Mammas lilla Jojoli

Nu är min lilla gullegris hemma igen. Får se hur många dagar hon är min lilla gullegris. Jag sitter ibland och drömmer om svunna tider som när hon var så här liten och söt som på fotot. Då gjorde hon oftast som mamma sa utan att knorra alltför mycket. Eller så har jag förträngt knorrandet....

Jossan har också klart deklarerat att hon inte kommer att stanna här hela jullovet utan vill hem till Värnamo. Det är inte lätt att leva under mammas stränga regler som att man måste bädda sängen, ställa glas i diskmaskin och slänga kläderna i tvättkorgen och inte i en hög på golvet. Det är ju det som är bra med att flytta hemifrån. Ni som känner mig väl vet ju hur min första lägenhet såg ut. Inte speciellt välstädat direkt. Skulle man kunna hoppa in i en tidsmaskin och åka tillbaks till sig själv, skulle jag allt få skälla på mig lite över hur stökigt jag hade det. Men tala inte om det för Jossan, för hon tror att mamma alltid har haft ordning och snyggt!

Nu har vi orosmoment med Jossans massa ep-anfall som hon haft på senaste tiden. Nu är det under utredning och fick det deprimerande svaret att det tar 90 dagar innnan hon får komma till specialist. Antingen har hon fel medicin eller alldeles för låg dos på sin medicin. Nu har vi gjort upp med personal på internatet att de ska gå in i hennes rum om hon inte svarar i telefonen. Men det märks på henne att det är jobbigt med alla anfall, hon är himla trött. Hoppas att mediciner och allt är i ordning till Spanienresan sen till våren i alla fall.

Nu har vi även fått upp granen. I år blev det en silvergran, klädd enbart med rött pynt. Classe bugade och bockade över att vi bar in skogen till honom för att kissa på. Nu hann han inte fram innan alla paket var uppe, och vi tittar strängt på honom när han nosar på paketen så han lommar iväg och ser ut som Ior. Vis av erfarenhet vet vi att det bara är att vänta. När paketen är borta och vid ett oövervakat ögonblick kommer granan på bästa sätt och ur alla vinklar markeras tillhörande Claes Ohlsson. Förra året hade vi roligt åt honom när han kom ut ur vardagsrummet med oskyldig blick men med lite glitter hängande på ryggen. Avslöjad!!!

Så här fin är våran än så länge, inte nerkissade gran.