Dumt!!!

Jag har dumma bihålor. Mycket dumma bihålor!!!!!!!!!!! Idag får snälle farbror doktorn titta och knacka lite där och skriva penicillin till tant Hillevi. Skit också! Skit, skit, skit...

Testoverall, löv och mord

Jag lyckades väl sno ihop ett prov på en hundoverall av en gammal fleecefilt igår. Fick mixtra lite med storleken på mönstret. Bond tyckte inte det var roligt att prova flera gånger och fick akuta problem med bakbenen som han inte på något vis kunde sträcka ut när det satt ett par overallben där. Fast om man är smart så öppnar man bara köksluckan där hundgodiset finns så går det väldans bra att skutta runt... Tror jag har fått till mönstret nu så då kan det riktiga arbetet börja, med skapandet av snygga hundoveraller!!! Nu ska inte detta gå lika överstyr som mitt stickande av hundtröjor (hoppas jag).

Igår var det så fantastiskt vackert väder ute, några minusgrader och en klarblå himmel. Ser ut att bli lika fint idag. Håller på och krattar löv i trädgården lite varje dag. Nu verkar det som om de flesta löv har gett upp och ramlat ner. Det är faktiskt ett trädgårdsarbete som jag tycker om. Tycker det är fridfullt att gå och kratta lite. Så tror jag det passar en pedant människa, man ser resultat av arbetet med en gång för det är ju faktiskt inget annat än städning. Fast ute...

Hundarna uppskattar också lövkrattning. De springer runt som tokar i trädgården och far genom de fint uppkrattade högarna så löven bara far åt alla håll och kanter. Igår sprang de även in och ut ur huset så en massa löv fanns även väl utspritt inomhus. Inte för att det gör mig något att tvingas dammsuga. Det är faktiskt riktigt kul att dammsuga när det finns massa skräp att dammsuga bort.

Har varit uppe tidigare än tuppen idag och grejat lite med att sortera papper och betala räkningar. Nu är allt insatt i diverse pärmar och det känns som om det vore dags för förmiddagskaffe. Nu är klockan bara kvart över nio men går man upp vid halv sex en söndag så får man faktiskt dricka förmiddagskaffe nu. Tycker om att gå upp tidigt och pyssla i tystnaden (inte ens tomten är vaken). Efter kaffet blir det nog några timmars slummer i soffan före långpromenad i det härliga vädret. Hoppas sedan att inspirationen ramlar över mig och att jag ikväll sitter med en färdig, urtjusig och fräck overall till Bond.

Kvällen ska tillbringas i soffan, stickandes på en strumpa med morden i midsomer på tv. Såg nu till min stora fasa att idag är sista avsnittet av en säsong med morden i midsomer på tv. Vad i hela fridens namn ska jag titta på nästa söndag??? Man behöver väl inte oroa sig för det finns väl närmare femton säsonger på dvd och på söndagskvällar måste man titta på lite engelska landsbygdsmord. Hur jag nu kan tycka att det känns lite hemtrevligt, med mord....

Sykonster

Den här konstiga förkylningen går visst lite fram och tillbaka, som om den inte kan bestämma sig för om den ska hoppa vidare till nån annan eller stanna hos mig lite till. Försvinn!!!

Lördag förmiddag och jag har fått fram symaskin och ska försöka mig på att sy lite overaller till nakenfisen. Sydde ju flera overaller till Classe, men nu när jag tittar på mönstret kommer jag inte riktigt ihåg hur jag fick ihop de delarna till en hundoverall.... Det löser sig nog efter några försök. Som tur är har jag ganska många meter fleecetyg att öva på. Jag var ju riktigt haj på att få till de overallerna jag gjorde och la till massa extra detaljer på dom. Finns några stycken kvar men nu är ju både Bauer och Bond betydligt större än vad lilla Classe var. Jag försökte knöla in Bond i en av overallerna häromdan, det gick sådär ;-)

Men jag har ju alltid haft ett mycket gott självförtroende (föruom några gånger då det vacklat rejält när jag varit sjuk det senaste ett och ett halvt året) så jag hyser väl inga tvivel om annat än att jag om några dagar stoltserar med några ytterst finfina hemmagjorda hundoveraller. Det är bara att borra ner huvudet och köra på så löser det sig. Bilder kommer som bevis inom kort på mina förträffliga kunskaper om att sno ihop några hundoveraller på symaskin.

Omstart

Min nystart kom av sig litegrann på grund av en eländig förkylning. Attans! Så nu får jag göra en omstart på min nystart....
Har bara haft väldigt hög feber i några dagar och lite tjock i halsen men känner mig mycket bättre nu så hoppas det bara rasslade förbi sådär. Jag är ju van vid att allt fastnar i bihålorna men jag har knappt varit täppt ens en gång.

Däremot tror jag feber fungerar lite annorlunda nu när man inte är 20 år längre.... Jag får så himlans ont i benen varje gång jag får feber! Jag kan knappt gå riktigt och det kryper och värker. Har nu kommit fram till att det måste bero på åldern. Faktiskt är det nog så att man kan börja skylla nästan allt på åldern nu när man börjar närma sig 50 år.
Har man glömt nåt, jomenvisst, åldern! Minsta lilla krämpa, åldern! Lite motsträvig mot nya tekniska prylar och förändringar, åldern!

Fast jag vänder på det istället och inte tänker på det  sättet. Tänk vad mycket jag kan nu, åldern! Vilken massa blandad kunskap jag har samlat på mig, åldern! Så säker på sig själv man känner sig, åldern!

Livet börjar verkligen efter 40 år..........

Nystart

Det är vad jag kommit på att jag ska använda hösten till. Istället för att deppa över att (den bedrövliga) sommaren är slut så ska jag se hösten, ny årstid, som en nystart.

Jag ska njuta av att få sitta inne på kvällarna och tända ljus och inte känna någon stress över att det är fint väder och att man måste ut.

Även om jag inte försöker låtsas om det så börjar det kännas lite stabilt i alla mina ärr. Det gör ont men är inte lika intensivt. Livet flyter liksom på och jag jobbar och tänkte så att om jag inte ens tänker på det så kanske det fortsätter att flyta på? Åtminstone kanske jag inte kraschlandar totalt igen om det blir ytterligare bakslag, och sanningen är nog att så här lite ont har jag inte haft sedan första operationen. Kanske ska börja tro på läkarna när de säger att det enda som hjälper är tid (och en himla massa tålamod såklart...).

Jag har fått ett promenadband/gåband/löpband, jag vet inte riktigt vad det heter, av min man. Jag är ju väldans mörkrädd (som lilla nasse) och vågar inte gå ut och gå själv på kvällarna så då löser jag det smidigt genom att stå framför tvn och promenera några kilometer. Smart va? Jag behöver stärka upp musklerna i ryggen som tagit mycket stryk under min sjukdom.
Tanken är att jag senare ska lära hundarna att gå på bandet också som bra mental träning.

Jag har börjat att promenera mer med hundarna igen och kommit ett stycke på väg med träningen med Bond. Men den lilla hunden får mig att slita mig i håret ibland. Undrar om hundar kan ha adhd, för då tror jag han har en släng av det.

Så, summan av kardemumman för tillfället är att hösten är hedanefter en bra årstid, en tid för nystart istället för avslut och depp efter sommaren. Mycket bra, skulle Takis (hotellägaren) på hotellet på Korfu säga med sin härliga brytning på grekiska, mycket bra!

En stark berättelse

Jag brukar bara läsa mina syskon och syskonbarns bloggar, sitter inte och läser kändisbloggar eller något sådant.

Däremot har jag nu läst en blogg, sträckläst, från första till sista inlägget. En mycket stark berättelse om en tjej i 25årsåldern som fick leukemi. Man får följa med från första diagnosen genom cellgiftsbehandling, återfall, transplantation. En sån kämpaglöd, man får bara ana all smärta och vånda som hon har gått genom. Tjejen heter Kristin och är min lilla Josefines kusin.
Jag har fått lov av Kristin att lägga en länk på min blogg till hennes. Läs gärna hennes blogg och känn er tacksamma över att ni själva inte behövt gå genom något liknande.

http://kristin141.blogspot.se/

Fras av Tomas Ledin

Lika hopplöst förälskad nu som då....