Kamera/väsklycka

Eftersom min soulmate är ett geni börjar jag nu förstå mig på min nya fina kamera lite. Ikväll gick det upp ett ljus till över hur man använder den och jag lärde mig några nya knappar! Det finns massa, massa knappar. Imorgon ska min trädgård och alla blomknoppar förevigas från alla möjliga vinklar.
Mest fotograferad kommer ändå Bauer att bli med knappen "i rörelse" intryckt. Vad skulle jag göra utan min man? Stå mig helt slätt, det är något som bevisats på många sätt nu under den senaste perioden.

Även om han idag gjort narr över mig och min nya väska som jag shoppade på marknaden. Vi har ju varsin "walk in closet" (tjusigt uttryck) och nu undrade maken om det inte var bättre att jag använde Jossans gamla rum som min "walk in closet" så jag får plats med alla mina väskor, skor och kläder. Då skulle vi kunna ha det andra lilla utrymmet som gästrum, det går säkert med kraft och vilja att knöka in en säng där:-)
I alla fall hävdar jag att jag idag har hittat den perfekta väskan som varken är för stor eller för liten och har tillräckligt med många fack. Om det är någon som behöver en svart handväska så har jag ett antal som jag nu tänker att skänka bort. Finns i olika storlekar och former, alla är fina men den jag köpte idag för endast hundra riksdaler är perfekt! (och den tillhör inte skaran av de som ska skänkas bort) Den som vill ha en väska kan få kort mailade på de olika väskorna till sig och välja en.

För att maken inte skulle bli alltför avundsjuk på min nya fina väska så fick han ett gäng kalsonger. Han ville nog hellre ha det än en handväska. Har även köpt en liten present till dottern som ska komma hit imorgon. Hon var hos läkare igår och fått urinvägsinfektion igen. Det märkliga är att hon inte märker att hon har det förrän hon mår illa och börjar spy. Inga problem med kisseriet eller feber eller så, först när yrsel, illamående och kräkattacker kommer. Då har infektionen redan blivit så kraftig att den gått upp i bäckenbotten och njurarna. Hur i hela fridens namn ska hon göra för att hålla koll på när hon får det igen och kunna gå till läkare i tid? Konstigt att det kan vara så tycker jag.

Bauer han kämpar på med tratten runt huvudet. Han tycker inte det är nåt kul och blir riktigt irriterad över den ibland. Däremot blir han inte rädd när han går emot nåt längre utan ska knöka sig in i trånga utrymme. Vi skämmer bort honom ordentligt nu med godis hela tiden, kommer nog att få ett slit sen när tratten är väck och vi inte längre tycker han är duktig som klarat av att äta mat eller dricka vatten eller tagit sig upp/ner i soffan. Allt uppmuntras just nu med glada tillrop och goda karameller. Man får väl hoppas att bli av med tratten ska vara så glädjande att han glömmer bort hur bortskämd han kommer hunnit bli under den tiden.