Tandläkarbesök och ångest

Idag har jag varit på tandläkarbesök. Det är inte så att min tandläkarskräck på något sätt avtar, tvärtom blir det värre för varje år som går. Idag var det nästan hysteri, fast jag håller hysterin inom mig. Ångest som river och sliter sönder mig. Kan inte ta ett lugnt andetag och få det att fungera logiskt. All logik och hur man rationellt fungerar som människa är helt bortblåst och det dånar så i huvudet att jag bara hör ett susande i öronen. Fick idag med mig tre små tabletter hem som jag ska ta inför nästa besök, en kvällen före och två på morgonen ett par timmar före jag ska dit. Så har jag bokat tid på en ledig veckodag så att jag bara kan åka hem och lägga mig efter. Vet ju att migränanfallet kommer i bilen hem. Thomas är alltid med och kör mig, så klok är jag att jag inte kör bil själv vid dessa tillfällen.

Hur det gick idag då? Nästan krokodiltårar på väg hem i alla fall. Nu sitter det en provisoriska lagning i tandhelvetet. Nu måste jag bestämma mig för om jag ska dra ut tanden eller om den ska byggas upp. För att laga den är det inte tal om, det går inte. Jag skulle nu behöva göra en fullständig rotfyllning, bygga upp ett stift och sen sätta på en krona. Allt detta till det facila priset av 12 205 kr, varav tandvårdsersättningen (tack Försäkringskassan) går in och betalar 4 120 kr, vilket lämnar 8 085 kr kvar för mig att betala, dagens besök inte inräknat i denna kostnadsberäkning.
Oavsett att det blir billigare att dra ut tanden tror jag att det är det jag kommer att göra. Hade det varit tvärtom att dra ut kostade mycket och allt detta andra var billigare, hade jag ändå valt att dra ut. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, har bokat tid till den 25 mars, men ska bestämma mig inom en vecka för att justera tidsåtgången till nästa besök. Drar man ut är tanden verkligen borta sen, å andra sidan, tänk om jag börjar med rotfyllning och sen inte kan fullfölja, eller om det inte blir bra? Förslag kära familj och vänner på vad jag ska göra?

Efter hemkomsten tog jag en migräntablett och gick ner i källaren och la mig och sov i 4-5 timmar. Helt slut och med huvudvärken fortfarande bultande och ett otrevligt illamående har jag nu suttit denna kväll i soffan och våndats och tyckt att livet är orättvist. Varför denna helt löjliga tandläkarskräck? Känns som om den bara ökar och ökar och nu mer är som en fobi. Samtidigt så är jag glad för att denna ångest jag känt idag har varit riktad, jag vet varför, jag kommer inte må så här imorgon, det kommer börja ett par dagar före nästa besök och sen försvinna dagen efter igen. Tänker på människor som bara har ångest utan att veta varför. Hujedamej! Det skulle jag inte klara av en endaste dag av mitt liv.

Ska vara hemma imorgon också och hoppas att jag är fit for fight på onsdag igen. Skulle vilja ha en huvudvärksfri dag innan jag börjar jobba igen. Mitt vanliga problem är att jag inte tar mig tid att bli riktigt frisk innan man är tillbaks till jobbet igen, inte konstigt ibland att man får långdragna förkylningar till exempel. Man låter inte kroppen läka ut ordentligt. Ont i höften tror jag kommer hänga i ett tag till. Däremot har Thomas varit så flitig med att smörja in anti-inflammatorisk kräm över nacke axlar och rygg att det känns riktigt bra.