Sömn gör gott

Efter att ha sovit flera timmar så ser inrednings-renoverings-projektet lite ljusare ut. Behövde nog en paus och tänka om lite på min tidsplan. Det kommer inte bli klart på min semester nu, utan vi har detta projektet fram till när Thomas fyller 40 år den 27 maj. Då ska det vara klart (och råkar det bli klart före det så kan det inte hjälpas).
Nu har vi ätit en god middag bestående av ungsbakad oxfilé och potatisgratäng gjord på riktig grädde. Ikväll blir det slappande i soffan och tvtittande. Ska försöka att undvika att plocka fram stickningen för har lite värk i handlederna.
Imorgon ska jag och Thomas in till Skövde och shoppa lite. Ska titta på gardinstyger och lite annat. På eftermiddagen ska vi till Barbro och Nils och fika lite.
Classe har idag varit sitt vanliga jag igen. Han fick tabletter igår och var verkligen borta hela eftermiddagen och kvällen. Om hundar kan tänka måste han verkligen undrat vad som hände. Han kunde inte sitta rakt, mest låg han bara och stirrade. När han skulle slicka sig lite om munnen hängde inte ens tungan med riktigt ordentligt. Tabletten hade i alla fall önskad effekt och han brydde sig inte nämnvärt om fyrverkeriet. Han har tagit igen sin förlorade gårdag med långpromenad på morgonen och lite lek och oxfilé till middag. Idag har han bott hos oss i 5 år. Känns som han alltid har funnits i vårt liv, mammas lilla pojke. Även om jag alltid varit djurvän har jag aldrig tidigare kunnat förstå hur stark kärleken är till ens egna husdjur. Det finns en fantastisk bok som heter -Marley och jag, skriven av John Grogan. Jag skulle verkligen rekommendera den boken, även om man inte är hundälskare. Jag fick den boken i julklapp julen -07 och sträckläste den på nästan en dag med tårarna rinnande nedför kinderna halva tiden.
Böcker kan vara bra, spännande, humoristiska, sorgsna och massa annat, men det är sällan jag verkligen har gråtit av att läsa en bok. Och ändå är det inte ledsna tårar.