Hundlek

Massa härliga kort från bus i trädgården med Bauer

Bilder på gästrum

Som utlovat, lite bilder på gästrummet = vårt egna hotellrum. Har varit lite dåligt med gäster bara... Tänk på kära syskon och syskonbarn att storasyster Affi (som alla gissar som överlägsen vinnare som första nattgäst) åker till andra sidan jordklotet om nån vecka och är borta nästan en månad! Stor möjlighet för er andra att visa framfötterna ;-)

Vi erbjuder även nattgäster en liten chokladbit på kudden. Alltså ett mycket högklassigt hotell!

(förhoppningsvis är det även de sista smådetaljerna fixade innan ni står och köar på trappen här)


Var mycket skönt att ha en hundfri kväll men problemen hopade sig när jag skulle gå och lägga mig. Är ju van att sova själv eftersom maken jobbar natt men har för varje år som går börjat tycka mindre och mindre om att vara själv i huset. Min räddning är ju den enorma vakthund jag är innehavare av. När jag nu ansåg mig behöva ha lite ordentlig vila och lämnade bort hunden så försvann ju med detta även min livvakt mot alla yxmördare, spöken och annat som stryker runt huset på nätterna. Med hälften av lamporna tända i huset gick det visst att somna gott till slut ändå. Sov till långt in på halva förmiddagen och har inte företagit mig ett smack idag, förutom alldeles nyss då jag var tvungen att stryka lite tvätt.

Resten av kvällen kommer också framföras i detta makliga tempo framför tv:n. Lyckades försova mig igår kväll och missade första timmen av morden i midsomer. Nu var visst det ett avsnitt jag redan sett så det gjorde ingenting. Jag får en ny chans ikväll då ett annat avsnitt börjar klockan åtta. Efter några mord på engelska landsbygden tänker jag gå och sova. Nu är min jättebest till vakthund hemma igen så det kommer inte gå åt så mycket el till alla glödlampor inatt ;-)

"bebisvakt"

Idag har vi lämnat vår lilla bebis hos farmor o farfar. För er som inte vet vad det betyder så har alltså vår hund åkt till min svärmor o svärfar. Han ska få tillbringa natten och morgondagen där så att jag kan få vila och sova. Maken jobbar och jag är så himla trött att jag inte riktigt orkar med långa hundpromenader och massa lek och bus.

Har den senaste veckan (med reservation för viss överdrift) haft en ämnesomsättning som går med ljusets hastighet. Jag tror inte alla de meter tarmar man har hinner roffa åt sig många näringsämne, därav den otroliga trötthet. Förhoppningsvis hinner jag nu sova ikapp och vila ordentligt när jag får vara egoistisk och bara ta hand om mig själv. På måndag ska jag börja jobba halvtid så kände att jag verkligen behövde VILA ordentligt före det.

Nu ska jag slumra nån timme innan det är dags för att avbrott i vilandet med att titta på morden i midsomer, sen ska jag sova hela natten, gå upp och äta frukost och sen sova igen. Låter det tråkigt? För 20 år sen skulle jag nog inte drömma om att detta just nu är min högsta önskan att få tillbringa en lördagskväll på detta vis.....

Kort "the office"

Tänk att jag kanske äntligen skulle få tummen ur och lägga ut lite bilder på mitt nya kontor. Eftersom jag för ett tag sen malde på rätt bra om renoveringsarbetet i mina inlägg. Det är fortfarande lite småpynt och finlir som ska till men det kan nog ta ett tag innan det blir klart.











Bilder från det trevliga gästrummet kommer också komma inom kort. Det är fortfarande öppet för vem som ska vara första nattgästen här. Sugen?

För övrigt har jag testat på att sy med min nya fantastiska symaskin. Jättebra overlocksömmar till lite varierande tygkvalité. Är så jättenöjd över denna maskin. Det är (nästan bara) så att det kommer bli roligt att ge sig på den stora klädhögen som ska sys om. När det är klart, om nån månad eller så, ska jag börja skapa egna otroliga klädkreationer. Tittar på project runway och blir inspirerad och inbillar mig att jag minsann också skulle kunna..... Det kommer bli precis lika lyckat som mina konstnärsplaner = Tavlorna blev så fula att man inte ens kan ha dem hängande på väggen i pannrummet!

Symaskin

Idag var jag och maken inne en snabb sväng i Skara för att se om jag kunde hitta mig en bra begagnad bernina symaskin. Och se det kunde man!!! Man fick bara hosta upp en rejäl slant så var den sedan min. Satt med ett lyckligt, fånigt leende bilresan hem sen.

Har under de senaste veckorna rensat i min garderob och det är sorgligt lite kläder som jag kan använda. Har sorterat i högar för vad som kan sys in och vad som ska skänkas vidare till behövande. Många klädesplagg som jag vill sy in är i lite sliskiga och stretchiga tyger vilket är svårt att göra med en ganska billig, plastig ny symaskin som är tillverkad i nåt konstigt land (med andra ord, precis en sådan maskin jag var innehavare till).

Oj, vad jag ska sy nu. Inspirationen bara flödar runt i skallen. Som tur är så är jag en klok människa som begriper att jag inte kan sitta och sy i timmar utan måste vila mina onda ärr istället. Eftersom jag enbart letar positiva saker i livet så anser jag det vara positivt att man kan ligga och tänka i timtal på hur man syr något på bästa sätt istället för att sätta igång direkt (vilket jag normalt hade gjort).

Läkarbesöket igår gick bra. Det är ju varken trevligt eller speciellt smärtfritt att bli undersökt men hade preparerat med både smärtlindrande tabletter och bedövningskräm så att det verkligen skulle bli ordentligt undersökt. Senaste sprickan håller på att läka även om den blöder så fort man petar lite för hårt där.
Vi får bara backa bandet litegrann och så får jag vara sjukskriven helt lite, sen börja på halvtid och sen gå upp till 75% innan planen är heltid. Den första månaden med heltid planerar jag även att lägga in semester en dag per vecka så att de verkligen håller. Det är inte bara det att man har ont utan jag är så gränslöst trött! Jag begriper mig inte på denna enorma trötthet men förstår såklart att man blir trött av att ha för snabb ämnesomsättning.
Vägde mig idag och nu är det minus 30 kg ganska exakt. Inte undra på att jag behöver en bra symaskin, även om den var dyr så hade det blivit bra mycket dyrare att bara köpa nya kläder.

Tulpaner i stora lass

Idag plingade det på dörren och det kom ett blomsterbud med en jättebukett med väldigt fina tulpaner. Min lilla älskade lillasyster Catharina tyckte att den eländiga storasystern behövde piggas upp lite. Det lyckades också! Gick med ett brett leende en lång stund.

Har sagt det tidigare och säger det igen. Man skulle stå sig slätt utan älskad familj och vänner när livet trilskas.

Tack kära faster Vivi-Britt också för omtanken.



Har varit lite jobbigt att bli liggande igen nu när man faktiskt varit igång och jobbat. En otrolig rastlöshet sprider sig i kroppen. Så illa att jag igår, sent på kvällen, faktiskt satte mig och sorterade i mina "pysselgarderober" (=garderober där man stoppar in allt mellan himmel och jord). Eftersom jag är ganska pysslig så finns det mycket sådana där "bra-att-ha" saker i denna garderob. Mycket av det åkte helt enkelt ner i en soppåse och ska transporteras bort från dessa hus.
Dagens ansträngning (tog en kvart) var att plocka ordning i mitt skåp med ljus och ljuslyktor.

Övrig tid ägnas åt självynk (både tyst och högljutt inför maken), messande med mobilen, tidningsläsande, plågas av återkommande smärtor, gosa med Bauer och dricka kaffe med jämna mellanrum.

Skit, skit o skit

Nu går det inte riktigt som det ska. Den sprickan i ärret jag fick efter maginfluensan behagade igår kväll spricka upp totalt, var egentligen på god väg att läka. Nu har jag istället en lång djup spricka och har tillbringat natten på en brits på kss.
Denna gång kunde jag inte tacka nej till morfin utan står nu på det igen. Dagen idag har varit helt hemsk och har så fruktansvärt ont. Som tur är så blir man ganska trött av de olika tabletter jag stoppar i mig så jag slumrar till med jämna mellanrum.
Min älskade soulmate får mellan varven massera mig lite så att jag kan försöka fokusera på någon annan kroppsdel en liten stund.

Just nu ser jag allt i mörkaste kolsvart och tycker det bara är eländigt. Tur i oturen har jag redan ett inplanerat återbesök på måndag hos specialistläkaren. Jag hoppas verkligen att han har lärt sig trolla sen sist jag träffade honom. Vet inte riktigt ut eller in, vilket ben jag ska stå på, hur jag ska försöka att komma igen ytterligare en gång. Förhoppningsvis är detta min "ynkdag" och att jag kan börja fokusera för framtiden igen imorgon och se på detta bakslag med andra ögon än vad jag gör nu.

Min tro är att ingen människa får mer motgångar än vad man kan hantera. Känns ändå just nu som jag ligger helt på gränsen för vad jag tål. Det är bara att acceptera att jag behöver bli buren lite till i mitt liv.