Ny läkartid

Idag trodde jag nästan att hjärnan skulle koka sönder på mig. Eftersom jag igår fick besked att jag inte kan få en tid för ett läkarintyg, men min arbetsgivare godkänner inget annat så känns det ju ganska olustigt. Vad ska man göra? Gå sjuk till jobbet eller chansa på att stanna hemma? Fick tag på vårdcentralens chef och jag skulle få några intyg även om det nu inte är ett regelrätt läkarintyg. Kändes ändå sådär så jag började att göra mig iordning för att åka till jobbet, helt svettig och slut blir jag efter att "fixat till" mig (gör alltså ingen skillnad = lika svettig och äcklig ändå). Bara det att göra mig iordning tar all min kraft. Att jag sen skulle kunna sitta och prata telefon mellan hostattackerna är ju föga troligt men kanske skulle kunna få göra något annat, bara jag är där var min tanke. Smittorisken är ju nåt man bara får strunta i.

Då ringer en sjuksköterska från vårdcetralen och jag fick igen förklara mitt dilemma med sjukintyg. Hon förklarade att det är lite "undantagstillstånd" på reglerna nu. Arbetsgivare ska alltså godkänna de förenklade intygen. Det gör mig inte speciellt lugnare. Nu tyckte denna sköterska att jag fortfarande lät alldeles för täppt och hes och att det inte är riktigt normalt att febern lägger sig på runt 38 och inte ger sig. Känns som om man fastnat mitt i helvetesförkylningen och man blir varken bättre eller sämre, bara tröttare för varje dag, känner mig helt tömd på energi. Sköterskan tyckte i alla fall att läkaren skulle titta på mig igen och har nu en ny läkartid på fredag morgon.

Även om jag då kände mig lugnad över att det kommer bli ordning med papper så blev jag ändå så otroligt ledsen och grät en lång stund. Varför kan man inte bara få vara frisk eller få en liten normal förkylning som går över på ett par dagar, varför ska allt gå till ytterligheter och bli massa konstiga följdsaker som man inte har hört talas om? (Förkyld på balansnerv??????)

Jag brukar ju vara positiv och kunna vända på det mesta till att bli något roligt men just nu är allt bara för överväldigande och jag har ingen energi kvar till att orka mig genom känns det som. Efter min gråtattack var jag helt slut och sov i flera timmar. Kände mig sen varken gladare eller det minsta utvilad.

Jag är verkligen i en djuuuuuuup svacka.