Bauer hemma igen

Idag på förmiddagen fick jag åka och hämta Bauer igen. De hade under kvällen kört kontrast och det gick genom hela systemet, så vad det än var som stoppade upp så har det i alla fall kommit ut i ena eller andra änden.
Nu får han äta lite skonkost ett tag och ta det lite lugnt. Nu vet jag inte hur man säger till en valp hur man tar det lugnt, men uppenbarligen är han lite trött för han har sovit som en stock på min mage i 2-3 timmar direkt efter hemkomsten. Nu har han busat lite och ska snart få lite god mat igen. Mat 5-6 gånger per dag och små portioner.
Hemfärden tyckte han var helt förfärlig, så otäckt när jag höll honom kvar på filten i sätet bredvid att han kissade på sig! Så bilåkning är något som vi verkligen måste lägga ner mycket jobb för att få det att bli trevligt. Nu får vi vänta med de övningar som vi hållt på med någon vecka, tills han kan äta levergodis igen.... Mycket bra positiv förstärkning för lille herrn har vi märkt. Jag har ju faktiskt lyckats raka halva halsen genom att öva varje kväll med borste och trimmer och levergodis. Han kommer att se lite rolig ut innan hela ansiktet är trimmat.
Nu ska jag gå och stjäla benet för honom som han hittade på golvet här. Han kommer undra varför vi blivit så elaka mot honom helt plötsligt. Inget gottis och inget att gnaga på och körde iväg honom till ett ställe där man fick ligga i en bur med dropp där man inte fick bita på slangen eller nåt annat roligt. Smekmånaden i detta huset kanske är över? Skulle inte tro det.....

Hujedamej

Idag har lille Bauer blivit ordentligt sjuk och är nu inlagd på djursjukhuset i Skara med dropp. Hujedamej så hemskt att åka därifrån och lämna han alldeles ensamen. Nu är han väl inte helt själv där, men mamma eller pappa fick inte vara kvar.

Han började med att spy något alldeles förfärligt på förmiddagen, massa gånger. Thomas ringde till mig på jobbet så jag fick flexa ut och skynda mig hem. Sen blev han helt slut och trött av detta. Med småvalpar vet man inte riktigt vad de har stoppat i sig så det kan vara något som har fastnat någonstans i mag/tarmkanalen. Veterinären gjorde en vanlig röngten men eventuellt ska de även göra en kontraströngten senare.
Han var lite piggare när vi kom in men tandköttet var något blekt, så med en valp chansar man inte om man är veterinär. Eftersom det inte finns något extra att ta av på några kilo valp så måste han få i sig näring, annars går det utför fort.
Förhoppningsvis blir det bara över natten så att han kan få komma hem imorgon igen. Det var inte roligt att gå ut från ett djursjukhus utan hund. Minnet från sist jag gjorde det ligger alldeles för nära ytan.
Så nu kommer vi förmodligen att sitta och vakta telefonen ifall de ringer om det är något. Jag hoppas att det är nåt som bara kommer ut av sig själv så de slipper att öppna lille valpen. Jag vill inte att de ska ringa och säga att det blir operation.

Så nu ska jag väl vara tacksam för att det blev en misslyckad shoppingtur tidigare i veckan så att det finns lite mer pengar kvar. Det är ju så billigt hos veterinären. Vad detta kommer att kosta vågar jag knappt inte tänka på.

Tråkig shopping

Det blev ingen vidare lyckad shoppingtur. Hittade inte alls massa roliga saker som jag hade tänkt mig. Lite tyg, men inte nåt mer spännande än att två var samma som jag hade som kuddfodral förra vintern (har köpt fyra olika tygbitar). Några ljus hittade jag men inga skojiga krukor eller annat kul. Lite fint grus som jag ska ha i ett blomsterarr som ska stå på köksbordet, men shoppingturen avlöpte inte alls så som jag tänkt mig.
Inte ens någon passande klädtrasa till mig själv hittade jag, inga skor heller. Inte för det var det jag skulle handla, men i alla fall.
Bauer blev överlycklig när jag kom hem med ny leksak som piper. Köpte några stycken men han får en i taget. När han gjort sönder den så ligger nästa sak och väntar i skåpet.
Så hittade jag en jättefin present till Jossan. Fast hon kommer att få den när hon kommer hem om två helger istället för att vänta till hennes födelsedag. Skulle säga att chansen/risken är 100 % att jag kommer att köpa minst tio födelsedagspresenter till innan det har hunnit bli den tredje oktober.

Ledig dag

Idag har jag en ledig veckodag och ska bara ägna mig åt roliga saker, till exempel shopping. Ska in till Skövde och gå på hem&hobby för att hitta lite höstnytt till hemmet. Om några veckor är det dags att byta gardiner och "hösta in sig" lite. Då passar det bra att ha lite nytt pynt också tycker jag.
Ska hitta något fint tyg också så att jag kan sy några nya fina kuddfodral till sofforna i vardagsrummet. Det ska vara lite höstfärgat sådär. Så måste man ha lite nya ljus och annat plock för att göra höstens intåg lite roligare.

Bauer vill gärna att jag åker till hundaffären och handlar någon rolig leksak som piper till honom. Den enda han har som piper läcker ut sitt innehåll lite här och där . Just nu ligger han på golvet här bredvid och håller på att "dödar" en plastgalge. Tydligen måste man bita och morra endel för att det ska lyckas.

Igår jobbade jag ett sent kvällspass, det har jag inte gjort sen tidigt i våras. Det är inte ofta jag jobbar kväll längre, men det är ganska skönt eftersom det är så tyst på kontoret. Resten av veckan blir det dagtid. På torsdag efter jobbet ska vi i vår grupp äta mat ihop och sitta och prata utan att bli störda av telefonen. Ska bli roligt att hinna sitta och prata en stund och samtidigt få i sig lite god mat.

Nej, nu hinner jag inte sitta här längre. Bauer har lyckats med att ta livet av galgen och är nu uttråkad. Nu vill han busa med mamma. (av någon märklig anledning var det visst så att jag skulle gå upp och min man få sovmorgon. jag vet inte när eller hur detta bestämdes)

Kom

Idag har vi övat på kommandot "kom". Det går väldigt bra när man har en godisbit som motiverar. Jag kommer från denna stund alltid gå runt med lite levergodis i fickan!

Min nya plan gällande trimmaskinen är att försöka få ta ett par raktag verje kväll, sent, när Bauer är skittrött. Om det fortfarande efter två veckor är lika hemskt så tänker jag bryta ut i panik. Då får jag beställa tid hos hundtrimmaren utanför Hjo och be om hjälp. Vi åkte alltid dit med Classe först under något års tid innan jag hade lärt mig att göra detta själv.

Ju mer jag har tänkt efter, desto mer kommer jag ihåg att vi faktiskt jobbade en hel del med Classe det första året. Man glömmer ju och tror att det alltid varit så enkelt som det sen blev. Classe var ju helt vettförskrämd för allt när vi fick honom och morrade enhel del på alla otäcka saker. Blev han trängd så åkte alltid läpparna upp i morrningen. Är det någon av er som ens kan komma ihåg eller tänka er att det var så? För att inte tala om vad jag slet för att få borsta och sen köra trimmer. Vi hade också väldiga problem med kloklippning i början. Koppel kunde han inte heller gå i och han var också undantaget från regeln att en hund aldrig frivilligt skulle svälta ihjäl, det skulle han gärna ha gjort om vi inte tvingat honom att äta.
Så var ju Claes Ohlsson en fena på att kissa inne, markera allt, allt, allt, så att det var hans saker och luktade sin ägare ordentligt. Jag vet hur frustrerad jag var över detta, speciellt den gången han kissade runt lite på vårt nyslipade trägolv i vardagsrummet och det blev gula fläckar som fortfarande är kvar.
Det märkliga är att jag har glömt, inte glömt egentligen, men glömt arbetet man har lagt ner på att få ordning på en hund. Känner mig i alla fall väldigt nöjd med dagens träning på kommandot kom. Och en till sak, Bauer lyfte på benet idag när vi var ute och promenerade. Inte så mycket för att revirpissa utan mer för att det var lite trångt vid lyktstolpen där han kissade. Tror jag i alla fall.

Jag får attacker av Classelängtan ibland. Så mycket att det gör ont. Att man kan sakna en hund så mycket att man faktiskt får fysiskt ont inuti av längtan. Jag kan blunda och känna hur jag har honom, motsträvigt, i knät, hur han springer efter mig när jag lagar mat, se hur glad han blir när jag kommer hem, höra hans njutningsgnissel när han trivdes, speciellt när han fick följa med i bilen och inte blev lämnad hemma, hur hög och fin i kroppen han blev när han mötte nån tjusig tik, hans förväntan när jag öppnade hans skåp, kanske skulle en godbit ramla ut, jag kan, när jag blundar, känna hans doft när jag som om jag körde in näsan i hans päls. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag glädjs över att vi har Bauer, men jag sörjer inte Classe mindre för det. Jag saknar honom, så otroligt mycket, min lilla, lilla pojke.

Trim

Idag har vi gjort ett inte alltför lyckat försök att trimma ansiktet på Bauer. Han tyckte inte om detta. Så just nu är han "söt" i ansiktet med några små rakangrepp. Vi får nog hålla på ett par veckor en liten stund varje kväll så är nog hela ansiktet gjort. Lagom tills det är dags att börja om från början igen....
Det är mycket saker man bara tagit för givet som nu ska läras om. När jag tänker efter så slet jag rejält det första halvåret med Classe också. Man förtränger lätt och tror att det alltid gick smidigt. Så vi har verkligen en utmaning framför oss. Det är ju inte så att man vill köra in trimmern i ögat på honom! Han är sååååå hal att hålla fast. Kroppen blir som en illers kropp, lång, jättetunn och slingrig.

Skam den som ger sig. Borstningen går ju redan bättre än de första gångerna. Så har vi kloklippning, bilåkning, lära sig att vara själv lite, enklare kommando som till exempel kom och stanna. Just de två känns som de mest viktiga att lära.

Puh!

Så får jag hela tiden påminna mig själv om "att det som är gulligt på en valp är inte trevligt beteende på en vuxen hund". Ibland känns det så tråkigt att säga nej och fy när han är så söt, men vi har hittills skött vårt uppdrag ypperligt maken och jag.

Nu ska jag ta den lille "illern" och krypa till kojs. Han ligger så gott på huvudkudden intill och sover som en stock hela natten. Morgontrött är han också, men klockan kommer att ringa tidigt så att vi håller kisset ute i gräsmattan. Jag chansar inte med detta.

Lååånga dagar

Veckan har börjat med tre låååånga arbetsdagar. Har massa utbildningar som jag ska göra och nu är det bara att sätta full fart med dom. Kommer bli lång dag imorgon med men sen på fredag slutar jag kvart över tre och tänker skynda mig ut genom dörren direkt då. Sen ska jag och Bauer ha en härlig helg.

Börjar vänja mig lite nu vid denna omställning som det varit till att bli valpmamma. Bauer börjar också att slita sig lite från fötterna på en och går lite på egna upptäcksfärder. Fast som med alla småbarn får man kolla när det helt plötsligt blivit tyst någonstans, då är det något bus på gång.....

Det är i alla fall helt underbart att komma hem från jobbet och han blir helt överlycklig över att man är hemma. Hälsningsritualen tar en stund, mysigt, mysigt. Så kan han ligga i mammas knä och gosa en lång stund.

Maken börjar känna sig lite rastlös nu på veckodagarna över att vara lite låst. Han blev nästan glad när han kom på att han kan dammsuga imorgon! Fördelar med valp som man inte tackar nej till.

Annars inte mycket som händer, arbete och valp, det är mitt liv just nu.