Vilken dag!

Idag har jag haft både ofantligt roligt och varit så irriterad att jag nästan börjat lipa. Satte mig i bilen för att halka in till Skara. Nu syns det givetvis inte till en enda plogbil så det var synnerligen slirigt, snön yrde ner och det blåste ganska kraftigt. På den så kallade kilometerrakan ut mot stora vägen tog jag det därför väldigt lugnt. För lugnt tyckte han i bilen bakom, som gasade på och körde om. Vilken idiot tänkte jag. Och jag säger det. Den som myntade uttrycket skadeglädjen är den enda sanna glädjen träffade verkligen mitt i prick. Karln fick sladd och snurrade runt och kanade ner i diket!!!!!! Som den goda och fina människa jag nu är, stannade jag för att se om idioten behövde hjälp. Han tog sig upp och verkade lite förvånad över att det var så halt. Förträngt förra vintern? Vinter före det? Eller nån annan vinter för del delen?
Kände mig nöjd med mig själv, min klokhet över att köra försiktigt (som en riktig kärring), min godhet för att jag stannade och hjälpte till (för att se vad det var för j----a pucko). Sen när jag fortsatte in till Skara kom jag på det här med skadeglädje, det var nog på grund av den som jag kände mig så nöjd. Från skadeglädje är det ju inte långt till elaka skratt. Så helt plötsligt satt jag och övade mig (högt) på mitt bästa elakskratt, moahahahaha..... riktigt galna häxskratt. Vad roligt det var. Att sjunga för sig själv är helt okej, att prata för sig själv är väl lite suspekt, och att sitta och högt skratta massa galna skratt är ju rena galenskapet. Hade det funnits en dolk kamera i bilen så hade jag blivit inspärrad på närmsta dårhus direkt. Men jag var på ett otroligt bra humör när jag kom in till stan. Nästan som lite terapi så där.
Sen började det kärva till sig. Skulle till massa olika ställen för att handla. Varje gång jag kom ut från en affär var jag tvungen att sopa av bilen, snö överallt, håret blåser i ansiktet, när man väl sätter sig i bilen ser man mer eller mindre ut som en snögubbe vilket sen smälter och blir blött. Efter femte bilavsopning hängde nästan tårarna i ögonvrån och jag jag upp och åkte hem. Min kära make fick åka och handla det sista på affären här hemma. Jag var tvungen att sitta i soffan och tjura av mig en liten stund innan jag började med nåt annat.
Sen har jag målat tavelramen, det kommer bli himla vackert. Plockat ner porslin som jag ska ge till Anna-Lena och Matilda, färgat håret och borstat Classe. En produktiv dag med både toppar och dalar.
Bästa på hela dagen var tidigare ikväll när jag hörde något konstigt plingande utanför. Då kom det häst och släde, bjällra och lite lyktor på släden. Satt några stolta barn invirade i filtar i släden. Jag välte nästan ner blomkrukorna i fönstret i mina ansträngningar för att se ut. Vilken flashback jag fick. Tänk vilka barndomsminne jag och mina syskon har. Vi har åkt häst och släde med bjällror på hästen och facklor sprakande i släden med farfar vid tömmarna. Jag frågade pappa en gång för några år sen om detta verkligen hade hänt eller om jag börjar försköna min barndom alldeles enormt. Men detta minnet är sant!

Och ni vet hur det var förr, det var verkligen en meter snö på vintern också. Jämt!