Här sitter min lilla älskling snällt vid pappas fötter under måltiden för att se vad som möjligen kan "ramla" ner till honom. Brukar bli en och annan köttbit att få provsmaka lite på.Helt plötsligt är det så tydligt att Classe är gammal. Tidigt i våras, eller senvintern märkte vi att han inte längre hoppade upp i sängen själv och han började att få lite problem uppför trappan. När det gäller trappan var det bara första steget som är ett hinder, sen gick hela trappan utan problem. Nu kan han faktist "vingla till" mitt i trappan och det tar lite stopp, speciellt om det är tidigt på morgonen och kroppen är väldigt stel.
Vi röngtade ben och rygg på honom i våras och det såg bra ut, inga skador i alla fall utan bara åldersproblem, däremot hade han börjat se lite dåligt också. I mörker ser han då ännu sämre och det kunde också vara en förklaring till varför han inte hoppade upp i sängen på natten. Nu kan vi inte skylla på det längre för han hoppar inte upp ens mitt på dan, eller har han bara blivit van vid att vänta på att vi ska lyfta honom.
Så har vi under det senaste halvåret upptäckt att han ibland haltar lite eller går lite vingligt, oftast är det ju värst på morgonpromenaden och idag när jag var ute med honom var det jättetydligt att lederna inte sitter på en ung hund utan en äldre gentleman. Han har börjat att få lite problem med att hålla upp benet när han ska kissa och det blir lite hursomhelst, oftast kommer kisset på frambenen. Ibland när han snurrat runt för att hitta en bra position för att göra nummer 2 i så tappar han balansen och tippar över och får leta upp ett bättre ställe där han kan trycka upp rumpan mot något för att få stöd.
Har under senaste veckan märkt nu att han inte legat något i sin älskade soffa utan valt att ligga på mattan bredvid. Kanske är det dags för oss att ställa dit husvagnstrappen så att han kan komma upp till sin favoritsovplats. När han ligger där har han full koll på allt som händer, han ser åt vilket håll vi går, om det kommer någon, och har han tur ligger lite av Thomas kläder där som han kan kura ner sig lite extra i.
Samtidigt så kan han bli helt yster och springa runt och hoppa runt som om han vore en valp, jaga en liten benbit som vi kastar iväg och riktigt "anfalla" när han ska få fatt i den. Frågar man honom om vi ska gå ut så dansar han runt i hallen. När man kommer hem från jobbet blir han alldeles till sig av lycka och hoppar runt och piper lite.
Det är nu på vårt ansvar att lära oss leva med en seniorhund. Att inte i sin iver gå iväg på en jättelång runda när behovet har sänkts till att strosa runt i kvarteret bara för att uträtta sina behov, det finns många dofter här också som man ska hålla koll på och uppdatera sig varje dag på vem som varit vart och gjort vaddå. Man får vara behjälplig när man ska upp och ner ur möbler och inte bli trött över att man måste lyfta upp honom i sängen 5 gånger varje kväll för att han kommer på att han måste hoppa ner och springa och kolla nåt. Man kommer att få duscha nerkissade ben betydligt oftare.
Kanske kommer Classe att lära sig att det är skönt att ligga i knät nu, han kanske kommer att upptäcka att klappningar är som massage, att vår kroppsvärme känns skönt för honom. Vi tycker i alla fall att han har varit lite mer vänligt inställd till att ligga kvar i famnen en liten stund.
Mammas lilla, lilla älskade pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar