Gnäll

Nu har jag nog genomlidit det värsta migränanfallet jag haft på många år. Har varit halvt förlamad i halva huvudet och helt yr och illamående. Trodde ju i söndags att detta var över för denna gång men inte, vaknade vid fyra på måndagmorgon och fick ta en tablett, vid åttatiden hade den inte hjälpt ett skvatt så jag tog en till och bad min man kolla till mig ibland så att jag fortsatte att andades åtminstone. Sen sov jag hela dagen och har sovit halva dagen idag. Är helt skakis i kroppen och huvudet känns helt snett.

Bra början på hösten med att ha haft både en förkylning och världens migränanfall, elände!

Som om detta inte vore nog så har jag ont i ryggen. Sträckte till mig lite i lördags och eftersom jag nästan bara legat sen dess blir det ju inte bättre.

Nej, nu blev det bara gnäll, men det blir så när man blir tvungen att tillbringa hela dagarna sovande, har inte energi till annat än lite gnäll.

Nu ska jag snart äta lite paj som min man har lagat till. Findus har visst hjälpt honom.

Dåliga kombinationer

Kombinationen valp, migränanfall och ensam hemma för att maken jobbar är inget som jag önskar någon annan. Det har inte varit roligt! Nu är huvudet iordning igen, om än lite segt.
Bauer tyckte i alla fall att det var väldigt spännande när jag spydde i toaletten. Vilka mystiska ljud det blev, både lite otäckt men ändå så lockande att man kan försöka att klättra ner i toalettstolen.

Så har jag lyckats med att sträcka till ryggen litegrann. Jag har legat ganska mycket i soffan och det brukar jag inte göra, plus allt krälande på golvet upp och ner och busa med leksaker. Det gör att denna gamla stela kärring får ont. Nu är jag kurerad med lite voltarensmörja på det onda och jag ska ta det lite försiktigt med krypandet ikväll.

Det blir semester att komma tillbaks till jobbet imorgon igen mot att ta hand om en valp. Det är verkligen mer än ett heltidsjobb.

Idag är första dagen som han har gjort ifrån sig inne, ändå så har vi tagit ut honom massor med gånger. Vi är för övrigt förbluffade över att vi på en vecka har lyckats så bra med att ta ut honom hela tiden så att det inte kommit något inne.

Nu ska jag hinna med att prata med min man några minuter innan han ska iväg till jobbet. Sen ska jag ha en jobbarkompis på fika ikväll.

Sinnesstämning och kosttillskott

Igår kväll begravde vid Classe vid hans träd här ute i trädgården, så äntligen är han hemma igen där han ska vara. Det var en jobbig stund men skönt att det är gjort. Jag tror att han är nöjd med sin plats.
Till helgen ska jag även städa ur hans skåp så att vi får in Bauers saker i det. Nu står det massa matpåsar och annat på bänken i köket och det ser inte så trevligt ut.

Tänk ändå vad en ny hund kan lindra sorgen över den gamla. Mitt i allt gråt så kommer det en valp skuttande och gör något roligt så att gråten blir uppblandad med lite skratt. Vår sinnesstämmning åker verkligen berg och dalbana just nu, men det känns som om det är precis så som är bäst att ha det nu.

Jag glädjer mig i alla fall väldigt mycket åt att det är fredag och att jag får vara hemma och busa med Bauer hela helgen. Just nu har han fått lite maskmani och gräver i gräsmattan för att hitta dessa små läckerbitar för att slurpa i sig dom. Tänker på Simba i lejonkungen när han första gången åt nån larv eller vad det nu var, "slemmigt men mättande". Ni vet sådana där små sniglar med gult skal, även de är goda att tugga på, nån fluga har han också klämt ner. Mycket varierad kost!

Mina hundar

Min lilla Bauerpojke

Nu var min extremt korta mammaledighet på en dag färdig och jag är tillbaks till jobbet igen. Lite jobbigt att åka iväg på morgonen när man hellre skulle ligga kvar på hallgolvet och leka med Bauer hela dagen. Nu får jag vänta tills helgen innan det är min tur att vara hemma. Det är mycket pyssel med en valp, mycket mer kommer vi sannolikt att upptäcka för varje dag. Igår satt jag en lång stund bredvid en av mina palmer och upprepade ordet nej några hundra gånger. Det är ju jättespännande att bita av palmblad eller försöka klättra upp i den stora krukan och äta lite av stenarna som ligger där.

I eftermiddag har vi varit ute i trädgården och kastat hans favoritleksak. Han blev helt slut av detta och har sovit som en stock i mitt knä hela kvällen. Jag tror han har lite jetlag efter helgens resa också. Så har han undersökt innehållet i några av köksskåpen, intressant, smakat på toalettborsten, gott, skällt och morrat på grannens katt, spännande och busat och gosat och bara varit allmänt sötast i världen.

Imorgon ska Thomas åka och hämta Classes aska så ska vi begrava honom vid hans favoritträd här i trädgården. Det kommer att bli ledsamt, samtidigt som det blir ett avslut. Jag har även kvar att städa ur Classes skåp, men det har jag inte förmått mig till att göra ännu. Hans koppel och kläder hänger också fortfarande framme. Det är skönt att ta lite då och då, jag vill inte ta allt med en gång.

Tänk vad Classe hade fnyst åt hur Bauer håller på, att springa och hoppa på det viset!!!! Hrmf, värdigt hade han bara i bästa Ior-stil lunkat tillbaks till sin bur och kastat ett långt öga och förfasat sig över hur ungdomen bär sig åt.

Min älskade Classegubbe

Det har varit en händelserik helg minsann. I fredags eftermiddag åkte vi, med husvagnen, ner till Gränna för att installera oss på campingen där. Mysig camping fast väldigt dåligt väder. Det var sådana åsksmällar så att husvagnen skakade. Regnigt och kvavt var det också. Eftersom vi inte besvärade oss med att sätta upp förtältet fick vi också slåss med grus, väta och gräs inne i husvagnen.

Jag och Thomas firade femårig bröllopsdag i fredags. Detta firade vi genom att sätta oss på en mysig restaurang nere vid hamnen. Nu var maten näst intill sämre än sämst, till och med mjukglassen vi inhandlade till efterrätt var lite smaklös, men vi var lika glada för det. Lite lagom trötta och hängiga av förkylning blev det en tidig sänggång, morgondagen skulle bjuda på nytt bröllop.

Systerdotter Frida gifte sig med sin Simon. Jättevackert och lilla lindebarnet Louise sjöng så vackert i kyrkan. Bröllopsfest inne i huskvarna med betydligt godare mat än vad vi ätit kvällen tidigare, jättegod buffé med massa gott plock. Till och med så att jag fick plocka ihop en "doggybag" av mat så att vi slapp matbekymmer på söndagen. Många roliga tal och bildspel avlöste varandra under festen. Hoppas att brudparet får en jättehärlig bröllopsresa till Turkiet.

Efter knappt några timmars sömn var det dags för mig och maken att skutta ur sängen och sätta oss i bilen för att köra ner till Skåne och hämta vår nya familjemedlem, lille Bauer. Man kan undra varför alla hundar vi köper finns i Skåne? Någon inre önskan av att rädda dom från att bli skåningar för att istället bli västgötar (som om det vore bättre?).

Vi blev förälskade i denna lilla krabat vid första ögonkastet. Bilresan hem gick bra efter det att han fick komma ut ur bilburen och sitta i knät istället. Vi placerad honom först i buren och det tog cirka 20 minuter innan han började spy, då kändes det som om det kommer att bli en lååång resa hem, men fick man sitta i knät var det inga problem.

Efter stopp på campingen i Gränna med matintag och påhäng av vagn, fortsatte vi hemåt. Vi gjorde även ett stopp hos familjen Larsson i Tidaholm för en kopp kaffe och för att visa upp vårt lilla underverk. Tror inte att Linus och Maja blev något sugna på valp nu....

Så kom vi hem och Bauer har inspekterat sitt nya hem och godkänt det. Jag och maken har fått valpsäkra hemmet lite nu, många saker man inte tänkt på. Fått upp ett litet provisoriskt staket då en tujahäck inte är några problem att klämma sig emellan för att utforska andra sidan. Så har vi även inhandlat ett nytt halsband och koppel som är hans alldeles egna, någon leksak ramlade också ner i shoppingkorgen.

Verkligen förkyld

Jag blev verkligen ordentligt förkyld. Igår var jag hemma från jobbet och jag sov nästan hela dagen. Var vaken en stund för att äta lunch sen blev jag så trött igen så jag sov och sov och sov. Kanske det man behöver när ett virus har attackerat kroppen. Har nu proppat i mig alla förkylningsmediciner jag har och även några apelsiner. Är det inte nån bra vitamin i apelsiner? Tyckte nu att jag känner mig pyttelite bättre idag, åtminstone i halsen, men kommer i alla fall att ligga i sängen idag och imorgon.

På lördag ska vi ner till Gränna för att gå på bröllop, det ska bli så roligt. Önskar helst att min lilla feber och snoran är borta då, det blir mycket trevligare både för mig själv och övriga gäster. Vi ska campa på Gränna camping, det blir nog sista campingturen denna säsongen. Fast egentligen är det flera månader kvar på säsongen, bara det att jag och kära maken jobbar precis olika så vi har ingen möjlighet att ta en hösthelg med husvagnen.

Håller också nu på med att tvätta alla Classes filtar och sovplatser. Hur kan en liten vovve vara ägare av så många filtar kan man undra? Körde näsan i en filt för att dra in hans doft, det luktade inte gott alls som jag hade tänkt mig. Förmodligen var inte filten tvättad på ett par månader, så doften av gammalt hundkiss, blöt vovve, grisöra i en enda unken doftröra är inte alls trevligt.
Det är jättetomt utan en hund i huset, det kommer inte ta lång tid alls innan någon ny hund flyttar in här, förmodligen blir det en valp av samma ras, chinese crested.
Även om man inte kan sörja någon förrän den är död så tror jag att både jag och Thomas länge har sörjt att Classe skulle somna efter vår semester. Vi har vetat om så länge att han inte skulle kunna fortsätta att leva ett bra hundliv med de sjukdomar han hade. På något sätt känns det som äntligen, äntligen är det gjort, vi får sörja på riktigt, vi får även gå vidare. Jag hade haft sådan ångest över att jag var den som skulle åka till veterinären med honom och göra detta. Men det var så lugnt, det gick så fort och var helt smärtfritt. Jag känner mig stolt över att jag har klarat av detta, framför allt klarat av att ta beslutet att låta sin lilla vän somna in före det händer något akut. Jag känner att jag verkligen hade förberett mig så mycket att jag nu inte alls har någon ångest över det gjorda. Jag vet att jag till hundra procent gjorde rätt.
Därmed inte sagt att vi inte sörjer Classe, för det gör vi. På något sätt har vi ändå helt accepterat att han inte finns mer än i vårt minne. Vi fick sju härliga år ihop med denna lilla vovve. Vi har älskat honom helt och fullt och det kommer vi även att göra med nästa lilla vovve som flyttar in i vår familj, för hundfritt kan vi inte ha det i detta huset.

Jobb igen

Då har man börjat jobba igen. Har en kanonförkylning så tar det lite lugnare på jobbet. Svarar heller inte i telefonen, tycker kunderna ska slippa mitt snoriga snörvel nu. Tror inte rösten skulle hålla för speciellt många samtal heller. Som tur är så finns det massa mail att svara på och så lite handläggning så går dagen fort.

Jobbigt att gå upp på morgonen utan att ha Classe att snubbla på i köket. Konstigt att det man innan tyckt varit jobbigt, tiggeriet när jag prasslar i kylskåpet, nu är helt olidligt att vara utan. Värst är ändå att komma hem och ingen möter en i hallen och blir överlycklig över att man kommer (förvisso blir min man glad när jag kommer och ibland viftar han också på svansen när han ser mig). Går ändå jättebra på jobbet att koppla bort tankarna. Kanske därför jag masar mig dit jätteförkyld istället för att ligga hemma och kurera mig.

Ska försöka proppa i mig lite extra vitaminer, massa nässpray och annat som är bra så att jag blir frisk till lördagens bröllop. Vi ska campa i Gränna. Äntligen ska jag få gå sådär fint uppklädd på en camping som jag, i alla fall vid packning varje gång, inbillar mig att jag ska göra. Kommer nog sticka ut från mängden i klädstil på campingen med min fina festklänning och höga skor. Problemet är fortfarande vad jag ska hitta en sjal!