Valmöjlighet

Det är ledordet när jag packar in massa kläder i husvagnen inför en tripp. Jag måste ju ha valmöjligheter över hur jag ska klä mig varje dag. Av den anledningen är det en stor mängd kläder som ska in, och skor, och smycken, och handväskor, och matchande nagellack och jackor och gud vet allt. Kära maken har ju lärt sig att inte kommentera mängden, han skakar inte ens på huvudet längre utan bär snällt ut det till husvagnen :-) Har man en stor husvagn och bara är två personer så är det ju synd att inte fylla upp garderob och alla skåp....

Ska bli otroligt skönt att komma iväg och sitta vid sin husvagn och filosofera under tio dagar. När jag ser långtidsprognosen för vädret tror jag knappt det är sant. Bara SOL!!! Tjoho :-)

Premiär

Idag har jag för första gången i år legat i bikini i min solstol. Det var ju tur att jag precis hann innan maj tog slut. Jag kan inte begripa att jag förr kunde ligga i solen från tidig morgon till solen gick ner. Nu börjar jag skruva på mig efter en kvart och blir helt rastlös. Så mest hittar jag på saker som måste göras direkt som att damma lite, vattna blommor eller fixa med tvätten. Det positiva med det är ju att jag får mycket gjort och ändå så solar jag en liten stund mellan varven ;-) Behöver heller inte lång stund i solen för att få lite fin sommarfärg. Det är mycket roligare att ha kjol om benen inte är kritvita.

Dessutom följer jag läkarordinationer med att ha värme över muskeln, solen är varm. Plus att det var bara att aktivera sig, inte i överdriven mängd såklart, men ta sig över smärttröskeln för att röra muskeln med jämna mellanrum. Så fick allt lite rensat i landet också men det var lite knöligt att böja sig så mycket. Det som inte dödar det härdar. Konstigt uttryck egentligen. För när denna smärtan är borta och jag nästa gång får ont någonstans så kommer jag då tycka att just det som är då, är det värsta jag varit med om. Minnesbalken sparar inte upplevd smärta så länge. Det är väl därför kvinnor skaffar mer än ett barn?

Vilket osökt leder mig in på den lille nye familjemedlemmen Liam. Så underbart med en liten bebis och första barnet från syskonbarn. Betyder detta att jag är gammal? Lillebror har ju också precis fått en bebis så nu blir det lite mer livat på släktkalasen där alla vi gamla tanter ska sitta och oja oss över de små knytten. Men jag kommer då inte få någon bebis såvida jag inte går ut och stjäl en ;-) Skulle jag göra det så skulle Bond ändå bita ihjäl ungen och det skulle bli väldigt svårförklarat allt när polisen kommer. Jag får väl fortsätta att vara nöjd enbarnsmor och glädja mig över alla andra barn i familjen.

Fast vi har ju två små pojkar också. Jag skulle nog inte chocka dom med denna informationen ändå...

Namnbyte

Jag tror att jag får byta namn till Hillevi KOMPLIKATIONERNAS DROTTNING Reinsjö. Har fått åka in till KSS idag igen (var där i söndags kväll) för jag har fått en eländig värk i vänstra skinkan och ner i låret som gör att hela benet domnar bort. I söndags fick jag lite mer morfin att ta på bestämda tider under någon vecka men det har inte hjälpt någonting. När benet pirrar och domnar bort och jag måste gå lite på ett bortdomnat ben blir jag helt yr och svetten rinner och det känns som jag har 100 grader i feber men termometern visar stadigt 36,7???

Kände mig lite halvpigg igår förmiddag och tänkte att; nu försvann det, gött och började genast planera in lite saker att göra. Det sket sig med besked! Eftersom jag har gjort operationer sju gånger nu och det har aldrig gjort ont på detta sätt så börjar man ju undra. Ringde till 1177 och när jag beskrev mina symptom så tyckte sjuksköterskan att det lät som ev blodpropp och då måste man åka ambulans. Dumheter! I sådana fall har jag legat med blodpropp sen i lördags och hunnit med ett läkarbesök mellan. 

I alla fall åkte vi in (Thomas körde mig) och det var inga blodproppar här inte. Jag är ju inte åttio år än! Däremot så har jag fått en blödning/bristning i skinkmuskeln och när det blir svullet så trycker det då på nån nerv. Enda felet på mina prover var att pulsen hela tiden var förhöjd (tog om flera gånger)och det kan den visst bli om man har väldigt ont någonstans. Tyvärr hjälper inte morfin så mycket mot detta utan jag ska hålla det varmt och så röra på mig ofta så går nog det över också. Sannolikt har detta uppstått under operation då man ligger fastspänd på en liten ynklig smal brist men allteftersom det börjat göra mer ont har man spänt sig lite mer och då gör det ännu mer ont.

Det jag nu undrar är över fotbollsspelare som alltid får sånt här i musklerna när de blir fällda och dråsar ner i backen. Hur kan de rulla tio varv i sån hastighet och oja sig och böja kroppen åt alla håll och kanter så att alla kan se hur ont det gör. Jag tror jag skulle svimma av smärta om jag började rulla runt och ha mig.

Så nu är det bara att stå ut med lite muskel och nervsmärta.

Rymmare

För en dryg vecka sedan upptäckte Bond till sin stora förtjusning att man kan smita ut från trädgården. Vi blev däremot inte lika förtjusta...

Eftersom vi har tjock tujahäck så har vi bara satt ett litet lågt nät längst ner, men det kan man visst trampa över och sen klämma sig genom häcken. Nu håller maken på för fullt med att ordna ett staket som vi måste sätta upp så vi håller lille rymmaren inne i trädgården. Lite jobbigt just nu när vi inte kan ha altandörren öppen bara utan måste vara med ute och vakta på Bond.

Alla våra hundar har någon gång kommit på den goda idén att rymma. Bauer var ju helt hopplös när han var yngre, vet inte hur många gånger vi har jagat honom. Han har aldrig sprungit ut från trädgården men om han lyckades smita ut genom ytterdörren så satte han en väldig fart och det tog tid att få tag på honom. Tränade mycket med att ha honom lös i skogen och det går nu galant och jag tror inte ens att han skulle rymma nu om ytterdörren står öppen, men man vet ju aldrig.

Gamle Classe tog också sina små turer men det gick inget vidare fort. Han lunkade iväg bara och det var lätt att hitta honom och han kom direkt när man ropade på honom. Man behövde bara leta vid senaste stället han fastnat och nosat på under hundpromenaden. Han såg alltid så oskyldig och lite frågande ut som om han undrade varför han inte fick gå iväg och nosa lite extra när vi nu envisades med att inte stå och vänta på honom i evigheter vid en trevlig fläck. Fördelen med okastrerade hundar är att man vet vad man ska leta. Hmmm

Bauer hade ju rymmandet som fix idé en period och vi tänker stoppa Bond från detta direkt. Bauer är ju en väldigt trevlig hund och skulle aldrig skada eller bita någon medan Bond inte är den som är den utan satsar för fullt på att ha ihjäl det han blir arg på, som en leksak, annan hund eller ett litet barn. Jag ligger ganska mycket i hårdträning med Bonds beteende just nu och det går faktiskt framåt med storsteg :-) och han är en så vansinnigt rolig hund trots de aggressiva sidorna (som jag hoppas kunna träna bort).

 Går bra att hänga upp staketbitar på garageväggen och stå ute och måla. Då vi har ganska stor tomt kommer det bli många staketbitar som ska målas. Förhoppningsvis kommer det vara klart i slutet av nästa vecka.

Idag mår jag pyttelite bättre än igår. Var hängig hela förmiddagen sen hade jag ett par pigga timmar men sen var hela eftermiddagen och kvällen ett långt elände. Kände mig så sjuk! Ont gjorde det! Var så varm så tog till slut febern och den landade på 39,7.!! Inte konstigt att jag kände mig hängig.
Har ganska mycket känningar upp i ryggen och ner i högerbenet som jag inte riktigt får med mig alla gånger när jag går (en puckel på ryggen och jag ser ut som ringaren i Notredam). Det är så kraftig inflammation i stora muskelområde men det är något som jag senare kommer få hjälp av sjukgymnast och träna mig bättre. Hade redan kommit igång med ordentliga promenader före operation och har tänkt att börja simma sen när jag repat mig lite. Fick en baddräkt häromdagen som jag hade beställt, så snart jag får så ska den invigas :-)

Dagen efter

Operationen gick bra även om det inte alls är trevligt idag i muskelaturen så kommer det nog att bli det sen. Dagen efter operation är det lite svårt att röra sig och man känner sig febrig och allmänt sjuk bara. Musklerna ner i högerbenet strejkar lite mellan varven nu så det är en snygg stil jag har när jag hasar mig fram ;-)

Maken hade skött sitt uppdrag denna gång också, och det fanns långskaftade röda rosor och väntade på mig hemma. Bauer, den lille linslusen, kom genast fram när jag tog upp kameran för att fotografera rosorna. Det är inte många foton som inte han är med på, åtminstone längst ut i kanten om det nu var något annat än honom jag tänkt att fota.

 

 På vår inglasade altan är nu ordningen återställd och det är perlargoner i fönstren istället för marguiriter. De har vi planterat ut i landen istället. I år blev det rosa pelargoner istället för knallröda. Riktigt fin rosa färg är det på dom.

 

 Äppelträden nere i vår lilla äppellund håller också på och blommar för fullt nu. Visst är det så vackert när äppelträd blommar?

Nervigt

Blev väl runt tre timmars sömn i natt. Jag vaknade jättetidigt och var helt klarvaken, så där man önskar att man ska vara när man ska upp och iväg och jobba. För att inte hinna tänka har jag hunnit med massa pappersarbete med Josefines ansökningar till den eminenta myndigheten Försäkringskassan. Det öppnar sig ju helt nya vägar för henne nu när hon fått en diagnos fastställt. Massor med rättigheter men givetvis också skyldigheter. Tur för henne så har hon en mamma som är en fena på blanketter så det går som en dans :-) men mycket att skriva är det.

Nu kan jag inte hitta på mer pappersarbete så nu är frågan vad jag ska pyssla med i ett par timmar till innan det är dags att åka. När jag blir nervös blir jag svettig i händerna så jag kan inte sticka. Jag har lite presenter inhandlade till min kära soulmate som fyller år på måndag. Kanske ska ta och sno ihop dom i några fina paket? Just nu är de gömda lite här och där i huset (är helt hundra på att maken sett något inknölat i nåt skåp).

Jo, väntan är minsann värst!!!

Repris

Då sitter man här igen kvällen före operation och svärmen med fjärilar har anlänt och parkerat sig i magen. Kanske inte parkerat direkt då de fladdrar runt med väldig fart emellanåt. Lillasyster undrade hur många operationer som skulle vara den sista och det kan man ju verkligen undra. Tur att man är född optimist så att man alltid lyckas tro att just denna är den sista och sen kommer jag aldrig mer ha ont.

Jag försöker helt enkelt att inte tänka så mycket utan försöker lära mig att leva i nuet och inte planera hela tiden. Inte lätt för ett kontrollfreak men jag tycker jag lyckas mycket bättre med det nu än vad jag gjorde för ett år sedan.

Idag har jag haft migrän så in i h.... Har haft stresshuvudvärk blandat med migränkänningar till och ifrån sen i torsdags och klarat mig på receptfria migräntabletter fram till idag, men det var inte vetigt vad det gjorde ont i skallen idag på morgonen. Jag trodde huvudet skulle spricka om det ens skulle sitta kvar. När det blir migrän av stress så blir det på något sätt mycket kraftigare på mig än den vanliga hormonella migränen. Har tillbringat stora delar av dagen liggande i gästrummet som varit totalt mörklagt.
Mycket bra med sovrum i källaren och små fönster att det är så lätt att få det riktigt mörkt. Jag blir lite ljuskänslig när jag har migrän och minsta lilla stråle ljus som kommer in stör. I gästrummet i källaren blir det verkligen kolmörkt. En annan fördel med källare är att det är väldigt svalt på sommaren. En STOR nackdel är att det alltid bor lite småkryp i källare, som spindlar och annat äckligt. Bara jag somnar så får de väl krypa runt på mig bäst de vill ;-)

Nu ska jag parkera mig i soffan med mitt sticke. Jag gissar på att det inte blir så mycket sovit i natt eftersom jag måste oroa mig lite inför morgondagen också. Eftersom jag är född optimist så anser jag det vara en fördel att vara så trött som möjligt när jag kommer in till sjukhuset imorgon. Man får försöka se det positiva med att inte kunna somna. Jag kommer inte orka oroa mig så mycket imorgon. Det värsta är när man kommit in och ligger och väntar på sin tur, hujedamej!!!