Nu har jag ätit pencillin i några dagar och det börjar släppa i bihålorna. Jippi! Det är en jätteskön känsla när det där speciella trycket börjar lätta. Säg då den glädje som varar länge..... Pencillin ihop med en känslig tarm är ingen bra kombination. Resten av det får ni räkna ut själva.
Det jag väntar på är också att den enorma tröttheten ska flyga bort sin kos och att man ska få känna sig lite som vanligt igen. Känna lust att göra något och att sen orka göra det med. Än så länge så har jag ingen lust att göra något mer än att bara ligga och vila mig.
Det jag däremot längtar efter är jobbet. Jag längtar efter att bara få sitta på min plats, att höra allt pladder och surr runtomkring, prata lite skit med de som sitter närmast, skratta på rasterna. Fast egentligen tror jag att jag behöver några dagar till för att orka med jobbet. Tänkte kanske att jag bara skulle åka en sväng imorgon och bara sitta en stund på min kära plats, inte jobba, utan bara sitta där. Det längtar jag efter. Det är väl också en längtan efter att allt ska återgå till det normala igen. Mitt normala är att befinna mig på jobbet, det är det jag mår bäst av.
Först skulle jag bara behöva bara lite, lite energi. Man vet ju sen tidigare när man haft bihålsinflammation att energin kommer tillbaks men just nu känns det som om det aldrig ska hända och att jag aldrig varit så sjuk heller för den delen. Jag måste erkänna att jag är en mycket besvärlig människa när jag är sjuk, så långt från en trevlig patient man kan tänka sig. Gnäller högt hela tiden och ojar mig för att ta blodprov. Min kära make skulle egentligen belönas med en guldmedalj för att han står ut med mig när jag är sjuk.
Idag har Thomas duschat Classe så har jag fönat och borstat pälsen. Han blir som en stor vit fluffig boll när han är klar. Jättefin är han då i den långa pälsen. Ska ändå bli skönt att raka av honom allt när värmen kommer. Jag tycker han är ändå finare när han är naken, han själv tycker också att det är skönt när det är nedrakat. Han brukar bli som en valp när han är nyrakad på våren, hoppar och skuttar.
Nu går promenaderna lite lättare. Kommer nog bli ändå bättre när allt grus är bortsopat också. Just nu har en tik vänligheten att löpa också vilket hjälper till att lätta upp tillvaron för hanen här. Det är roligt att se honom lite exalterad och villig att gå ut igen. Däremot har jag nu hållit på att inte lyfta upp honom i sängen. Thomas lyfte upp honom igår natt men har nu fått stränga order från regeringen här att inte göra det mer. Ska bli kul och se om det efterlyds eller om man kan vänta sig myteri.
