Jomenvisst!

Jag visste väl att jag inte skulle suttit här och varit lycklig för ett par dagar sen!!!!!

Fick ju förra veckan en spricka i ena ärret (hemskt mycket aj), tyckte ändå att jag själv lyckades få ganska bra ordning på detta. Fast nu är det ju så att ska det krångla så ska verkligen allt krångla. Hade katastrofkväll med magen igår och idag på morgonen sprack sprickan i ärret upp igen med kraftigt blodvite och otrevliga smärtor som följd. Har rengjort och smörjat o smörjat o smörjat och plockat i mig en morfintablett.

Ringde till kirurgen i hopp om att det ska finnas en återbudstid till mig. Hade inte sådan tur denna gången och min egna läkare har semester. I alla fall fick jag en telefontid imorgon med en av läkarna jag hade när jag var inlagd på kss. Förhoppningsvis dyker det upp ett återbud så att jag kan komma in direkt till kirurgmottagningen. Sköterskans råd var egentligen att jag skulle uppsöka akuten direkt istället. Jag tror hellre jag försöker att hålla mig på morfin och avvakta på telefontiden eller en återbudstid, det är mycket bättre att få prata med en specialist direkt.

Så efter detta ska jag, när jag sitter och känner mig sådär lycklig, inte berätta det. Jag ska bara sitta och känna den känslan för mig själv (kanske bara tala om det för min soulmate eftersom han är stor del i mina lyckliga stunder). Man kunde ju räkna ut med knäna att mina stora ord skulle komma o bita mig i arslet.

Annars är jag idag inte riktigt nöjd med min soulmate. Igår klippte han gräset och tog beslutet att det var smidigt att köra utan uppsamlaren. Det tyckte jag INTE var ett bra beslut eftersom jag nu har hälften av det avklippta gräset indraget i huset av hundarna.

Å andra sidan tänker jag inte bry mig mer om det nu utan gå och lägga mig och sova, kanske ska jag gråta en skvätt först.