Äntligen slog det över

Precis det jag väntat på, det där riktiga utbrottet efter att man varit ute och tampats med naturen. Satt på hallgolvet i en snöhög med massa ytterkläder spridda kring mig och storgrät en lång stund. Till och med Classe tyckte synd om sin kära mamma och kom och la sig med huvudet i mitt knä.

Dagen började förtjusande. En halvmeter snö har vräkt ner under natten under kraftiga vindar. Efter att ha skottat mig ut ur tomten insåg jag att det inte hjälpte, det var alldeles för mycket snö på vägen för Classe att gå i. När snön är dubbelt så djup som han är hög har vi problem. Jag fick helt enkelt klä på honom den varmaste overallen och bära honom fram till stenumsvägen i förhoppning om att den skulle vara plogad. Nu var det inte plogat men åtminstone lite bilspår att släppa ner honom i. Det är inte helt enkelt att gå i halvmeterdjup snö så jag var helt färdig över att ha tagit mig fram till denna gata. Classe är ju inte heller speciellt tung att bära men när man brottas med dessa naturkrafter så kändes det till och med tungt att bära honom. Inte heller begrep han vad jag höll på med när jag släppte ner honom i ett bilspår och uppmanade honom att kissa, helst allt på en gång. Han försökte att ta sig till en kant för att ha något att lyfta benet mot men halkade nog till eller något för helt plötsligt skrek han bara rätt ut. Det låter inte trevligt när hundar rent skriker. I alla fall kunde han släppa från sig lite kiss och jag kunde börja på hembärandet igen. Classe skakade av köld. Ibland ni vet när det blåser sådär kraftigt och man får vinden mitt i ansiktet så att det känns som man inte får luft, precis så blev det för både mig och hund, nästan lite panik får man.

Väl inne så gav jag bara Classe lite godis för att sen kasta mig in i snöskottandet. Det jobbiga är ju var man ska göra av det man får upp på skyffeln. Det är snövallar som är ett par meter höga nu och det tar på krafterna att kasta upp snön så. Ibland kom det en trevlig kastvind också så att man fick allt tillbaks på sig. Det var när jag kom in efter denna ansträngning som det inte gick att hålla emot längre. Helt slut var jag och både genomsvettig och samtidigt frusen. Hade tidigare hört på radion att detta oväder skulle hålla på ett par dagar till och det kändes bara som för mycket.

Det besvärligaste är hur jobbigt detta är för Classe. Han har sådana problem med ryggen och gå på ojämt underlag, samtidigt som man ska dra på och av kläder hela tiden och tvingas att lyfta och hantera honom på ett sätt som inte är bra för hans rygg. Jag tycker detta är jättejobbigt och försöker att intala mig att all annan tid mår han bra, han skuttar runt lite och är nöjd här inne. Han äter jättebra och sover mycket. Kanske är det för att jag från början inte tycker om vintern som gör att detta nu känns så mycket jobbigare. Samtidigt som det också blir så tydligt att en gammal hund inte tål så mycket och jag vet att det är jag som kommer få ta det svåra beslutet i framtiden och åka med till veterinären för sista färden. Jag vill bara att snön ska försvinna så att det blir vägar som inte är så svåra att gå på och ingen kyla som gör värk värre. Allting skulle kännas så mycket lättare då. Just nu, idag, är mitt sinne väldigt nedstämt. Jag vill verkligen bort från denna sinnesstämning.

Jag ska nu gå och lägga mig och sova middag ett par timmar. Kanske känns allt mycket bättre när jag vaknar sen.

Midnattsarbete

Det är vad man tvingas att hålla på med denna eländiga vinter. Jag har nu, precis före midnatt, skottat upp på framsidan av huset för att Classe ska kunna komma ut och kissa. Det har snöat oavbrutet i snart ett dygn och jag tror att vi fått närmare en halvmeter till snö. Som om det skulle behövas! Det är precis så att förståndet fortfarande klamrar sig fast vid mig på den allra sköraste tråden, speciellt efter en kvarts midnattsskottning under isande vind. Nu ska jag försöka att ta några lugnande andetag innan jag går och lägger mig. Jag ska drömma om varma sommardagar..............

På bättringsvägen

Nu känns det som om förkylningen börjar att släppa litegrann. Hade bara 37,8 i feber idag på morgonen. Var i och för sig så trött att jag fick lägga mig nån timme till direkt efter att bara släppt ut Classe på baksidan.
Sen bäddade jag rent i sängen, har legat där och sovit i flera dagar nu så det behövs få in lite fräscha rena lakan, så dristade jag mig till att damma lite och vattna blommorna, sen tog krafterna helt slut. Min kära make tvingade jag att dammsuga och torka golven. Nu skulle jag helst av allt vilja gå och lägga mig och sova resten av dagen efter denna ansträngning, men ska in till läkare nu och kolla upp mitt krånglande öga. Så fort jag kommer hem ska jag kasta mig ner i den renbäddade sängen och sova tills det blir kväll.
I alla fall känns det som ett friskhetstecken att städning blev gjord idag, även om min insats inte var speciellt stor. Jag är i alla fall en bra arbetsledare som talar om för min man vad han ska göra och hur han ska göra det. Som jag säger till Thomas, -det är ett rekorderligt fruntimmer han har skaffat sig.

Förhoppningsvis får jag en läkare idag som inte snubblar runt och tappar och spiller saker kring sig. Känns inte så säkert när läkaren sen ska undersöka ögat när det fepplas runt sådär. När jag ringde och beställde denna tid sa jag att jag inte ville ha samma läkare som jag hade i höstas när jag undersökte ögat. Den läkaren är tydligen inte kvar så då behöver man kanske inte oroa sig över att ögat av en olyckshändelse ska petas ut under undersökningen.

Om förkyningen nu fortsätter att släppa och orken känns lite bättre ikväll när jag förhoppningar om att kunna komma iväg till jobbet imorgon. Det är tråkigt att vara hemma, även om jag kanske inte hinner märka av det direkt när jag sover hela dagarna. Någon nytta kan man göra på jobbet även om man inte är helt på topp.

Knoplöst

Här går det inte med många knop direkt. Igår låg jag hela dagen och det känns som om det inte kommer att bli bättre idag. Jag har lyckats masa mig upp och bäddat sängen. Den sysslan känns nu helt onödig eftersom jag alldeles strax kommer att lägga mig igen. Jag brukar alltid när jag är sjuk ha som krav på mig själv att jag ska göra mig iordning lite och ta på mig en ren mysdress. Man brukar må lite bättre om man åtminstone duschar och fixar till sig lite. Idag ska jag bryta den regeln, för jag orkar helt enkelt inte. Jag ska nu bara peta i mig lite frukost och sen krypa ner i den nybäddade sängen istället. Ynk ynk ynk!

Feber???

Nu blir min tappade måndagskänsla ännu mer borttappad. Har varit lite förkyld några dagar. Så där att man känner sig jättesjuk när man vaknar, sen försvinner det och kommer tillbaks på kvällen. Idag försvann det inte alls, jag är istället fortfarande jättetäppt och nyser mest hela tiden. Gick här och väntade på att det skulle släppa, istället kände jag mig bara mer trött och hängig. Inte konstigt. Jag dristade mig till att ta febern och termometern visade på 38,9. Så det är väl en riktig förkylning då och inte bara morgon och kvällshängighet.
Nu har jag inte varit förkyld på länge och mina bihålor har varit bra. Jag använder ju nässpray varje dag. Så detta stör mig enorm mycket att det ska komma en förkylning nu och förstöra allt. Jag har verkligen det senaste halvåret medicinerat och skött om mig. Givetvis kan man få en vanlig förkylning som alla andra, men jag har fortfarande i bakhuvudet att börjar det så slutar det inte.
Nu ska jag krypa ner under täcket och bara vila mig och knapra alvedon och lägga till lite vanligt nässpray förutom min special. Lite rinexintabletter ska jag nog knapra i mig också. Så ska jag bara ligga still och inte göra någonting så att det går över fort. Förmodligen bör jag äta lite choklad också. Min soulmate åker nog gärna en tur till kiosken för det.

Tappad måndagskänsla

Nu är det måndag och en ny arbetsvecka börjar. Vanligtvis så känns måndagen på ett speciellt sätt när väckarklockan ringer och man ska gå upp. Idag börjar jag klockan två så det var ingen väckarklocka som väckte mig inte. Man får inte den där riktiga måndagskänslan när man kan gå upp när man själv vaknar. Så kan man sen som jag gör nu, driva runt lite och inte stressa. Ett behagligt sätt att börja en ny vecka på i och för sig men jag kan allt tycka det är skönt med en rivstart istället.
Denna veckan ska jag jobba fyra kvällar, den dag jag slutar lite tidigare är jag ändå schemalagd till klockan kvart i sju. Det kommer inte bli mycket gjort hemma under denna veckan. Sen är jag bara ledig lördag för att sen tjuvstarta nästa arbetsvecka med att jobba redan på söndag, alternativt avsluta denna vecka med att klamra mig fast vid jobbet till sista timmen.
Så har jag tre veckor nu där jag bara är ledig en dag i taget innan det kommer en helg då jag lyckats bli ledig både lördag och söndag. Inte utan att det är lite tröttsamt att arbeta på det sättet. Jag tror att schemaläggarna inte tycker om mig och ger mig värsta tänkbara ibland.

Denna helgen har jag i alla fall njutit av att varit ledig två dagar. Jag har sovit till klockan tio båda dagarna men lyckades under lördagen inte sova middag, vilket jag tog igen på söndagen och sov några timmar extra på dagen. Annars har det bara varit lite tvättning och pyssel och stickning, bokläsning och ostbågsätning på detta helgschema. Väldigt skönt har det varit. Classe har tyckt det varit jätteskönt att ha mamma hemma och någon att ligga och sova med lite. Märks direkt när jag är hemma en hel dag när det börjar närma sig sova middag tiden. Då är han i hälarna på mig hela tiden och undrar om det inte är dags att vi går och lägger oss. När jag väl lyfter upp honom i sängen så ligger han och gnisslar länge och är jättenöjd över utfallet. Classe har ett gnisselljud som han ger ifrån sig när han trivs, ungefär som en katt som spinner. Sen har han också ett fnysljud som han avger när han inte är nöjd med situationen.

Nu är det dags att sparka igång denna veckan.

Helgplaner och ögonproblem

Nu är det veckans sista arbetsdag för mig och jag ska sen vara ledig både lördag och söndag. Jippi!
På lördag ska jag sticka och Affi ska brodera hemma hos sig, så ska vi höras på telefon under förmiddagen. Det blir perfekt att ringa när det är elvakaffe så att man kan fika lite ihop även om man egentligen har många mil mellan sig.
Faktum är att detta är det enda som är inplanerat i min agenda för helgen. Givetvis kommer lite hushållsarbete att infalla med jämna mellanrum, men för övrigt ska jag inte göra någonting och absolut inte åka någonstans. På agendan står det också att jag ska läsa en bok och äta ostbågar. Min kära make handlade ostbågar igår och dom är nu upphällda i en skål så att de blir sådär lagom sega och goda tills lördag eftermiddag. Sova middag ska jag också göra länge både på lördag och söndag. Så ser mina helgplaner ut. På jobbet har vi stegtävling och jag ska verkligen antsränga mig för att få så lite steg som möjligt på min mätare denna helg.
Egentligen var det meningen att Jossan skulle komma hem idag och vara hemma ett par dagar då hon har lov nästa vecka. Nu ligger hon sjuk igen och ska in till läkare idag. Förhoppningsvis får hon en pencillinkur och lite ordentlig hostmedicin så att hon blir frisk någon gång. Hon har varit sjuk i omgångar hela vintern och har vid ett flertal tillfällen inte ens fått komma till läkare då de har ställt diagnosen virusinfektion via telefon. Nu får vi hoppas på en ordentlig undersökning och någon mirakelmedicin.
Själv ska jag in till vårdcentralen nästa vecka och kolla mitt öga. Har haft ont i ena ögat mer eller mindre sen i höstas. Var inne två gånger då och fick olika salvor men det har inte gått över. Det är inte rött eller varigt utan jag har bara värk i ögat. Känns som om hela ögat är svullet och inte skulle få plats i sin håla. Det kanske exploderar en vacker dag eller så är det på väg att ploppa ut helt enkelt. Kanske är det så att det är inte mina öron som kommer ramla av, det är ena ögat som kommer att ramla ut. Det är inte lätt att hålla ordning på alla kroppsdelar minsann.