Arbetsvecka

Denna veckan har schemaläggarna slått på stort och enbart gett mig 10-19 pass. Det är himla långa dagar. Så veckan består enbart av pendling och arbete, lite te och smörgås på kvällen innan det är dags att sova för att orka med nästa dag. Jag har nästan enbart dessa tider under kommande schemaperiod, det är inte roligt det.

Jag har i alla fall hunnit med att läsa ut andra boken i twilightserien. Det går verkligen inte att lägga från sig dessa böcker. Innan veckan är slut har jag nog läst ut de resterande två böckerna också.

Annars ägnar jag stor del av dagen åt att vänta på våren. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit med om en sån hemsk och eländigt lång vinter. Läste i tidningen igår att den första tranan har kommit till Hornborgasjön nu. Stackars trana, det kan inte vara roligt att komma dit och upptäcka att det fortfarande är vinter. Jag antar att någon tranfantast springer ut med mat åt den.

Jag väntar också på att det ska bli måndag så att jag kan få gå och ta bort alla stygnen. Det ska bli skönt att bli av med alla klisterlappar jag har överallt över dessa. Jag har fått byta ett par gånger och det har blivit alldeles rött på skinnet av klistret i hudtejpen. Just nu kliar det väldigt mycket överallt. Då får jag klia lite bredvid eftersom det är farligt att röra vid själva stygnen enligt mig.

Nu är det dags att få på sig lite kläder. Skulle annars vara väldigt skönt att kunna åka till jobbet i mitt fina nattlinne, mysbyxor och raggsockar som jag har på mig. Så skulle man ha en riktigt skön fåtölj att sitta i vid arbetsplatsen, kanske en skål popqorn bredvid också. Tänk vad trevligt det skulle vara.

Omstylad

Jag var modig! Nu har jag en kort häftig frissa färgad i lite olika mörka nyanser med några röda kontraster. Superkort på ena sidan och långt på andra. En häftig kärring!
Just nu sitter jag och väntar på min kära make som åkt in till staden för att köpa en platt-tång till mig. Undrar var expediten tycker om Thomas behov av detta redskap........

Twilight och omstyling

Denna veckan börjar jag med en ledig dag. Å andra sidan ska jag för denna lediga dag jobba på veckans sista dag istället.

Jag har nu städat lite, sparar dammsugningen till Thomas så att han inte känner sig utanför. Sängen är renbäddad och det är dammat och mina gröna växter har fått lite mat. Det är ett problem jag har med alla gröna växter. De växer alldeles för mycket i detta huset! Nu börjar det bli problem med endel palmer för de är snart uppe i taket. Även små fina växter jag köper och planterar i krukor som står i fönstren, växer iväg och blir för stora. Ibland har jag försökt att klippa ner lite men det är inte alltid det blir så lyckat. Så slutar det med att jag har massa för stora växter som jag inte vet vad jag ska göra av. Då brukar de hamla nere i källaren, och det är inte mycket grönt som överlever här nere.

Annars har jag även idag efter duschen fått byta de käcka vattentäta kompresserna jag hade. Det gick inte att skippa duschen. De var inte så vattentäta som det stod på förpackningen. Nu fick jag byta ut allihop och nu sitter det bara vanliga kompresser med lite hudtejp över. Klistret på de jag hade har i alla fall lyckats ge stora klistermärke som nu inte gör att det ser riktigt klokt ut plus att det blir lite "klistrigt". Jag försökte lösa detta med aceton men blev lite yvig i mina rörelser och spillde aceton i såret. Så nu kan man säga att det inte finns en enda levande bakterie där i alla fall. Det var inte vetigt vad det sved. Jag får helt enkelt ha lite klisterränder kvar. Jag kan i alla fall känna mig trygg att ett sår är sterilt. Blev nästan full i skratt när jag öppnade de små förpackningarna med sterila kompresser. När jag fepplar runt med dom en stund och tappat lite på toalettgolvet och klippt med kökssaxen till en lagom bit och sen försökt få dit lite tejp utan för många veck på den, så är det så långt från sterilt det kan komma.

Nu ska jag lägga mig och läsa en liten stund. Jag har börjat på twilight-serien, skitbra. Läste också recentionen på baksidan där det stod att det var den bästa kärlekshistorien för tonåringar som någonsin skrivits. Tonåring och tonåring, en fyrtioårig kärring kan också tycka att det är bra.

Sen ska jag idag gå till modellsalongen och klippa och färga håret. Det ska bli en hel omstyling så jag hoppas att jag inte gråter när jag kommer hem. Det kan i alla fall inte bli sämre än vad det är nu då jag de senaste månaderna bara sparat på håret för att ha lite valmöjligheter vid denna omstyling. Får se hur modig jag är. Kanske blir jag så vacker att en snygg vampyr kommer och förför mig sen. Eller så får jag ta min man som har lovat att älska mig i nöd och lust.

Förfärlig egenvård

Det är vad jag fick ägna mig åt för en stund sen. Till min stora fasa upptäckte jag efter duschen att flera av de "vattentäta" kompresserna var på väg att ramla av. Jämmer och elände! Alldeles ensam i huset konstaterade jag snabbt att detta var en situation som jag skulle bli tvungen att lösa på egen hand. Efter lite rotande i mitt medicinskåp fann jag på några liknande inplastplåstrade kompresser. Problemet var ju nu att få bort de som hängde löst helt, utan att se stygnen som sitter där under. Så har det ju blödit lite också som liksom stelnat till som mitten av kompressen sitter fast i. Hemskt, hemskt och hemskt. Så stack det upp små svarta spindelben som jag vet är stygn.
Duschen var ju nu helt ogjord eftersom jag blev precis kokhet och genomsvettig. Jag kunde ju verkligen inte ringa till Thomas så att han ska komma hem från jobbet för att ordna detta bekymmer jag hamlat i. Så efter att ha funderat en stund och grämt mig över att alla mina vårdutbildade släktingar ska behaga bo så långt bort, så var det bara att lösa detta själv. Under högljudda stånk och stön och några aj för säkerhets skull så fick jag bort det som satt och klistrade snabbt på de nya utan att försöka titta så noga. Lite snett och vint blev det nog men det få duga.
Efter detta hemska har jag nu vilat mig i soffan en halvtimme. Har också konstaterat att jag kanske inte kan duscha igen förrän om en vecka då stygen är borttagna. Det är fler än hälften kvar som inte lossnade idag. Ren sannolikhet är att några av dom lossnar nästa gång, så det får bli att lukta skit istället tills stygnen är väck.

Nu ska jag stappla runt kvarteret med Classe och sen sova några timmar efter denna pärs.

Sinnessjuk var ordet sa Bull, sinnessjuk sa Bill.

Lura min kropp? Icke då!

Satt jag inte i förra inlägget och skröt över att det gick att lura min migrän genom att ta en tablett i förväg. Jojo..... Nu är visst inte skallen så dum utan migränen lurades lite bara och kom inatt istället. Fast jag tror att jag hjälper den på spåren genom att sitta och stressa upp mig över att det sitter massa stygn i skinnet lite här och där. Jag tänker verkligen som en komplett tokig människa skulle tänka. Nu har jag precis duschat och det var ett besvär. Man får nämnligen inte peta på de olika ställen som är "opererade". Sitter fina vattentäta kompressplåster överst på alla ställen. Besväret var att inte komma åt något nu när jag duschade och skulle torka mig och sen smörja in mig lite. Man vet inte vad som kan hända om man råkar vidröra något, det kanske exploderar eller nåt annat hemskt. Precis livsfarligt är det i alla fall.

I vilket fall är det nu helt uppenbart att jag måste hålla mig så långt borta från alla dårhus de närmsta dagarna. Får de fatt på mig nu så kommer jag aldrig mer att släppas lös. För den delen har jag analyserat mig själv och kommit fram till att jag har fobi, mycket fobi!

Oförutsedda efterdyningar

Ibland är det märkligt. Jag anser att jag har bra koll på allt, är förutseende och i mitt cv uttrycker jag det så att jag är bra på att organisera. Allt detta är förvisso sant men egentligen bottnar det i att jag är ett fullkomligt kontrollfreak. Jag går ofta och planerar hur jag ska göra olika saker på mest tidsbesparande sätt och visst, jag hinner mer än de flesta under en dag när det gäller skötsel av hem, renovering eller att ställa till med kalas. Det blir nästintill aldrig kaos när jag organiserar något, just av den anledningen att jag är verkligt bra på det, jag är förutseeende.

Är det inte då just nu väldigt märkligt att jag inte kunnat förutse att det faktiskt kommer att göra ont efter att läkaren skurit och sytt i mitt skinn? Jag har inte haft en tanke på "efteråt" i den bemärkelsen. Jag har varit fullt fokuserad på att ta mig till läkaren och samla tillräckligt med mod och självkontroll (för att inte resa mig mitt i alltihop och gå hem halvfärdig i total panikattack) att få själva utförandet gjort, så det har inte ens funnits den minsta tanke på efteråt förutom att jag skulle få migrän (där jag enligt läkaren kunde ta en tablett före jag gick och la mig för att stoppa det innan det kommit, och det funkade). Inte har jag tänkt något på att när någon skär och syr så svider det, bränner, värker och bultar när bedövningen släpper? Hur kunde jag ha missat detta?
Fast kanske är det hjärnans egna lilla sätt att få en att genomgå något som man kanske inte skulle göra om man lyckades sortera alla fakta före. Är det detta som kallas det undermedvetna? Det liksom döljer saker för en som man utan större intelligens skulle kunna tänka ut? Jag var riktigt förvånad igår kväll över hur ont det gjorde på några av ställena. På endel känns det knappast alls, där har de använt något som heter stans (tror jag, har lösryckta minnesfragment av vad som sades) de var sådana prickar som liksom stod utåt. Jag antar att de mer klipps av på nåt sätt. Däremot på två ställen där de fick skära mer långt och brett och lite djupare, där gör det riktigt ont.
Igår när jag skulle lägga mig smög även tankarna fram att det faktiskt sitter stygn i mitt skinn. Detta leder till nästan panikkänslor, vad ska jag göra åt det? Man kan ju inte slita bort stygnen och vad gör det egentligen att de sitter där? Detta är bara ren galenskap som börjar härja i hjärnan. Man har ju inte mycket mer att göra än att känna efter när man väntar på att sömnen ska anfalla. Då kommer de förbjudna tankarna, stygn! Jag får panik över att jag vet att något sitter fast i skinnet på mig. Jag vet inte vart gränsen går för att kalla något för fobi, men jag antar att jag i alla fall är farligt nära den gränsen i detta fall.
Tack gode gud för sömntabletter! Dubbel dos så var det problemet ur världen. I alla fall tills jag vaknade idag på morgonen. Nu har jag fullt sjå att styra bort tankarna från skalpeller, stygn och allt annat hemskt. Jag ska se om jag inte kan leta på ett broderi som verkligen kräver full uppmärksamhet, eller något annat som gör att man inte tänker.

Förutseende, jag??????

Jag överlevde!

Som om det ens fanns en möjlighet att kola vippen under borttagandet av några prickar. Det som kan hända är att man blir helt galen av skräck och hoppar ner från sängen och slår huvudet i nån kant och dör, så visst finns det en ytterst liten möjlighet. Så ska därför meddela att jag klarade mig från detta med en hårsmån.

Nu sitter jag med nio stygn utspridda lite här och där. Det tog en timme ungefär att få bort dessa, lite jobbigt var det att ligga så länge när man känner att paniken ibland vill poppa upp. Det jag kanske var mest rädd för var bedövningssprutorna, sen är det ju bedövat och det går bra att skära bästa man vill. Jag har fått en sån jättebra kvinnlig läkare och det var en jättegullig sköterska med. Det var tack vare denna läkare jag ens vågade mig på att göra detta enorma ingrepp. Så läkaren var snäll och bedövade runt på alla ställen direkt, enda stället det gjorde ordentligt ont på var i benet, de andra gick bra. På ett ställe fick hon sen skära större än vad hon trodde så när hon sydde där så kändes ytterstygnen, det var bara lite halvbedövat där. Efter en kort överläggning så kom jag på att det skulle vara lika besvärligt att bedöva mer som att fixa till de två stygnen så det var bara att sy på så kramade jag handen på sköterskan.

Efter att det var klart så kände jag mig nästan som hulken, så stark, så modig, jag hade inte lipat någonting. Fast känslan försvann direkt då hela kroppen blev som gele och det var svårt att gå på benen ut till bilen där kära maken väntade. Jag tror jag spänt varenda muskel jag har och har nog aldrig varit så utmattad (har jag säkert fast jag inte kommer ihåg det nu). Sen har jag sovit hela eftermiddagen och jag kan inte säga att det var trevligt att vakna upp, bedövningen hade då släppt. Fast nu är det bra att det är på flera olika ställen på kroppen. Man har inte ett ställe på kroppen att fokusera alla smärtkänslor till. Det svider och sticker och bränner lite här och där, värst är det under bröstet där det är fem stygn på samma ställe. Det är i alla fall så himla skönt att detta är gjort. Nu skulle ju detta skickas på test också men det bekymrar mig inte ett skvatt. Jag inbillar mig inte att jag lider av någonting, det besvärliga för mig är gjort.

Sen försökte jag lura Thomas med att det nu är strängeligen förbjudet för mig att göra någon form av hushållsarbete på de närmsta veckorna, åtminstone de tråkiga sakerna. Han ville se ett läkarintyg för att godkänna det så jag har redan gjort dagens gärning genom att trimma Classe, men dammsugning och matlagning tror jag inte jag klarar av på ett tag.....