Ni kan aldrig ana vad som har krupit fram från sitt gömställe. Laddaren till vår digitalkamera!! Eller rättare sagt, min digitalkamera, med tanke på att jag fick den när jag fyllde 40 år. Av någon anledning hade den krypit ner i en låda i byrån i hallen och gömt sig ett tag. Min käre make, som sköter det här med sladdar i huset, hade absolut inte förlagt den. Fanns den inte i husvagnen så måste Jossan ha tagit den.... Hrmf. Varför Jossan skulle ta en sladd hon inte behöver och som det bara är Thomas som har rört finns inte med i detta logiska manliga resonemang. Så då har Thomas letat efter vart vi kan köpa en ny sladd. Lättare sagt än gjort att finna en som passar.
Så vilken tur att jag nu drog ut HELA lådan i byrån och LYFTE på sakerna som låg ÖVERST. Jag tror det är så man gör när man letar. Men förmodligen kanske sladden hukade sig lite extra när Thomas letade (inte för att han nånsin lagt ner sladden i just denna låda från första början heller, precis som han inte förla ficklampan häromdan heller). Nu kan vi i alla fall ladda kameran och ta kort igen. Vilket betyder att jag ska börja bomba bloggen här med detaljbilder på min inredning.
(Samtidigt som jag kan glädja mig åt att min man tål att jag gör lite narr av honom och överdriver hans små skavanker något, han är fortfarande och för alltid min "soulmate").
Men det orkar jag inte med nu. För nu är det sena kvällen och jag ska ta lite te och kex, läsa tidningen och slappa lite i soffan innan jag går och lägger mig.
The Bitter End
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar