Siar inte om morgondagens besked

Har visst gått några dagar sen jag besökte internet sist. Har haft storasyster här på övernattning med en liten skaratur och affärsbesök och titt på Jossans lägenhet i måndags när Affi kom. Så grillade vi grillspett och åt gott och gick bort några få kalorier på kvällspromenaden med Bauer.

På tisdag morgon åkte Affi hem och jag åkte till jobbet och hälsade på en stund. Nu har jag varit hemma i två månader. Det är verkligen inte klokt! Jag har så mycket att ta ikapp så det får jag knappt börja tänka på ens för då blir jag stressad. Nu ska jag till läkaren imorgon och få svar på hur min närmaste framtid ska bli. Antingen kommer jag få börja jobba lite smått, några timmar om dagen, eller så ligger jag inom kort på ett operationsbord igen. Jag kan faktiskt inte själv ens säga vad jag tror att det kommer bli. Jag hoppas så enormt mycket på att slippa ytterligare operation och få börja återgå till ett normalt liv. Samtidigt så måste jag ju bli riktigt bra nu så att det inte blir trassel senare, då skulle ju allt elände nu varit halvt onödigt.
Jag är spänd inför morgondagens besök, både för vad resultatet ska bli och för att jag vet att dessa undersökningar står väldigt högt upp på min topplista över saker man INTE vill göra. Kommer bli lite extra morfin imorgon under undersökningen så förhoppningsvis kommer jag sova gott hela eftermiddagen sen (såvida jag inte får ett ledsamt besked för då kommer jag att gråta hela eftermiddagen istället).

Idag har jag och Jossan varit och handlat födelsedagspresent till min kära make som blir ett år äldre på fredag. Hoppas han blir glad och överraskad över vad vi finurligt tänkt ut att han behöver.
Så har jag också varit inne hos Stina en sväng och fått en god kopp caffelatte. De bor i min gamla lägenhet nu, det var 25 år sedan jag bodde där. Det var lite ändrat i kök och dörrar som var borttagna så det kändes inte alls som om det skulle vara min gamla lägenhet. Lite flashback fick jag ändå när jag gick upp i trappuppgången. Givetvis på högsta våningen, tre långa trappor i ett trapphus som är som en spiral. Vilket betyder att när du gått halva den ena trappan ser du inte om det är någon efter dig. Eftersom jag var 20 år när jag bodde där och ofta var ute till sent på natten så var det många gånger som jag sprang uppför trappan med nyckeln i högsta beredskap för att hinna undan massmördaren som säkerligen förföljde mig.......