Blommor

Idag har jag varit i Skövde och shoppat lite blommor som ska planteras i utekrukorna. Var massa sådana där erbjudande, 4 för 100 kr och 5 för 100 kr, så det var lika bra att passa på. Eftersom det verkar som om vädret kommer hålla i sig denna veckan, åtminstone solen, verkar bli lite kallare mot slutet av veckan, så vill jag sitta och titta på mina utekrukor med blommor i, istället för alldeles tomma.

Efter denna shopping så tröt mina krafter helt och istället för att lägga mig och sola när jag kom hem så kröp jag ner i soffan under ett täcke och sov istället. Det var väldigt skönt! Förmodligen behövligt också, nu när jag kunnat börja göra lite mer saker så blir jag ibland lite för ivrig och tar i lite väl mycket. Det straffar sig direkt med massa mer värk så det är bara att försöka ha tålamod. Känns lite som om mitt förråd av tålamod börjar tryta litegrann. Jag har använt så mycket av det under den senaste tiden så jag behöver samla på mig lite nytt helt enkelt. Jag hoppas att bägaren fylldes på under de timmar jag sov i eftermiddag.

Kamera/väsklycka

Eftersom min soulmate är ett geni börjar jag nu förstå mig på min nya fina kamera lite. Ikväll gick det upp ett ljus till över hur man använder den och jag lärde mig några nya knappar! Det finns massa, massa knappar. Imorgon ska min trädgård och alla blomknoppar förevigas från alla möjliga vinklar.
Mest fotograferad kommer ändå Bauer att bli med knappen "i rörelse" intryckt. Vad skulle jag göra utan min man? Stå mig helt slätt, det är något som bevisats på många sätt nu under den senaste perioden.

Även om han idag gjort narr över mig och min nya väska som jag shoppade på marknaden. Vi har ju varsin "walk in closet" (tjusigt uttryck) och nu undrade maken om det inte var bättre att jag använde Jossans gamla rum som min "walk in closet" så jag får plats med alla mina väskor, skor och kläder. Då skulle vi kunna ha det andra lilla utrymmet som gästrum, det går säkert med kraft och vilja att knöka in en säng där:-)
I alla fall hävdar jag att jag idag har hittat den perfekta väskan som varken är för stor eller för liten och har tillräckligt med många fack. Om det är någon som behöver en svart handväska så har jag ett antal som jag nu tänker att skänka bort. Finns i olika storlekar och former, alla är fina men den jag köpte idag för endast hundra riksdaler är perfekt! (och den tillhör inte skaran av de som ska skänkas bort) Den som vill ha en väska kan få kort mailade på de olika väskorna till sig och välja en.

För att maken inte skulle bli alltför avundsjuk på min nya fina väska så fick han ett gäng kalsonger. Han ville nog hellre ha det än en handväska. Har även köpt en liten present till dottern som ska komma hit imorgon. Hon var hos läkare igår och fått urinvägsinfektion igen. Det märkliga är att hon inte märker att hon har det förrän hon mår illa och börjar spy. Inga problem med kisseriet eller feber eller så, först när yrsel, illamående och kräkattacker kommer. Då har infektionen redan blivit så kraftig att den gått upp i bäckenbotten och njurarna. Hur i hela fridens namn ska hon göra för att hålla koll på när hon får det igen och kunna gå till läkare i tid? Konstigt att det kan vara så tycker jag.

Bauer han kämpar på med tratten runt huvudet. Han tycker inte det är nåt kul och blir riktigt irriterad över den ibland. Däremot blir han inte rädd när han går emot nåt längre utan ska knöka sig in i trånga utrymme. Vi skämmer bort honom ordentligt nu med godis hela tiden, kommer nog att få ett slit sen när tratten är väck och vi inte längre tycker han är duktig som klarat av att äta mat eller dricka vatten eller tagit sig upp/ner i soffan. Allt uppmuntras just nu med glada tillrop och goda karameller. Man får väl hoppas att bli av med tratten ska vara så glädjande att han glömmer bort hur bortskämd han kommer hunnit bli under den tiden.

Sol och marknad

Idag är himmeln helt klarblå och jag tar just nu en liten paus i solandet för att byta tvätt i maskin. Jag och maken fick nya jättesköna solstolar av mina svärföräldrar i födelsedagspresent, så jag ligger verkligen gött ute på altan.
Bauer ligger på en dyna under parasollet och suckar emellanåt och gör några försök att få av sig tratten, sen suckar han ännu högre och tittar på mig med så ledsna ögon när hans försök misslyckades. Måtte dessa dagar med tratt gå fort.

Igår hade jag en spännande dag. Körde bil själv!!! Åkte en sväng till jobbet och han småprata med många jobbarkompisar då jag kom mitt i lunchtiden.
Sen var jag runt i ett par inredningsaffärer och handlade lite småprylar till vardagsrummet. Ska sätta upp sommargardiner och då måste man ju byta kuddfodral till myskuddarna i soffan och ha lite matchande ljus i rätt färg. Väldigt viktigt!

Senare under eftermiddagen tänker jag ta en liten promenad upp till Axevalla marknad. Jag brukar försöka att gå sent för då sänks priset på alla växter radikalt. Förhoppningsvis så gör jag några blomsterfynd där så att mina utekrukor kan få lite blommor i sig också istället för bara jord och lite gammalt visset bös kvar från förra sommaren.

Verkar på väderprognosen att det ska vara högsommar några dagar till nu så det är bara att passa på och njuta den tiden av dagen som jag kan njuta istället för att ligga och ha ont och ynka mig.

Tratt

Då var första dan med tratt på huvudet avklarat för Bauer. Hela förmiddagen låg han mest och tittade på oss med ledsna ögon och undrade vad vi har gjort med honom. När Jossan kom vid lunchtid så blev han i alla fall jättelycklig och tog närmast ett glädjeskutt. Vi har fått i honom både mat och vatten och han börjar lura ut hur han ska komma åt vattenskålen själv med tratten på huvudet. Först kunde han knappt gå genom en dörröppning utan att stöta emot nåt, och när han stötte emot nåt tvärnitade han och stod där tills vi flyttade honom....

Vi har fått möblera om soffbordet lite så att han kan ta sig runt. Han har även provat att ta sig in i bilburen som står i hallen, men fick backa ut eftersom det inte gick att svänga runt och ligga skönt där inne.
Så har han varit ute i trädgården ett antal gånger, mest har han bara stått still på det stället vi ställt ner honom på, men fram på sen eftermiddag började han strosa lite och göra försök till att nosa i backen. Och gissa vad som var ivägen då? Den där förbaskade tratten! Han har gjort några försök att bli av med den och komma åt att slicka och bita där det är irriterat nu. Tänk att inte ens få "tvätta" av sig efter att kissat? Måste vara hemskt för en hanhund.

Det kommer bli 10 långa dagar med tratt, första är nu i alla fall avklarad.

Kul-lös

Nu är vi hemma igen efter veterinärbesöket. Allt har gått bra och kulorna är nu borta. Bauer har även fått ettårsspruta, fått tänderna kollade, öronen rensade och klorna klippta. Veterinären var jättebra, vi hade blivit rekommenderad henne av en arbetskamrat till Thomas. Det var första gången vi var hos henne, en privatmottagning ett stycke utanför Falköping. Hon kommer att bli vår veterinär i framtiden.

Bauer har varit helt utslagen hela tiden och ligger nerbäddad i en mjuk korg nedanför soffan bredvid pappsen. Jag vet inte vem som det är mest synd om just nu. Thomas har fortfarande lite ont i kulorna efter att ha suttit i väntrummet och hört ljuden inne från operationssalen......

Jag gissar att ingen av oss (människor i alla fall) kommer sova speciellt mycket inatt. Här kommer vi oja oss som riktiga höns över vår lilla bebis.

Så här ser i alla fall mina två älsklingar ut nu ikväll.

Pappsen redo att trösta
Bauer med tratt som han nu ska ha i 10 dagar

Stora gråtaredagen

Det har det varit för mig idag, i alla fall hela förmiddagen. Inte för att jag hade mer ont än vanligt efter morgontoaletten utan för att allt känns så hopplöst nu. Är inne på min sjätte vecka hemma. De tre första veckorna gjorde jag ju inget annat än vred mig i plågor, grät och hade det hemskt. Nu tycker jag det börjar bli mer psykiskt jobbigt. Jag har "sängliggande-ont" kanske halva dagen, den andra halvan av dagen vill jag göra saker men börjar inse att det är ganska begränsat utbud på vad jag kan klara av att göra.
Hjärnan fungerar inte som den ska, är mycket trögare och idag på morgonen gjorde jag ytterligare ett försök att förstå mig på min nya kamera. Det gick givetvis åt skogen och det var det som var startskottet till ett lipande till och från hela förmiddagen. Kände mig bara så misslyckad och onyttig. Nu har jag lämnat över kameran till min kära make så får han lära sig hur den funkar och sen lära mig.

Så tänkte jag att jag minsann ska städa lite för till det behövs ingen hjärna direkt. En pedants mardröm är ju att ligga och titta på spindelväv i hörn och veta att golvlister, tavlor och massa saker måste dammas. Nu var det inte alls lika lätt som jag inbillade mig. Bestämde mig för att göra två rum idag och höll nästan på att ge upp halvvägs i det första rummet. Sen fick jag väl bita ihop lite och försöka inrikta mig på vad jag faktiskt kan göra och be Thomas göra det jag inte klarar av. Till slut var båda rummen klara (efter många, många tårar) och jag hade skitont! Har inte tidigare gjort något så fysiskt utan bara lite lättare dammning och dammsugning eller promenerat lite.

Efter att fått ligga i soffan på värmedyna och iproppad lite extra morfin så kände jag i alla fall mig nöjd över att två rum är klara, riktigt ordentligt genomstädade, fönstren putsade och blommor duschade. Allt sådär fantastikt rent bara.

En annan känsla är att jag också har gjort något vettigt, för första gången på evigheter. Nu kommer hall och kök att göras antingen imorgon eller på fredag och vardagsrummet och källaren får vi ta nästa vecka. Förhoppningsvis ska jag till och med kunna sy lite symaskin i helgen när maken jobbar.

Fortsätta gråta ska jag nog göra lite till ikväll också för den delen. Klockan halv sju ska Bauer in på operationsbordet, då ryker kulorna. Han har nu inte fått äta sen klockan 10 idag på förmiddagen och vi har inte kunnat ge honom en endaste liten godisbit, han som brukar få massor när vi är i trädgården och leker. Så det blir nog lite tårar där med när vi ska få honom nyvaken efter en operation, vår lilla, lilla bebis. Så ska han sen tvingas att gå med tratt på huvudet nån vecka också. Stackars lillen.

Sjusovare

Det har jag varit i två dagar nu. Både igår och idag har inte varit mina bästa dagar. Igår var jag åtminstone vaken hela förmiddagen och gick och la mig tidig eftermiddag för att sen vara uppe en sväng på kvällen. Efter att ha sovit hela natten lyckades jag kravla mig upp och få i mig och vovven lite frukost och sen byta sovställe till soffan. Vaknade mitt på dan och pratade med kära maken nån timme innan jag gick och la mig och sov hela eftermiddagen igen.

Undrar vart ifrån sjusovar-uttrycket kommer ifrån? Att man sover för sju personer? Ska ta reda på det en annan dag när jag inte är så trött.