Lura min kropp? Icke då!

Satt jag inte i förra inlägget och skröt över att det gick att lura min migrän genom att ta en tablett i förväg. Jojo..... Nu är visst inte skallen så dum utan migränen lurades lite bara och kom inatt istället. Fast jag tror att jag hjälper den på spåren genom att sitta och stressa upp mig över att det sitter massa stygn i skinnet lite här och där. Jag tänker verkligen som en komplett tokig människa skulle tänka. Nu har jag precis duschat och det var ett besvär. Man får nämnligen inte peta på de olika ställen som är "opererade". Sitter fina vattentäta kompressplåster överst på alla ställen. Besväret var att inte komma åt något nu när jag duschade och skulle torka mig och sen smörja in mig lite. Man vet inte vad som kan hända om man råkar vidröra något, det kanske exploderar eller nåt annat hemskt. Precis livsfarligt är det i alla fall.

I vilket fall är det nu helt uppenbart att jag måste hålla mig så långt borta från alla dårhus de närmsta dagarna. Får de fatt på mig nu så kommer jag aldrig mer att släppas lös. För den delen har jag analyserat mig själv och kommit fram till att jag har fobi, mycket fobi!

Oförutsedda efterdyningar

Ibland är det märkligt. Jag anser att jag har bra koll på allt, är förutseende och i mitt cv uttrycker jag det så att jag är bra på att organisera. Allt detta är förvisso sant men egentligen bottnar det i att jag är ett fullkomligt kontrollfreak. Jag går ofta och planerar hur jag ska göra olika saker på mest tidsbesparande sätt och visst, jag hinner mer än de flesta under en dag när det gäller skötsel av hem, renovering eller att ställa till med kalas. Det blir nästintill aldrig kaos när jag organiserar något, just av den anledningen att jag är verkligt bra på det, jag är förutseeende.

Är det inte då just nu väldigt märkligt att jag inte kunnat förutse att det faktiskt kommer att göra ont efter att läkaren skurit och sytt i mitt skinn? Jag har inte haft en tanke på "efteråt" i den bemärkelsen. Jag har varit fullt fokuserad på att ta mig till läkaren och samla tillräckligt med mod och självkontroll (för att inte resa mig mitt i alltihop och gå hem halvfärdig i total panikattack) att få själva utförandet gjort, så det har inte ens funnits den minsta tanke på efteråt förutom att jag skulle få migrän (där jag enligt läkaren kunde ta en tablett före jag gick och la mig för att stoppa det innan det kommit, och det funkade). Inte har jag tänkt något på att när någon skär och syr så svider det, bränner, värker och bultar när bedövningen släpper? Hur kunde jag ha missat detta?
Fast kanske är det hjärnans egna lilla sätt att få en att genomgå något som man kanske inte skulle göra om man lyckades sortera alla fakta före. Är det detta som kallas det undermedvetna? Det liksom döljer saker för en som man utan större intelligens skulle kunna tänka ut? Jag var riktigt förvånad igår kväll över hur ont det gjorde på några av ställena. På endel känns det knappast alls, där har de använt något som heter stans (tror jag, har lösryckta minnesfragment av vad som sades) de var sådana prickar som liksom stod utåt. Jag antar att de mer klipps av på nåt sätt. Däremot på två ställen där de fick skära mer långt och brett och lite djupare, där gör det riktigt ont.
Igår när jag skulle lägga mig smög även tankarna fram att det faktiskt sitter stygn i mitt skinn. Detta leder till nästan panikkänslor, vad ska jag göra åt det? Man kan ju inte slita bort stygnen och vad gör det egentligen att de sitter där? Detta är bara ren galenskap som börjar härja i hjärnan. Man har ju inte mycket mer att göra än att känna efter när man väntar på att sömnen ska anfalla. Då kommer de förbjudna tankarna, stygn! Jag får panik över att jag vet att något sitter fast i skinnet på mig. Jag vet inte vart gränsen går för att kalla något för fobi, men jag antar att jag i alla fall är farligt nära den gränsen i detta fall.
Tack gode gud för sömntabletter! Dubbel dos så var det problemet ur världen. I alla fall tills jag vaknade idag på morgonen. Nu har jag fullt sjå att styra bort tankarna från skalpeller, stygn och allt annat hemskt. Jag ska se om jag inte kan leta på ett broderi som verkligen kräver full uppmärksamhet, eller något annat som gör att man inte tänker.

Förutseende, jag??????

Jag överlevde!

Som om det ens fanns en möjlighet att kola vippen under borttagandet av några prickar. Det som kan hända är att man blir helt galen av skräck och hoppar ner från sängen och slår huvudet i nån kant och dör, så visst finns det en ytterst liten möjlighet. Så ska därför meddela att jag klarade mig från detta med en hårsmån.

Nu sitter jag med nio stygn utspridda lite här och där. Det tog en timme ungefär att få bort dessa, lite jobbigt var det att ligga så länge när man känner att paniken ibland vill poppa upp. Det jag kanske var mest rädd för var bedövningssprutorna, sen är det ju bedövat och det går bra att skära bästa man vill. Jag har fått en sån jättebra kvinnlig läkare och det var en jättegullig sköterska med. Det var tack vare denna läkare jag ens vågade mig på att göra detta enorma ingrepp. Så läkaren var snäll och bedövade runt på alla ställen direkt, enda stället det gjorde ordentligt ont på var i benet, de andra gick bra. På ett ställe fick hon sen skära större än vad hon trodde så när hon sydde där så kändes ytterstygnen, det var bara lite halvbedövat där. Efter en kort överläggning så kom jag på att det skulle vara lika besvärligt att bedöva mer som att fixa till de två stygnen så det var bara att sy på så kramade jag handen på sköterskan.

Efter att det var klart så kände jag mig nästan som hulken, så stark, så modig, jag hade inte lipat någonting. Fast känslan försvann direkt då hela kroppen blev som gele och det var svårt att gå på benen ut till bilen där kära maken väntade. Jag tror jag spänt varenda muskel jag har och har nog aldrig varit så utmattad (har jag säkert fast jag inte kommer ihåg det nu). Sen har jag sovit hela eftermiddagen och jag kan inte säga att det var trevligt att vakna upp, bedövningen hade då släppt. Fast nu är det bra att det är på flera olika ställen på kroppen. Man har inte ett ställe på kroppen att fokusera alla smärtkänslor till. Det svider och sticker och bränner lite här och där, värst är det under bröstet där det är fem stygn på samma ställe. Det är i alla fall så himla skönt att detta är gjort. Nu skulle ju detta skickas på test också men det bekymrar mig inte ett skvatt. Jag inbillar mig inte att jag lider av någonting, det besvärliga för mig är gjort.

Sen försökte jag lura Thomas med att det nu är strängeligen förbjudet för mig att göra någon form av hushållsarbete på de närmsta veckorna, åtminstone de tråkiga sakerna. Han ville se ett läkarintyg för att godkänna det så jag har redan gjort dagens gärning genom att trimma Classe, men dammsugning och matlagning tror jag inte jag klarar av på ett tag.....

Operationsdag

Det låter väl kanske lite överdrivet, men åtminstone några små kirurgiska ingrepp ska utföras idag. Jag ska ta bort ett gäng prickar som sitter lite här och där på kroppen. Övertalade läkaren att få en längre tid för att ta alla på en gång så att jag slipper åka dit mer för detta. Nu återstår det att se hur modig jag är efter första sprutan. Känner mig inte alls lika kaxig som när jag stod och påstod att det är lika bra att göra allt på en gång. Vad i hela fridens namn fick jag den dumma idén ifrån? Galenskap!
Min kära make ska vara med och skjutsa eftersom jag inte är att lita på som bilförare sådana här dagar. Så har jag varit förutseende att ta en semesterdag imorgon. Sannolikheten är enorm att det kommer migrän efter detta läkarbesök. Jag spänner mig så mycket så när jag är klar brukar jag somna ordentligt, blir nästan som medvetslös av anspänningen. Sen när man vaknar brukar ett härligt migränanfall komma krypande. Det är faktiskt de enda gångerna som jag verkligen kan säga att jag av stress får ett migränanfall. Vanligtvis har jag annars migrän när jag vaknar på morgonen, brukar vara fyra-fem veckor mellan varje gång, typiskt hormonell migrän alltså. Det är extremt sällsynt att jag får migrän under dagen när det är stressiga perioder utan vid just dessa tillfällen, otäcka läkarbesök eller tandläkarbesök. Undrar egentligen om man kan ta en migräntablett när jag kommer hem från läkarbesöket, före jag somnar, i förebyggande syfte? Jag vet inte om det fungerar så och om det inte gör det är det ju bortkastat om migränen kommer senare och det finns tidsgräns på hur lång tid det ska ta mellan tabletterna. Då kan jag kanske inte ta en till och det kommande migränanfallet hinner därför bli värre i väntan på att jag ska kunna ta en tablett. Dessa frågor gör att jag aldrig provat att ta i förebyggande syfte, men kanske skulle man prova det?

Usch, nu är det bara en halvtimme kvar innan vi måste åka. Mina händer skakar så det är svårt att skriva till och med. Jag har tusen fjärilar i magen och ibland åker de upp i halsen så det känns som om jag ska kvävas, jag tror att det är ångest egentligen och inte fjärilar. Hujedamej!!!!! Nu finns det ingen återvändo. Det är lite försent för att komma på en tillräckligt bra ursäkt för att avboka läkartiden, tro mig, jag har redan förkastat hundra olika förslag som har poppat genom huvudet. Det är ju inte så att jag skulle vara modigare en annan dag om man skjuter på tiden, fast på nåt sätt känns det så när jag ibland ändrar mina tandläkartider till senare datum. Det är ju verkligen helt idiotiskt. Nej, nu börjar det snart bli rena rama gallematiasprat här, dags att avsluta och klä på sig och åka till läkaren. HUUUUUUUUUUUUUUU

Kung Bore

Heter väl han som sköter om vintern. Nu undrar jag om han strödde ut vinter över Axvall och sen åkte på semester till något varmt land och liksom har glömt bort vintern han lade ut här. Jag skulle i alla fall väldigt gärna vilja tala lite med Kung Bore. Jag har endel viktiga saker att säga honom. Eftersom han vet vart jag bor så får han gärna kontakta mig på valfritt sätt.

Vi kan se detta inlägg som en efterlysning

Värnamovisit

Nu sitter jag hemma hos Jossan och ska äta lite tunnbröd till frukost innan jag ska fara vidare. Jossan är nu stylad och fin för att visa upp sitt "nya jag" på skolan. Nya jeans har hon på sig också, hittade hela tre par jens åt henne igår. Jag fick ett nattlinne som passar till en ungdomlig tant.............

Vägarna i Småland har inte varit något roligt att åka på. Det tog oss över tre och en halv timme ner hit. Trodde att det skulle bli lättare söder om Jönköping då vi kom till E4, men det blev bara värre. Så hörde jag på radion att polisen gått ut och vädjat till folk att inte ge sig ut på vägarna i just den trakt jag körde runt i. Självaste statsministern fick vända, planet kunde inte landa i Jönköping, så viktiga möten blev inställda. Fast vi vanliga medborgare, vi tar oss fram i vilket väder som helst. Annars skulle ju Sverige stanna helt. Tänk vilken katastrof det skulle vara för ekonomin om inte folk trotsade vädret och gav sig ut och gjorde av med bensin, handlade och åkte till jobbet. Den lilla medborgaren är den som håller snurr på systemet.

När vi väl kom ner till Värnamo så började ett digert schema. Det är mycket man ska hinna med. Jag säger till Jossan att jag längtar efter att komma hit och inte behöva göra något, bara strosa lite på stan och ha det trevligt. Nu har vi storhandlat mat, shoppat kläder, varit på restaurang, bytt gardiner, städat lite, tvättat massa tvätt, sytt upp jenas för hand, så har jag med jämna mellanrum tjatat lite på Jossan också precis så som en riktig mamma gör. Det är inte utan att hon tycker det ska bli skönt att jag ska åka nu och inte komma hit förrän om tre månader eller nåt.

Nu skriker brödet på mig för att bli uppätet.

Omstajlad dotter

Det var tur för mig att jag hann glädja mig ordentligt ett par dagar över att det töade. Idag töar det inte mer, det är snöstorm istället. Jag får väl se det så att det blir mer snö som jag sen ska glädjas åt att se töa bort.

Igår var Jossan på modellsalongen och jag tappade hakan när hon kom hem. Hon hade klippt av sig håret i en kort tuff frissa. Jättesnyggt blev det. På kvällen sen färgade vi det i kastanjbrunt, det blev verkligen jättebra. Ikväll när vi är nere hos henne där det finns en fungerande platt-tång så ska vi stajla det lite. Ska sen ta kort och visa här hur söt hon är min lilla flicka.

Jag ska dit om två veckor. Ska bli spännande och se hur mycket omstajling jag vågar ge mig på. Skulle tippa på att det blir ett fegt mellanting.

Nu ska vi snart äta frukost och sen packa ihop och sätta oss och köra ner till Värnamo. Kommer nog att ta sin tid i detta oväder.
Sen ska jag och Jossan runt och shoppa lite och fixa och dona lite i hennes lägenhet och sen sannolikt sätta oss på en restaurang. Sen överlåter den snälla dottern sängen till mamma och ligger själv i den smala soffan.