Solning

Idag har jag tillbringat några timmar ute på altan och solat. Lagom temperatur för det nu, känns som om det vore riktig sommar men ändå inte riktigt så varmt att det blir olidligt. Poolen är ju inte uppe och igång än. Förhoppningsvis kommer vi igång med den i mitten av maj.

Mitt på dagen tog jag en lång siesta och gick in och la mig och stensov i soffan i närmare tre timmar. Skönt. Bauer blir också helt slut av värmen och tyckte det var skönt att komma in och sova några timmar. Fantastiskt roligt med en hund som vill vara ute. Nu har vi öppet så han kan gå ut lite när han vill. Finns bara ett problem med vidöppna dörrar. Alla kvarterets katter som också gärna använder våran altan som sitt bästa solställe. Vill inte gärna ha in katterna i huset. Bauer blir ju helt vild av lycka när han får syn på en katt och skäller och springer efter katten för att leka. Katten uppfattar det mer som det är fara för livet och springer med högsta hastighet ut ur vår trädgård. Bauer blir alldeles ledsen över att han inte fick leka, och vi blir alldeles lyckliga och hoppas att katterna ska begripa att vår trädgård inte är en frizon längre.

Ikväll har jag också lyckats raka ansiktet på Bauer. Det blir alltid hack på samma ställe, i mungiporna. Han verkligen avskyr när jag kör trimmern där och gör sådana hastiga ryck med huvudet. Det spelar ingen roll hur hårt man håller fast ansiktet så blir det alltid några hack på samma ställe, varenda gång. Irriterande är ordet.

WOW

Vilken bra födelsedag jag har haft. I och för sig har jag varit jättetrött efter gårdagens aktiviteter så jag har slappat och halvsovit till långt in på eftermiddagen.



Under gårdagen var vi först i Skövde, var inne i några affärer nere i centrum. Fick faktiskt maken att inhandla massa kläder till honom (slank visst med lite till mig också). Han blev helt svettig när vi stod i kassan och allt skulle betalas. Det finns en anledning till att han inte brukar vara med ute och klädshoppa, vet man inte om vad det kostar så stör det inte så mycket...
Så var vi inne på bolaget och köpte ett finvin som vi gav till Linus o Magnus eftersom de tagit hand om Bauer. Till Larssonbarna köpte vi påskägg och hundarna, Dixie o Ludde fick varsitt grisöra.
Så var vi på icakvantum och handlade allt vi behövde inför påskhelgen.



Så tog vi en sväng upp till KSS där jag var inne på kava och lämnade ett tackkort och ett jättepåskägg fullt med godis. Tänk vilka fantastiska människor som arbetar på sjukhus och vårdar ynkliga patienter som mig med världens tålamod, lugn och omtanke.



Efter alla uträttade ärende åkte vi till Tidaholm och hämtade Bauer. Han blev väldigt glad över att se oss men hade nog inte haft några större problem med att stanna kvar heller så bra som han har haft det där. Efter några timmars fika var det dags att bege sig hem, Thomas skulle ju jobba på natten. Jag ägnade hela kvällen åt att springa på toaletten och knapra tabletter. Jag har verkligen ansträngt mig för att äta saker som jag vet håller igång min mage, men kanske har jag överdrivit lite i rena skräcken över att det ska hårdna till. Så sena kvällen och halva natten var ingen rolig upplevelse, varken för mig eller Jossan som då var här för att ta hand om mamsen när papsen var på jobbet.



Idag, på min 45-årsdag har jag haft en jättebra dag. Som jag skrev först, halvsovit halva dan men det var verkligen behövligt. Bauer har också varit skittrött och sovit en hel del han med. Jossan passade på att ligga och sola några timmar.
Ikväll har vi haft födelsedagsmiddag bestående av oxfilé med potatisgratäng och god sallad och lite annat plock till. Jättegott! Så blev det kaffe och god kaka som efterrätt.



Sen kom presentöppningen och jag blev alldeles mållös. Jag fick något som jag i flera år har gått och drömt om att jag vill ha, en systemkamera. En riktigt bra kamera som man kan ta massa fina kort med och sådana där kort i farten eftersom det bara går att klicka. Tänk vad massa fina hundkort jag kommer kunna ta nu. För att inte tala om naturkort och allt möjligt. Jag tror att kära maken kommer tycka jag är lite pinsam sen när jag ska springa och fota allt och kanske ångrar sig över att han införskaffat den perfekta presenten till mig.
Jag fick också en liten svart väska som jag önskat mig, min favoritbodylotion och en jättehäftig smidesljusstake som ska hänga någonstans. Jag ska lura ett tag på vart den ska passa in.



Jag har med andra ord haft en mer eller mindre perfekt födelsedag. Enda smolken i bägaren är att jag inte är kry ännu och inte kommer att kunna åka till Bua imorgon för att träffa hela släkten. Det är lite orättvist tycker jag, så jag försöker allt vad jag kan att förtränga att alla andra ska dit och ha roligt.

En liten visa

Vad är det för en dag
Vad är det för en dag
För det är ingen vanlig dag
För det är Hillevis födelsedag
Det blir den bästa dan

Bauer

Idag ska vi åka och hämta hem vår bebis igen. Hoppas att han blir glad och lägger upp ett likadant asgarv som han gör på detta fotot.

Vårarbete

Det är vad min make med hjälp av dotter håller på med i trädgården. Thomas var och köpte sig en mossrivare och nu ska det minsann bli en fin gräsmatta i denna trädgården igen.
Igår var Thomas och handlade massa påskliljor och penseér som han har planterat i massa krukor ute. Ser jättefint ut. Jag undrar hur lång tid det tar innan jag kommer att kunna ägna mig åt någon form av trädgårdsarbete igen. Egentligen är jag väl inte jätteroad av trädgårdsarbete mer än i tanken. Den här drömmen om att ha en lummig, fin och härlig trädgård. Fast på våren får man alltid ett sug över att få börja härja runt lite.


Själv ligger jag inne och bara försöker att läka. Tar några små korta promenader runt kvarteret eller bort till affären. Vid sextiden idag har vi planerat att göra en liten utflykt till ÖoB i Skara. Kan ni tänka er något så spännande när man bara legat hemma eller på sjukhus?


Imorgon eftermiddag ska vi åka iväg till Tidaholm och hämta hem Bauer. Det ska bli väldigt roligt att få hem honom igen, men vad vi har behövt de här dagarna valpfritt. Jag märker på Thomas hur han har lugnat ner sig och stressat av massor. Han har bara kunnat göra lite i trädgården och sen slappat och bara få tänka på att samla ihop lite krafter igen. Orken hos honom var väl i det närmaste uttömd.


På fredagkväll ska vi fira att jag då fyller 45 år. Det är nog dags nu att flytta bort alla mina presenter och kort jag fått under sjukskrivningen och göra plats för massa nya härliga födelsedagspresenter istället. Som jag alltid sagt, jag kommer aldrig i hela mitt liv undanbe mig att bli firad, jag älskar att få presenter, nästan lika mycket som att ge bort presenter.

Liten bättring

Igår var jag själv hemma under dagen för Thomas jobbade dagskift 08,00-22,00. Var lite orolig över hur jag, som egentligen är en självständig person och normalt har behov av att vara själv, skulle klara av att vara alldeles ensam en hel dag. Hade bestämt med Jossan att jag skulle ringa henne om det blev besvärligt för mig. Lyckades klara av toalettbesök (kodordet) på morgonen. Det är fortfarande otroligt smärtsamt men en liten förbättring sen tidigare. Uppenbarligen har operationen i fredagskväll gjort någon skillnad. Fick ändå plocka i mig ganska stor mängd smärtstillande och hade det jobbigt under 3 timmar. Man blir ju lite trött av alla mediciner så jag lyckades sen slumra till en stund. Känner mig stärkt över att jag klarade mig själv utan att ha min kära make precis intill mig när det gjorde som mest ont. Vi messade massor till varandra men Thomas fick stränga order att inte ringa. Hade jag hört hans röst så hade jag säkert brytit ihop och bett honom komma hem. Sen kom Jossan ut en sväng vid tretiden då vi tog en promenad till affären. Det är ungefär en sån lång runda på cirka 10 minuter som jag klarar av nu. Märkligt att hela kroppen blir så otroligt nedsatt och att man blir så himla trött hela tiden. Efter lite kaffe och bulle så åkte Jossan hem igen och jag låg i soffan och slappade fram till att kära soulmaten kom hem på kvällen. Idag är det alldeles fantastiskt väder ute. Jag har bara varit ute några vändor på altan när jag har rökt. Jag kan inte sitta på en stol så många minuter och, jag klagar absolut inte på värmen, men just nu tycker jag det är lite jobbigt. Ska senare ikväll ta en liten promenad igen, kanske orkar jag med några kvarter till denna dagen? Bauer han har rena rama lyxlivet i Tidaholm och vi får uppdateringar genom mms med fina bilder på massa saker de gör. Han trivs nog helt fantastiskt med Dixie och Ludde som hundsällskap.

Operation igen

Nu är det ju inte alltid det går som man har tänkt sig. Ska saker krångla så ska det göra det ordentligt verkar det som. Hade ju börjat känna mig lite bättre och börjat hitta tillbaks till mig själv igen, så började det backa igen och fick i fredags morse bege mig in till sjukhuset igen. Det blev kanyl i armen direkt och lite extra morfin så att läkaren skulle kunna göra en undersökning. Detta fungerade inte alls på grund av smärta och kramp. Läkaren gick iväg och konfererade lite med en expert på detta område och beslutet blev att jag skulle läggas in och opereras akut, vilket betyder att det ska ske inom 24 timmar. Både jag och Thomas satt som fågelholkar av chock. Jag hade räknat med att kanske få lite mer medicin, kanske lite antibiotika eller nåt eftersom det hade börjat bli lite varigt och jag fått lite feber. Men operation! Igen! Samtidigt ihop med chocken så fanns även en känsla av nån form av lättnad. Det kommer hända något, kanske det till och med lyckas och att jag kommer bli bättre sen? Kanske till och med helt frisk och smärtfri? Thomas fick då åka hem och packa väska och jag blev inlagd på avdelning och fick göra alla förberedelser för operationen. Duscha i det där härliga hibiscrub. Det står att man ska akta sig för att få in det i ögon, öron och näsa. Det står inget om att man ska akta sig för att få in det i munnen, det smakade inte gott alls.... När jag stod i duschen så kom tanken verkligen ikapp mig, en operation till. Skräcken och ångesten och rädslan över vad som kommer att hända efter ytterligare ett ingrepp bara slet tag i hela min själ. Ska jag sen behöva uthärda flera veckor till av det helvete som jag nu har befunnit mig i? Sjuksköterskan gav mig lite lugnande direkt och läkaren kom in och förklarade väldigt bra vad det är som ska göras och jag kände mig genast mycket lugnare och tryggare. Däremot så har man ju ingen aning om när det ska ske, hur länge man ska behöva ligga och vänta. Jag började förbereda mig på att det kanske inte skulle bli förrän på morgonen dagen efter och började stressa upp mig över hur jag skulle lyckas somna. Helt plötsligt kommer sköterskan och i ett huj var det dags för mig så jag behövde bara vänta några timmar. Otroligt skönt. Att bli sövd är inte alls otrevligt. Tjoffs, så är man borta. Det är klart att jag påminde narkosmänniskan om att verkligen kontrollera att jag verkligen sov ordentligt innan de började operera. Helt plötsligt står det sen nån annan människa och väcker en i ett annat rum och operationen är klar. Det är ju inte helt behagligt att vakna och smärtan just då var hemsk, men i med massa mer morfin i droppet så slocknar man av igen. Mitt i natten sen var jag jättepigg, mådde hur bra som helst, inte något illamående av narkosen. Jag var hungrig och fick pannkakor med jordgubbssylt. Jag tror aldrig att pannkakor smakat så gott. Så hamlade jag i någon form av lyckorus över att den där krampande smärtan faktiskt var borta. Inte för att jag var helt smärtfri på något sätt men mer normal smärta. Jag blev så uppe i varv, både av lättnad, lycka över att operationen var över, förvåning över att jag inte mådde sämre efter att varit sövd, så gjorde väl alla droger jag hade i kroppen då sitt till också. Hade väldigt svårt att försöka att koppla av och komma till ro för att kanske sova en stund. Det blev några timmars sömn framåt morgonkvisten. Så fick jag åka hem mitt på dagen idag. Jag hoppas verkligen att denna operation nu har hjälpt, det visar sig vid nästa toalettbesök. Kommer att vara sjukskriven ytterligare ett par veckor och kommer att knapra starka tabletter ett tag till. Denna sjukhusvistelse har varit positiv även med att jag har träffat så fantastiska läkare. De verkligen lyssnade på mig och förstod. De bemödade sig med att förklara på ett sätt som gör att jag, en vanlig människa, kan förstå vad det handlar om, hur det har kunnat bli så här och vad de kan göra åt det. Tänk vad det gör skillnad när man känner att läkarna verkligen lyssnar. Jag har denna vändan känt sådant stort förtroende för de läkare jag mött och hon som gjorde operationen bemödade sig med att komma in till mig under natten för att se hur jag mådde, hon kom tillbaks efter morgonronden och pratade lite till med mig. Det har bara känts fantastiskt att bli bemött på detta sätt. Thomas mötte upp Linus i Skövde före han hämtade mig så att Bauer nu ska få bo i Tidaholm en liten period. Jag behöver få lugn och ro för att läka och framför allt behöver Thomas få vila. Det har varit otroligt påfrestande för honom och jag har börjat oroa mig lite för hur mycket mer han ska orka med. Så även om det är tomt i huset utan en vovve så känns det ändå jätteskönt. Jag vet att han är på precis rätt ställe för att ha det så bra som han kan ha det utan sin "mamma o pappa". Tänk att man har så fantastiska vänner som tar emot vår lilla Bauer när det behövs. Mitt i allt elände som varit de senaste 3 veckorna så blir jag varm i hjärtat ändå över hur mycket jag faktiskt har att glädja mig över i mitt liv. Det är härligt att känna så nu när flera gånger under de senaste veckorna bara velat få sluta, få ge upp. Jag hoppas nu verkligen att det denna gången ska ha blivit bra och att jag inte mer ska behöva skriva några blogginlägg om mer sjukhusvistelser. Håll tummarna!