Ledig dag

Idag har jag en ledig veckodag och ska bara ägna mig åt roliga saker, till exempel shopping. Ska in till Skövde och gå på hem&hobby för att hitta lite höstnytt till hemmet. Om några veckor är det dags att byta gardiner och "hösta in sig" lite. Då passar det bra att ha lite nytt pynt också tycker jag.
Ska hitta något fint tyg också så att jag kan sy några nya fina kuddfodral till sofforna i vardagsrummet. Det ska vara lite höstfärgat sådär. Så måste man ha lite nya ljus och annat plock för att göra höstens intåg lite roligare.

Bauer vill gärna att jag åker till hundaffären och handlar någon rolig leksak som piper till honom. Den enda han har som piper läcker ut sitt innehåll lite här och där . Just nu ligger han på golvet här bredvid och håller på att "dödar" en plastgalge. Tydligen måste man bita och morra endel för att det ska lyckas.

Igår jobbade jag ett sent kvällspass, det har jag inte gjort sen tidigt i våras. Det är inte ofta jag jobbar kväll längre, men det är ganska skönt eftersom det är så tyst på kontoret. Resten av veckan blir det dagtid. På torsdag efter jobbet ska vi i vår grupp äta mat ihop och sitta och prata utan att bli störda av telefonen. Ska bli roligt att hinna sitta och prata en stund och samtidigt få i sig lite god mat.

Nej, nu hinner jag inte sitta här längre. Bauer har lyckats med att ta livet av galgen och är nu uttråkad. Nu vill han busa med mamma. (av någon märklig anledning var det visst så att jag skulle gå upp och min man få sovmorgon. jag vet inte när eller hur detta bestämdes)

Kom

Idag har vi övat på kommandot "kom". Det går väldigt bra när man har en godisbit som motiverar. Jag kommer från denna stund alltid gå runt med lite levergodis i fickan!

Min nya plan gällande trimmaskinen är att försöka få ta ett par raktag verje kväll, sent, när Bauer är skittrött. Om det fortfarande efter två veckor är lika hemskt så tänker jag bryta ut i panik. Då får jag beställa tid hos hundtrimmaren utanför Hjo och be om hjälp. Vi åkte alltid dit med Classe först under något års tid innan jag hade lärt mig att göra detta själv.

Ju mer jag har tänkt efter, desto mer kommer jag ihåg att vi faktiskt jobbade en hel del med Classe det första året. Man glömmer ju och tror att det alltid varit så enkelt som det sen blev. Classe var ju helt vettförskrämd för allt när vi fick honom och morrade enhel del på alla otäcka saker. Blev han trängd så åkte alltid läpparna upp i morrningen. Är det någon av er som ens kan komma ihåg eller tänka er att det var så? För att inte tala om vad jag slet för att få borsta och sen köra trimmer. Vi hade också väldiga problem med kloklippning i början. Koppel kunde han inte heller gå i och han var också undantaget från regeln att en hund aldrig frivilligt skulle svälta ihjäl, det skulle han gärna ha gjort om vi inte tvingat honom att äta.
Så var ju Claes Ohlsson en fena på att kissa inne, markera allt, allt, allt, så att det var hans saker och luktade sin ägare ordentligt. Jag vet hur frustrerad jag var över detta, speciellt den gången han kissade runt lite på vårt nyslipade trägolv i vardagsrummet och det blev gula fläckar som fortfarande är kvar.
Det märkliga är att jag har glömt, inte glömt egentligen, men glömt arbetet man har lagt ner på att få ordning på en hund. Känner mig i alla fall väldigt nöjd med dagens träning på kommandot kom. Och en till sak, Bauer lyfte på benet idag när vi var ute och promenerade. Inte så mycket för att revirpissa utan mer för att det var lite trångt vid lyktstolpen där han kissade. Tror jag i alla fall.

Jag får attacker av Classelängtan ibland. Så mycket att det gör ont. Att man kan sakna en hund så mycket att man faktiskt får fysiskt ont inuti av längtan. Jag kan blunda och känna hur jag har honom, motsträvigt, i knät, hur han springer efter mig när jag lagar mat, se hur glad han blir när jag kommer hem, höra hans njutningsgnissel när han trivdes, speciellt när han fick följa med i bilen och inte blev lämnad hemma, hur hög och fin i kroppen han blev när han mötte nån tjusig tik, hans förväntan när jag öppnade hans skåp, kanske skulle en godbit ramla ut, jag kan, när jag blundar, känna hans doft när jag som om jag körde in näsan i hans päls. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag glädjs över att vi har Bauer, men jag sörjer inte Classe mindre för det. Jag saknar honom, så otroligt mycket, min lilla, lilla pojke.

Trim

Idag har vi gjort ett inte alltför lyckat försök att trimma ansiktet på Bauer. Han tyckte inte om detta. Så just nu är han "söt" i ansiktet med några små rakangrepp. Vi får nog hålla på ett par veckor en liten stund varje kväll så är nog hela ansiktet gjort. Lagom tills det är dags att börja om från början igen....
Det är mycket saker man bara tagit för givet som nu ska läras om. När jag tänker efter så slet jag rejält det första halvåret med Classe också. Man förtränger lätt och tror att det alltid gick smidigt. Så vi har verkligen en utmaning framför oss. Det är ju inte så att man vill köra in trimmern i ögat på honom! Han är sååååå hal att hålla fast. Kroppen blir som en illers kropp, lång, jättetunn och slingrig.

Skam den som ger sig. Borstningen går ju redan bättre än de första gångerna. Så har vi kloklippning, bilåkning, lära sig att vara själv lite, enklare kommando som till exempel kom och stanna. Just de två känns som de mest viktiga att lära.

Puh!

Så får jag hela tiden påminna mig själv om "att det som är gulligt på en valp är inte trevligt beteende på en vuxen hund". Ibland känns det så tråkigt att säga nej och fy när han är så söt, men vi har hittills skött vårt uppdrag ypperligt maken och jag.

Nu ska jag ta den lille "illern" och krypa till kojs. Han ligger så gott på huvudkudden intill och sover som en stock hela natten. Morgontrött är han också, men klockan kommer att ringa tidigt så att vi håller kisset ute i gräsmattan. Jag chansar inte med detta.

Lååånga dagar

Veckan har börjat med tre låååånga arbetsdagar. Har massa utbildningar som jag ska göra och nu är det bara att sätta full fart med dom. Kommer bli lång dag imorgon med men sen på fredag slutar jag kvart över tre och tänker skynda mig ut genom dörren direkt då. Sen ska jag och Bauer ha en härlig helg.

Börjar vänja mig lite nu vid denna omställning som det varit till att bli valpmamma. Bauer börjar också att slita sig lite från fötterna på en och går lite på egna upptäcksfärder. Fast som med alla småbarn får man kolla när det helt plötsligt blivit tyst någonstans, då är det något bus på gång.....

Det är i alla fall helt underbart att komma hem från jobbet och han blir helt överlycklig över att man är hemma. Hälsningsritualen tar en stund, mysigt, mysigt. Så kan han ligga i mammas knä och gosa en lång stund.

Maken börjar känna sig lite rastlös nu på veckodagarna över att vara lite låst. Han blev nästan glad när han kom på att han kan dammsuga imorgon! Fördelar med valp som man inte tackar nej till.

Annars inte mycket som händer, arbete och valp, det är mitt liv just nu.

Valpmamma

Det är jobbigt att vara valpmamma. Tack gode gud är det söndagkväll så att jag får gå till jobbet imorgon bitti igen... Nej, nu kanske jag överdrev ändå, men det är ett himla passande hela tiden. Bauer är runt fötterna på en var man en befinner sig. Så kommer han bara på mer och mer rackartyg. Verkligen som natt och dag att gå från en gammal trött hund till en yster valp.

I fredagskväll var Linus här med Dixie. Bauer tyckte att hon var mycket stor och vacker. Vad Dixie tyckte om Bauer ska jag nog inte skriva här... Mycket bra träning för lille pojken att träffa lite andra hundar.
På lördagen gick vi genom marknaden som var på plats här i byn. Givetvis bar jag honom och det tog en kvart, enda inköpet blev en ny plånbok till maken. Bauer var helt slut efter allt det spännande.

Idag väckte han mig kvart över sex genom att spy. Han hade i alla fall förstånd nog att hoppa ner ur sängen och spy på golvet. Man få vara tacksam för det lilla.
Så har vi åkt bil runt kvarteret idag, det var otäckt! Jag tyckte det var mer otäckt att han åt upp en harskrank. Gott, tyckte Bauer.

Jossan har varit hemma hela helgen. Det blev inget bröllop för henne. Hon är helt ur form och orkade inte med någon social tillställning. Så betedde sig inte faderskapet något vidare utan slängde på luren i örat på henne och tyckte att hon skulle ljuga lite för övriga släkten. Med massa så onödigt idioti från det hållet så mår Jossan bara sämre.
Nu ska hon hem till Värnamo imorgon och jag hoppas verkligen att hon får en praktikplats snart så att det blir både struktur och lite meningsfylld vardag för henne. Det gör ont i hjärtat på mig att se henne må så dåligt.

Ikväll blir det soffläge och tidig sänggång, kanske nån film eller nåt. Igår såg vi faktiskt på Avatar. Den var faktiskt riktigt bra och filmtekniken är helt facinerande och imponerande.

Till veckan ska vi även raka ansiktet på Bauer. Det kommer att bli en spännande kamp. Kommer nog att få ta maken till hjälp de första gångerna. Tänderna är himla vassa på en valp, har nu några små hål i handen.

Kaxig valp

Idag är det fredag redan. De tre första dagarna av veckan har jag ju sovit bort så veckan blev till helg väldigt fort. Eller inte riktigt än, det är tidig fredag morgon nu. Har upptäckt att med en valp i huset är denna tiden, då han fortfarande ligger hos maken i sängen och sover, den bästa tiden att sätta sig vid datorn en stund, sen hinns det inte med.

Lille Bauer har verkligen bott in sig nu och hämningarna börjar släppa och vi börjar bli varse över vad valp innebär. Puh! Igår kväll var han på precis allt och bet, precis allting! Så har han kommit på hur han ska göra för att ta sig ut ur den inghägnade delen av trädgården så det blev lite jagande igår kväll med. Eftersom han inte har den blekaste aning om vad han heter eller vad kom eller andra hastigt påhittade kommande betyder så skyndade han sig genom grannarnas trädgårdar.
Idag ska maken stärka upp stängslet så att alla flyktvägar stängs till. Skrattar bäst som skrattar sist. Det man måste ha i åtanke är att kroppen på en liten valp blir lika smidig och smal som en illers. Där vi tror att det är omöjligt att klämma sig emellan har visat sig inte vara några som helst problem.

Tidig afton idag ska vi ha besök av Linus och Dixie, kanske något barn också. Thomas har grejat med Majas dator som nu är klar för hämtning, och så passar det jättebra att en stor hund kommer in i huset en stund.

Tyvärr var det fullt på valpkursen i Skara, så ska ta och ringa runt till närliggande städer och hoppas att hitta en plats. De har i alla fall öppet hus på klubben i Skara på måndagskvällar, så där ska vi hänga nån timme varje måndag.

Så kom lillmatte hem igår också och Bauer blev jätteglad över att se Jossan igen. Idag ska hon vidare till Vara för att gå på bröllop imorgon.

Nu ska jag fixa till lite frukost och sparka igång denna dag.

Åter på banan (men vinglig)

Nu är jag uppe med tuppen (om än lite trött) och ska snart iväg till jobbet. Det är betydligt trevligare att kliva ur sängen när man har ett mål med vad man ska göra med denna dag (istället för att bara gå och kissa och sen lägga sig igen).

Tror jag aldrig blivit så enormt trött av migrän. Å andra sidan brukar jag inte ha migrän i över fyra dagar heller.

Igår så duschade vi Bauer för första gången. När han var fönad och torr var han helt slut av all denna aktivitet. Han sov som en stock i soffan hela kvällen. Det var svårt att få honom att vakna till för att ut och kissa. Så vräkte regnet ner också så han blev helt jätteblöt igen. En jobbig kväll för en valp.

Ikväll kommer Jossan hem igen. Hon ska på kusinbröllop i Vara denna helg. Gissa vem som har fått ringa och stöta på för att ordna transport åt barnet? Märkligt att det inte verkar finnas en vettig tanke i hjärnan på endel. Inte en enda!