feber och känner att det är på väg bort men det var verkligen en seg omgång. Var nere på vårdcentralen och crp (heter det så) var nere på 18 mot tidigare 53. Hade visst högt kalciumvärde, vad i hela fridens namn nu det är och vad det visar?
Är schemalagd imorgon, lördag, och som det känns nu så kommer jag att åka iväg och jobba, så himla skönt att få komma iväg, glädjer mig inför detta. Har sån massa saker jag måste gå genom och känner verkligen en strimma av hopp att jag ska orka med mer än att klä på mig och borsta tänderna. Så hoppas att jag kan sova utan massa hosta så att jag får lite gjort imorgon. Läkaren skrev intyg till och med måndag men känns som jag kan hoppas på en tjuvstart.
Är ändå totalt förundrad över att tiden faktiskt ändå går när man inte gör ett enda skvatt på en hel dag, för att sen bli en hel vecka. Varje morgon är en besvikelse för att man inte mår bättre, efter morgontoalett är man helt slut och får sova förmiddag lite. Sen ligger jag i soffan och väntar på att maken ska komma hem. Har inte läst mycket eller handarbetat eller ens egentligen tittat på tv:n som hela tiden står på. Vart har tiden tagit vägen?

Classe har i alla fall varit nöjd med att få sovsällskap hela dagarna. Vi har flyttat runt mellan sovrum, soffa i vardagsrum, hörnsoffan i Classes rum och sängen nere i Jossans rum. Classe gnisslar och är nöjd över att han får ligga bredvid hela tiden.
Vi ska in till veterinären den 21 september då jag har en ledig veckodag. Classe ska genomgå en hel seniorundersökning med massa blodprov, urinprov hur man nu lyckas ta det på en hund, och kroppsundersökning. Sannolikt kommer vi få lägga till en röngten också för något står inte rätt till med hans bakben, de lever sitt eget liv när vi är ute och går och när han ska snurra runt så viker de sig ofta för honom. Det verkar inte som om han har speciellt ont av det och han blir jätteglad när vi ska ut. Jag hoppas att de hittar något som ger svar på det men inte något som är hemskt. Just nu tycker jag det är obehagligt och ledsamt för att man inte vet vad det är och jag tycker det är jobbigt att se att han har problem med gången. Lilla, lilla bebisen.

Idag skulle vi ätit oxfilé men jag fick upp den ur frysen för sent så det får bli oxfilé imorgon och idag blev det mat från pizzerian. Jag tog en köttbit som förmodligen sitter så långt från där oxfilén sitter på djuret om man ska döma av mörhet. Idag fick jag en skosula men imorgon kommer köttet att smälta i munnen, mmmmm (hoppas alla vegetarianer spyr nu).

Utflykt

Idag har jag varit på utflykt, ändå bort till ICA-affären här i Axvall. Det var riktigt spännande att få komma hemifrån och se andra människor minsann. Hade duschat och gjort mig lite iordning och tagit på mig riktiga kläder, inte pyjamasbrallor, för denna tur till byns centrum. Efter så mycket uppståndelse blev jag helt slut och sov bort tre-fyra timmar.
Börjar ändå känna en antydan till förbättring under eftermiddagen och kvällen. Har inte hostat riktigt lika mycket och satt jag bara still så svettades jag inte heller. Yrseln hänger ändå med och soffan snurrar litegrann hela tiden. Det snurrar hela tiden åt vänster och försöker jag med viljan att vända håll så blir jag riktigt ordentligt yr direkt, så det är väl bara att snurra med ett tag till antar jag åt det hållet som hjärnan har bestämt.
Imorgon bitti ska jag in till vårdcentralen igen för att ta lite prover och träffa doktorn. Jag vet ju att man till slut blir frisk om man bara tar det lugnt och väntar ut viruset, men jag har inte snart tålamod till att vänta mer och känner mig stressad över situationen. Samtidigt som jag är så himla trött att jag inte orkar göra nåt åt det ändå.
Ska nu gå och lägga mig och hoppas att jag känner mig ytterligare lite bättre imorgon när klockan ringer.

Ny läkartid

Idag trodde jag nästan att hjärnan skulle koka sönder på mig. Eftersom jag igår fick besked att jag inte kan få en tid för ett läkarintyg, men min arbetsgivare godkänner inget annat så känns det ju ganska olustigt. Vad ska man göra? Gå sjuk till jobbet eller chansa på att stanna hemma? Fick tag på vårdcentralens chef och jag skulle få några intyg även om det nu inte är ett regelrätt läkarintyg. Kändes ändå sådär så jag började att göra mig iordning för att åka till jobbet, helt svettig och slut blir jag efter att "fixat till" mig (gör alltså ingen skillnad = lika svettig och äcklig ändå). Bara det att göra mig iordning tar all min kraft. Att jag sen skulle kunna sitta och prata telefon mellan hostattackerna är ju föga troligt men kanske skulle kunna få göra något annat, bara jag är där var min tanke. Smittorisken är ju nåt man bara får strunta i.

Då ringer en sjuksköterska från vårdcetralen och jag fick igen förklara mitt dilemma med sjukintyg. Hon förklarade att det är lite "undantagstillstånd" på reglerna nu. Arbetsgivare ska alltså godkänna de förenklade intygen. Det gör mig inte speciellt lugnare. Nu tyckte denna sköterska att jag fortfarande lät alldeles för täppt och hes och att det inte är riktigt normalt att febern lägger sig på runt 38 och inte ger sig. Känns som om man fastnat mitt i helvetesförkylningen och man blir varken bättre eller sämre, bara tröttare för varje dag, känner mig helt tömd på energi. Sköterskan tyckte i alla fall att läkaren skulle titta på mig igen och har nu en ny läkartid på fredag morgon.

Även om jag då kände mig lugnad över att det kommer bli ordning med papper så blev jag ändå så otroligt ledsen och grät en lång stund. Varför kan man inte bara få vara frisk eller få en liten normal förkylning som går över på ett par dagar, varför ska allt gå till ytterligheter och bli massa konstiga följdsaker som man inte har hört talas om? (Förkyld på balansnerv??????)

Jag brukar ju vara positiv och kunna vända på det mesta till att bli något roligt men just nu är allt bara för överväldigande och jag har ingen energi kvar till att orka mig genom känns det som. Efter min gråtattack var jag helt slut och sov i flera timmar. Kände mig sen varken gladare eller det minsta utvilad.

Jag är verkligen i en djuuuuuuup svacka.