Fästingar

Till min fasa låg det en mätt, färdigäten, stor och äcklig fästing i Classes filt idag. Det är fästing nr 2 han haft denna sommar. Kanske har jag slarvat lite nu med att spraya honom och så det faktum att han har päls igen, de äckliga krypen har något att klättra i numera.
"Välsignat vare de flintskalliga ty på dem åka lössen kana", skulle lika gärna kunna översättas med att "välsignat vare nakenfisar ty på dem kan fästingar inte klättra". Fick ta och ge Classe en dusch och kolla genom hela honom och spraya på massa fästingstopp och hoppas att detta bara var ett tillfälligt bakslag. Jag avskyr fästingar!!!!! Skulle jag själv få en så slog det nog över i skallen fullständigt så att jag aldrig mer skulle kunna släppas ut från en madrasserad cell.
Efter att duschat Classe och mig själv, ätit lite lunch, så blev jag helt matt av all aktivtet så har nu precis sovit drygt tre timmar. Det är helt obeskrivligt hur trött man blir i kroppen av en dunderförskylning, känns som om man aldrig mer ska bli riktigt klar i knoppen eller orka göra något. Det känns som om jag aldrig varit såhär sjuk, förmodligen känns varje förkylning så. Min förra förkylning gjorde säkert det och så kommer nästa också att kännas.
Det är precis som kärleken. "Man tror att ens första kärlek är ens sista, och att ens sista kärlek är ens första". Ett mycket bra ordspråk. Fast när man låg med brustet hjärta tyckte man det var rena rama dravlet. Jag är i alla fall inne på min sista kärlek som också då är min första!